Mass Effect 2

När jag var liten, så var jag en upptäckare. Med en fyrkantig, gul hjälm och en cykel vid namn Black Bandit gav jag mig iväg många sorglösa eftermiddagar och utforskade närområdet där jag växte upp. Några favoriter var lekplatsen med den häftiga klätterställningen, skogsstigarna vid fotbollsplanen och den jättelånga nedförsbacken där man slapp trampa och bara kunde njuta av farten. Ibland cyklade jag till och med över "den stora vägen", vilket jag egentligen lovade mina föräldrar att inte göra.

En gång kom pappa på mig. Blev tagen på bar gärning, lite skamsen över mitt brutna löfte. Men han var inte arg. Tvärtom. Vi cyklade istället med glatt humör hemåt, tillsammans. Jag är glad att han inte bestraffade min upptäcktslusta, den där känslan av att utforska och lära känna nya, spännande platser. För finns det egentligen något bättre?

Samma, eggande känsla erbjuder Bioware i sitt mästerliga sci-fi-epos.

Skillnaden är bara att den fyrkantiga, gula hjälmen är utbytt mot en högteknologisk, skinande stridsrustning. Cykeln är ersatt av rymdskutan SR-2 Normandy. Och istället för klätterställningar, skogsstigar och nedförsbackar breder sig helt nya världar ut framför mina uppspärrade ögon. Trots att jag besökte det högkulturella Illium med dess neontäckta skyline och vandrade bland Omegas brokiga (och livsfarliga) skara invånare redan för ett år sedan, så blir det här aldrig gammalt. Det här upplever jag gärna om och om igen. Och igen.

Mass Effect 2 till Playstation 3 är nämligen precis lika episkt, uppslukande och fantastiskt idag, som det var till Xbox 360 då. Jag hyllade spelet och håller det personligen som fjolårets absoluta höjdpunkt. En utsökt kompott av dialogtungt utforskande, smakfull design, mäktig musik och svinhård action. Är du nyfiken på mer om själva innehållet i spelet rekommenderar jag att du hoppar till förra årets recension. Men det är ändå ett par större och mindre detaljer som skiljer versionerna åt, som är värda att nämna.

Eftersom Microsoft har ensamrätt på det första äventyret, så måste luckorna i storyn fyllas i på ett annat sätt. Det har Bioware löst genom att stoppa in en interaktiv seriestripp som talar kort om karaktärerna och de viktigaste händelserna från det första spelet. Interaktiv är den i utsträckningen att man får ta de beslut som följer med en in i den andra delen. Protagonisten Commander Shepard agerar berättarröst till den ganska läckert tecknade sekvensen som är över efter ungefär en kvart. Det kan naturligtvis aldrig ersätta 30 timmar eller mer med det faktiska spelet, men det är i alla fall något.

Rent utseendemässigt så är det skillnaden i ljussättning som sticker ut mest, där Playstation 3-versionen upplevs som aningen ljusare. Ibland tycker jag mig föredra Xbox 360-versionen, ibland Playstation 3-ditot. Men egentligen är det hugget som stucket, och jag ser ingen mening i att analysera obetydliga ytligheter till absurdum.

Däremot så är bilduppdateringen en aning mer pålitlig i Xbox 360-versionen, som i så många andra multiformatstitlar där grafikmotorn Unreal Engine 3 används. Då och då, främst i tunga actionsekvenser mot många fiender, hostar bilduppdateringen till och vacklar en aning. Men stör det mig särskilt mycket? Nej, för det går aldrig till överdrift, och det är fortfarande ett extremt vackert och behagligt spel att titta på.

Utöver huvudäventyret så inkluderar Playstation 3-versionen extrauppdragen Kasumi: Stolen Memory, Overlord och Lair of the Shadow Broker redan från start. Tre väldigt olika äventyr på över sex timmar totalt som introducerar oss till både nya karaktärer och planeter, där utsikten över Bekensteins flådiga natur och arkitektur samt Aites två månar är estetiskt tillfredsställande.

Men även de vitt skilda uppläggen på uppdragen, där jag ömsom smälter in på bästa James Bond-manér i ett fisförnämnt cocktailparty för att sekunden efter ställa till med explosivt stök, ömsom får kalla kårar i jakten på resultatet av ett misslyckat experiment, bidrar ytterliggare till den fantastiska helhet som stavas Mass Effect 2. Det gör ett redan mästerligt spel ännu bättre.

Summan är en fullgod konvertering som gör sitt bästa för att kompensera all väntan. Att härligheten nu är tillgänglig för ännu fler att avnjuta är såklart enbart positivt. Så samla din besättning, kommendör. Galaxen behöver dig.