The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena

Escape from Butcher Bay är ju en klassiker, en klassiker som håller hög klass även idag. Det är otroligt snyggt gjort, och stämningen är på topp spelet igenom. Starbreeze har verkligen fått till atmosfären klockrent. Alltifrån miljöerna, till de andra fångarna och designen i detta helvetiska rymdfängelse bidrar otroligt till att skapa stämning. Jag gillar skarpt. Sen så gjorde Starbreeze något väldigt häftigt och unikt då de lade in Stealth, action och lite rollspelsmoment, blandade allt, i en enda röra. En vacker röra, som oftast fungerar ypperligt. Man får nyttja vad som passar en bäst, vilket bidrar till omspelningsvärdet, då man en spelning kan smyga mycket, en annan skjuta sig igenom allt och alla.

Spelet är som sagt mycket värt att spela igenom, trots sina 6 år på nacken. Grafiken är uppdaterad, så den står sig rätt bra i förhållande till dagens konkurrens. Det hostar och hackar ibland, och AIn är ibland något korkad, jag menar, vakterna "hör" en när man är helt stilla, och de hittar kroppar men gör inget åt saken.

Men som helhet: Ett skitbra spel!

Assault on Dark Athena då? Mjaa, medelmåttigt at best skulle jag säga. Alltså, flera gånger gick spelet mig rejält på nerverna, då jag ibland inte förstod vart jag skulle härnäst. Detta var ett problem redan i Escape from Butcher Bay, men blir ännu tydligare här. AIn är även den sämre än föregångaren, den är oerhört usel i sina stunder, vilket bidrar till irritationen.
Finns det något bra med Dark Athena då? Jo, jag gillar designen, och stämningen. Och Riddicks hårda karaktär.

Assault on Dark Athena känns till skillnad från Escape from Butcher Bay varken polerat, genomarbetat, eller originellt, utan mer utav en trött fortsättning på ett superbt spel.

Escape From Butcher Bay 9/10

Assault on Dark Athena 5/10