Killzone 2

Helghan, Helghast röda planet med sandstormar, grå byggnader och ruiner. Det är ingen trevlig plats. Där landar jag och min grupp med resten av gänget. Vi är ISA och vårt uppdrag är att utplåna Helgast innan dom anfaller jorden. Den här gången tar vi kål på dom.

Jag måste börja med att säga att detta är ett fenomenalt spel. Det är kärlek från första skott till sista Helghast. Jag njuter. Killzone 2 är en våt dröm som blir till sanning.

Grafiken är otrolig rent teknisk. Och ännu bättre designmässigt. Banorna och karaktärerna är underbara och jag kan inte minnas något som jag störde mig på designmässigt, vilket är ovanligt för mig då jag är väldigt petig. Färgskalan är grå och det är kanske inte något som alla uppskattar, men jag gillar det. Det behövs inte alla färger i paletten alla gånger.

Ljudet är mäktigt. Det går inte att säga annat. Jag hör varenda kula som flyger förbi mig och träffar väggen bakom. Fotstegen av soldater runt omkring mig och hör hur ljudet förändras när jag byter miljö. Det dova mullrande av ett krig som är i full gång och de skrikande rösterna från mina kamrater. Musik finns det ganska lite av i spelet, men den som finns är väldigt passande. För mycket musik hade nog förstört. Ljudbilden i Killzone 2 är fenomenal bör upplevas med ett rejält surroundsystem, allt annat är fel.

Kontrollen i spelet är knepig i början och jag hade problem att sikta och att skjuta bakom skydd. Men efter kampanjen och många timmar i multiplayer så vet jag nu att det var mig det mig det var fel på, inte kontrollen. Nu börjar huvudskotten sitta på allvar. Knapparna är perfekt placerade och det enda jag stör mig på är springandet, vilket man gör genom att trycka och hålla i vänster styrspak. Något som jag aldrig vänjer mig vid.

Kampanjen är en grym sådan. Varierande och brutal med en skön story. Jag valde att köra på 'Hard' vilket var utmanande men otroligt kul. En trevlig överraskning när jag klarade spelet och låste upp den svåraste svårighetsgraden var att siktet var borta när jag började om. På den svåraste nivån har du endast siktet du får när du lägger vapnet mot ögat. Detta gillar jag starkt då bilden nästan blir helt fri från interface och gör det hela realistiskt svårare.

När eftertexterna börjar rulla finns det fortfarande mycket kvar att göra. Mängder med achievements att låsa upp, nya svårighetsgrader att testa, men framförallt, multiplayer.

Här brakar det loss rejält. Det är två sidor mot varande, ISA mot Helghast. Båda sidorna får uppdrag under spelets gång, exempelvis får ISA i uppdrag att hålla en position i spelet medan Helghast försöker ta över den. Inget nytt här, men det som jag gillar är tempot. När ett uppdrag är slut drar ett annat igång, direkt. Nu är det dags att plantera en bomb, eller skydda en gruppmedlem som det andra laget försöker döda, eller först till 30 kills. För varje "miniuppdrag" får man en poäng och när matchen är slut vinner det laget som har fått flest poäng. Genialt och en match blir sällan långdragen eller tråkig.

Plussa sedan på ett rejält rankningssystem där man går upp i rank och får tillgång till nya klasser, vapen och föremål, och du har ett spel som håller ett bra tag.

Detta är ett av de bättre spelen jag kört, helt klart. Förvänta dig att få lika röda ögon som Helghast själva innan du är nöjd med detta lir.