Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mass Effect 2

Skrivet av: zwqase   2011-04-24

Krogan, asari, salarian, geth, reapers, collectors och så Shepard någonstans mitt i. Mass Effect 2, motherfuckers!

Den första biten i Biowares egna rymdtrilogi var en underbar resa på många sätt, där man bjöds på underhållande och intressant dialog mixat med en härligt ostig sci-fi-historia där vi fick stifta bekantskap med många av galaxens alla raser samt inte minst visa prov på hjältemod.

Mass Effect 2 tar vid strax efter slutet på det första. Shepard och övriga stormar fram genom galaxen med hjälp av skeppet Normandy i sin jakt på geth, en fientlig ras, när plötsligt ett mystiskt skepp går till attack. Oförmögen att hinna fly eller slå tillbaka slås Normandy i spillror och huvudkaraktären, Shepard, hamnar oturligt nog i världsrymden och avlider oundvikligen.

Det där kan förstås låta som en brutal spoiler, man faktum är att det inte är något annat än Biowares egna lilla knep för att kunna fånga spelare som av någon händelse missade det första spelet. Därför två år senare vaknar Shepard upp, som pånyttfödd. Och du får återigen möjlighet att styra om hans förflutna, hans utseende, helt enkelt rätta till vad än man kan tänkas vilja justera. Något som gjorts möjligt tack vare enorma summor pengar satsade från extremist-gruppen Cerberus sida. En grupp som nu gärna ser dig ta ansvar för att rädda mänskligheten undan den fruktansvärda skövling som pågår ifrån de såkallade "The Collectors" sida.

Och redan här kan jag väl börja smågnaga lite på handlingen i Mass Effect 2. Därför hela det här inledande stadiet, med döden och så, jag kan helt klart se anledningen, ur spelmässig synpunkt, men inte lika fullt handlingsmässigt. Därför man skulle ju kunna tro att något så fantastiskt som att man lyckats återuppliva en människa skulle intressera de allra flesta, man vill veta mer om hur exakt detta gått till. Men fullt så intresserade är tyvärr inte folket runt om i galaxen.

Istället möts man ofta av en förvåning, respektive glädje, men väldigt sällan av ett "hur" och framförallt aldrig av ett vettigt svar på en sådan fråga. Men okej, det går ändå att acceptera och för det mesta är detta inget man reflekterar över. Jag kan dock ändå tycka att ett spel med så pass omfattande dialog någonstans åtminstone borde ha klämt in en vettig diskussion på ämnet.

Fast får jag detta att låta som avgörande, men så är det inte. Faktum är att den egentliga handlingen inte är den intressanta här. Det vill säga Shepards historia är den ointressanta. Vad som är intressant är sidokaraktärerna. Folket man plockar upp längs vägen och tar med sig på sin resa. Elva stycken till antalet har de alla sina egna små vendettor, eller i alla fall ouppklarade små sagor att ta tag i innan de är beredda att lita på Shepard fullt ut.

Och det är här Mass Effect 2 glänser, på alla sätt. Atmosfären, dialogen och upplägget är både varierat och för det mesta otroligt spännande och intressant i just dessa uppdrag vilka också upptar den mesta av speltiden. Vilket jag är helt okej med. Det leder till härlig karaktärsutveckling och många intressanta situationer där död och lidande är ett återkommande tema.

En sak som hjälper detta är utan tvekan grafiken som Bioware putsat en hel del på. Här är det i huvudsak två saker som gör jobbet, oftast tillsammans. För det första har vi ljuset vilket är mycket mer dynamiskt och stundtals mycket mer nedtonat än i det första spelet. För det andra har vi betydande mängden detaljer som ökat från ytterst lite i det första spelet till oerhört mycket i Mass Effect 2. Och dessa två bitar gör så oerhört mycket för spelkänslan överlag.

Det är inte längre bara korridorer med stela, trist väggar där några lådor placerats ut tillsynes slumpmässigt, utan det känns mer som verkliga platser, där det faktiskt lever/levt folk. Jag skulle inte gå så långt som att säga att platserna och detaljerna berättar sin egna lilla historia, även om det är en sanning i de mest uppenbara fallen, därför detta är inte fullt lika detaljerat som de mest ambitiösa action-spelen.

Men Bioware har som sagt ändå gjort ett helt fantastiskt jobb, inte minst jämfört med det första spelet, och det gör att man trappat upp atmosfären ytterliggare. Även i övrigt imponerar Mass Effect 2 med duktigt tjusiga inflygningsscener och liknande.

Ska man prata mer estetiskt så är det fortfarande på vy-fronten som man är som allra bäst, med horisonter stundtals så vackra att man bokstavligen tappar hakan. Man får även en känsla många gånger av att man vill berätta mer med sina detaljer, men lyckas inte fullt lika ofta som jag tror att man ändå hoppas, mycket till följd av att man överanvänder en lite för övertydlig bild: död kropp med blod på väggen.

Sen ljudet, det bidrar också till atmosfären förstås. Här har man valt att fortfarande hålla sig väldigt i underkant med musiken, vilket jag kan uppskatta. Den finns med och känns, men märks aldrig, vilket fungerar väldigt bra. Det är först mot slutet som man känner spänningen öka och musiken på allvar tar plats.

Annars är det röstskådespelet som bör hyllas, inte helt oväntat. Nu med ännu fler skådespelare som bidrar känns det bara ännu mer trovärdigt när man pratar med individer runt om i galaxen, även om jag fortfarande tycker att man alldeles för lätt kan övertyga folk om saker och ting. De kan låta tvärsäkra på sin sak, men så säger Shepard något, en lite mening eller så, och vips har de bytt sida, ångrat sig. Det är ytterst sällen som dessa vändingar känns trovärdiga, vilket är väldigt synd.

Något jag däremot är fantastiskt glad över är att man ritat om stridssystemet så radikalt - utan att egentligen ändra något alls. Därför Mass Effect 2 kan i många meningar beskrivas mer som ett action-spel än som ett rollspel. På både gott och ont. Skydd-systemet är klart förbättrat där man nu betydligt smidigare kan ta skydd och sprinta (du kan även sprinta utanför strider numera, tack och lov!).

Framförallt har vapnen fått mycket mer tyngd med klart bättre sikte och kraft. Det är helt enkelt roligare att vara i strid. Det är inte helt perfekt, man kan jobba lite mer på vissa smådetaljer, men det är en enorm förbättring från det första spelet och överlag kan jag egentligen inte klaga på vad man åstadkommit här. Möjligen att de biotiska krafterna hade kunnat göras lite mer unika och effektfulla. Mer vapen-liknande.

Annars är jag rätt nöjd med hur man svängt om rollspelsmomentet. Jag tycker väl kanske att man gjort valet av vapen lite väl simpelt, där man så gott som aldrig ens behöver välja själv utan ges det bästa automatiskt. I övrigt diggar jag helt klart den lite mer strömlinjeformade stilen som fungerar väldigt bra i Mass Effect 2.

Det är några bitar där det inte ligger helt till rätta dock, och den stora besvikelsen för mig är utforskandet. Jag gillade inte Makon i det första spelet. Den var klumpig och kändes helt meningslös att köra runt i. Men den fyllde ändå en funktion. Den lät dig utforska planetytorna till viss del. I Mass Effect 2... tja, det finns inget sådant alls.

Istället placeras du i början på en bana och vandrar till slutet. Det känns mer som... banor. Vilket bara förstärks ytterliggare när man efter varje uppdrag möts av en stor skylt med statistik från uppdraget uppradat. Det gör att det känns mer linjärt, mindre fritt och mindre levande. Du känner verkligen att det är ett spel, även om jag kan förstå hur man tänker sig att det bakas in i handlingen i och med att man kontaktar sin uppdragsgivare. Men som sagt; banor. Städer om man så vill.

Det finns visserligen svävande farkoster med i spelet, men de kan man antingen inte styra alls, eller enbart längs snitslade banor. Jag hade gärna sett att man gjort något liknande det man hade på g i det första spelet, därför det gav ändå en känsla av att man befann sig på en ny planet, som behövde utforskas. Utforskandet har isåfall snarare förflyttats till galax-kartan där du styr Normandy runt och tingas hålla koll på bränsle samt har möjlighet att sända ner sonder att avsöka områden på planeter i jakt på värdefulla materior.

Så för att summera tycker jag ändå att det finns en sak som talar emot Mass Effect 2, och det är handlingen. Därför där man i det första spelet stötte på sidokaraktärerna längs vägen, liksom plockade upp dem, men ändå fortsatte längs den huvudsakliga handlingen, så tappar man här bort den genom största delen av spelet. Istället ligger fokus på sidokaraktärerna, deras historier och deras bakgrund.

Och intressant som det må vara så gör det ändå att Mass Effect 2 kan kännas lite onödig som del i trilogin, inte minst med tanke på slutet som gjorde mig otroligt besviken. Jag kan förstå om det bygger upp inför den tredje och sista delen, men det känns ändå inte fullt rättfärdigat. Fast det är dock inte alls ett så stort problem som det kan låta som, därför Mass Effect 2 är fortfarande ett hysteriskt underhållande spel, väl värt sina speltimmar. Jag tragglade mig igenom på ganska så exakt 25 timmar och gjorde då allt jag kom över, även om det säkerligen finns mer för den som verkligen letar. Smaskigt! Go get!

Sammanfattning

+
Briljanta karaktärer, intressant dialog, tjusig grafik

-
Dålig fokus på Shepard, Lite utforskande

Betyg 9/10

[Testad version: PC]

Medlemsrecensioner31
Samlat betyg: 9.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10