Svenska
MEDLEMSRECENSION

Battlefield 3

Battlefield-serien har aldrig inresserat mig särskilt mycket alls främst pga. att jag i botten främst är konsolspelare. Bad Company-spelen är välgjorda men jag föredrar fortfarande alltid Infinity Wards Call of Duty när det handlar om modern krigsföring. Framtill nu åtminstone. Nu så förstår jag plötsligt alla PC-spelare som skrek sig hesa över hur förbluffande jävla toppenbra 1942, -43 och Battlefield 2 är. För en sak kan jag gott konstatera; DICE kan det här med digitalt krig.

Vi börjar dock med spelets svagaste kort, och det finns en del att nämna här kan jag lova. Det har väl inte ungått någon insatt hur offantligt oengagerande singleplayen är. Den debuterande E3-trailern var bland det häftigaste jag någonsin har sett och förväntingarna stegrade naturligtvis upp till skyarna. Särskilt tre saker var direkt utmärkande för mig.

Först; grafiken i kampanjen. Den såg bländande vacker ut, makalöst detaljerad. M4-geväret är en sån skönhet.

Sen var det intensiteten. Den fick mig nästan att ramla av stolen baklänges. Militära kompanjoner blev nedskjutna och som spelare fick jag själv ta och dra dessa över till säkerheten och dämed i egen person riskera en kula i pannan. Kanske inte så ögonbrynshöjande grejer nu i retroperspektiv men ändå coolt.

Och slutligen AI:n. Verkade kraftigt förbättrad (till skillnad från konkurrensen) och agerade nästan läskigt autentiskt under stridssituationer.

Tyvärr och åter tyvärr måste jag meddela att alla tre av dessa punkter misslyckades med att infria mina förväntingar.

Singelplayern (kampanjen) är bland det tråkigaste och kortaste jag någonsin har spelat i mitt liv. Och då brukar jag ändå ofta älska syskonproduktioner som Black Ops och Medal of Honor där totalt orealistiska berättelser skildras med en sådan bombastik och överdrift att hakan faller ner till marken tät följt av tungan (Michael Bay vem?). Det är ofta härligt mosigt och dumt när man är på rätt humör.

DICE behandlar sin historia betydligt mer seriöst vilket är inget fel i sig om man har en poäng, men här blir det endast förutsägbart och tröttsamt när varenda del av upplevelsen har gjorts förut och betydligt bättre dessutom. Kan på rak arm inte komma på någonting som är det minsta originellt med kampanjen. Obligatoriskt skit som tycks existera i alla militärskjutare finns även här. Det är nästan pinsamt hur man väljer att plagiera en del moment dessutom.

Vidare är den "öppna" bandesignen knappast det förandssnacket utlovade. Istället får vi några kraftigt styrda, linjära händelser pressade ner i halsgropen som sedan DICE snällt ber oss att svälja ner. Men vi måste svälja fort då hela resan är slut efter bara fyra timmar. Så kort, ack så kort.

Grafiken är bra men inte det bländande spelet jag hade väntat mig. PC-versionen sägs piska ordentligt med rumpa men till Xbox 360 är det dessvärre annan historia, så smått besviken är man även här. Det är förvisso detaljerat men det är inte Uncharted-detaljerat. Ljudet är helt otroligt dock.

Har man åtminstone ett halvtaskigt ljudsystem så finns det få saker som låter bättre än DICEs ambitiösa supertrea. Dånande kanoner, dundrande jetplan, massiva stridsvagnar, låter alla helt förjävla bra. Det kan man inte komma ifrån.

Ljudet, på egen hand, kan dock inte rädda upp ett spel och här var jag först på väg att ge upp och överge skjutfesten.

Men. Tur då att multiplayern drog mig tillbaka likt en hungrig bläckfisk. Ända sedan jag startade upp min första Conquest-match så var jag fast. Herre min skapare vad beroendeframkallande det är. Tiden försvinner helt i strävan att kämpa sig upp i rank-tabellerna.

Man blir helt uppslukad av alla möjligheter och eftersom spelets alla brister från singelplayern (kass AI, linjär progression, kort spel m.m.) inte existerar så kan man istället fokusera på det som gör det här spelet så fantastiskt. Nämligen, att avlossa en fet salva bly mot anstormande noob-amerikaner och därefter bara vittna jänkarna åka längre ner och ner piänglistan. Nemesis-kills är bara för underbara. Samtidigt låser man ständigt upp nya prylar i samma veva som man stiger i Rank. Just denna avancering är en annan del av Battlefield som gör att man vill återkomma gång på gång.

Allt som allt är detta ett riktigt bra multiplayerspel som tyvärr dras ner av en kampanj som man lika gärna hade kunnat ge blanka fan i att inkludera. Singelplayern får en svag fyra medans den fantastiska multiplayern åker hela vägen upp till en nia i betyg. Betyget tippar precis över till en svag sjua och jag rekommenderar Battlefield till alla spelare sugna på lite ordentlig multiplayeraction. Rekommenderas även till alla Call of Duty-fanboys och/eller Activisions-avhoppare.

Medlemsrecensioner26
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10