Marvel Tokon: Fighting Souls

Att recensera ett fightingspel är en av väldigt många saker du skulle finna på en lista av saker som är utanför min komfortzon. Ni förstår, medan jag har enorm respekt för genren och tycker att det är en utmärkt åskådarsport, så finner jag själva spelandet av dem ofta nybörjarfientligt och därför generellt smått avskräckande. Att lära sig ett fightingspel skulle jag nästan vilja likna med att lära sig ett nytt språk. Relativt lite av din actionspelserfarenhet kommer vara applicerbar när du öppnar en kommandolista och ser långa strängar av otydbara moves som är långt ifrån självklara att pricka in i praktiken.

Jag har aldrig varit särskilt bra på den här typen avancerad knapptryckargymnastik, helt enkelt. Jag älskar visserligen Street Fighter 6 men det är ett undantag mer än något annat och min förälskelse i just det spelet har inte lett till att jag fått suget att utforska andra spel i genren. Jag redogör allt detta för er för att jag vill att det ska vara tydligt vilken position det är jag tar mig an Marvel Tokon: Fighting Souls från. Jag gillar Marvel, jag uppskattar fightingspel på avstånd och min personliga erfarenhet av denna sorts spel är begränsad.

Med det sagt; detta är ett riktigt kul spel.

Marvel Tokon: Fighting Souls är en så kallad 4v4 tag fighter, vilket betyder att båda spelare väljer fyra kämpar att ta med sig in i en fajt. En viktig skillnad mellan detta spel och andra med liknande upplägg är att alla fyra kämpar delar samma livmätare, så du kan inte byta ut dina karaktärer bara för att du börjar få slut på hälsa. Detta innebär att spelaren gott kan nöja sig med att bekanta sig med enbart en karaktär och låta bli att nyttja de tre övriga som väntar i bakgrunden. I längden är det givetvis i ditt bästa intresse att sprida ut vingarna lite och försöka lära dig fler men till en början var det åtminstone för undertecknad en lättnad att bli varse om att jag kan prestera helt okej i matcher genom att hålla mig till Spider-Man.

Huruvida Marvel Tokon är en ett bra fightingspel för nybörjare hyser jag delade känslor om. Å ena sidan så är det tack vare Marvel-varumärket givetvis bredare i sin lockelse än ett spel som Dragon Ball FighterZ (ett annat spel av utvecklaren ArcSys), och man kan lätt hamra en knapp för att få ut dugliga combos om man vill. Å andra sidan har spelet en del röriga regler och system som inte lärs ut på ett särskilt pedagogiskt sätt. Det finns flera olika resurser att hålla reda på och nyttja smart och det är inte direkt solklart vad som skiljer en "unique" förmåga från en "skill" och vilka villkor som måste uppfyllas innan man kan aktivera en superförmåga.

Så om man som nybörjare är okej med att inte omedelbart ha koll på spelets mer avancerade system och tekniker och är nöjd med att få se häftiga saker hända bara man hamrar på knappar - då är det nog en bra inkörsport för fighting-oskulder ändå. Huvudsaken är kanske att spelet känns riktigt bra att spela, oavsett om man är grön eller proffs. Animationerna är snärtiga och livliga samtidigt som de är lättydda. Kontrollen är responsiv och jag gillar den taktila känslan som man får när en attack träffar målet.

Den kanske största behållningen med Marvel Tokon: Fighting Souls är dock dess grafiska stil. Det är ett uttryck som riskerar att bli en klyscha men "serietidning som kommit till liv" är ändå rätt träffande i detta fall. Arc System Works, som är en japansk studio, har tagit sig friheten till att ingjuta ett litet mått animé i den övergripande stilen men gör så utan att för en sekund offra Marvel-identiteten som dessa ikoner skapades med. Jag är extra förtjust i de animerade serietidningspaneler som spelets story i huvudsak berättas genom - de är proppade med så mycket charm, personlighet och serietidningsvärdig konst att man inte kan göra annat än att kapitulera. Och tur är väl det, då dessa seriepaneler uppgör, uppskattningsvis, 75% av tiden du kommer tillbringa med spelets storyläge.

Premissen med berättelsen i Marvel Tokon, och således hela anledningen till att dessa karaktärer plötsligt är i luven på varandra, är att en blå herre som kallar sig "the Champion" (även känd som "the Fallen One" och Tryco Slatterus i Marvel-historia) plötsligt dyker upp på jorden och säger att planetens bästa, starkaste och farligaste kämpar måste möta honom i en fajt - annars kommer han ta jorden som sin egen och göra gud vet vad med den. Dessa kämpar delas upp i fem lag på fyra; Captain America leder Iron Man, Black Panther och Hulk i "Fighting Avengers". Storm basar över Magik, Wolverine och Danger i "Unbreakable X-Men". Spider-Man, Ms Marvel, Star-Lord och Peni Parker utgör tillsammans "Amazing Guardians". Ghost Rider, Blade, Deadpool och Loki är "Samurai Outriders" och Dr Doom leder Magneto, Green Goblin och Carnage i "Knights of Doom". Min personliga favorit av dessa gäng är Samurai Outriders, för de är jävligt metal. Varje lag har en egen liten minikampanj, som alla börjar med den blå utmanarens ankomst till jorden och slutar med att man ger honom på moppo. Under resans gång kommer de olika lagen givetvis att möta varandra, vilket såklart är kittlande för ett Marvel-fan.

Storyn i sig är okej. Den har inte mycket att säga och är redigt repetitiv då du med alla fem lag kommer se samma mellansekvenser vid särskilda nyckelpunkter. Spelet lever istället på kul ögonblick och interaktioner mellan karaktärerna och hur snyggt presenterat allting är. Röstskådespelet varierar i kvalitet i mitt tycke; det är aldrig rent dåligt men vissa prestationer står sig definitivt bättre än andra. Josh Keaton gör ett bra jobb som både Iron Man och Spider-Man och Giancarlo Sabogal övertygar som Ghost Rider - men bäst är nog ändå Nolan North som Deadpool. Deadpool är nog överlag spelets stora stjärna för egen del, med sina klyftiga referenser och attacker mot den fjärde väggen.

Det är givetvis snudd på omöjligt att i ett spel som detta få med precis varenda en av allas favoritkaraktärer, men jag tycker att ArcSys överlag gjort ett bra jobb med rostern och dess klockrena karaktärisering. De flesta av de mest självklara hjältarna är här och det har lämnats rum för ett par "deep cuts" också. Visst kan man fråga sig var exempelvis Thor eller Daredevil eller Dr Strange är, men utvecklarna kan såklart fylla på med nya kämpar lite när de vill - och det tycker jag ska bli kul att följa.

Marvel Tokon: Fighting Souls har ändå lyckats övertyga mig. Street Fighter 6 är kanske inte det enda fightingspelet jag har kapacitet för i mitt hjärta? Det är osannolikt att jag hux flux kommer springa ut och köpa massor av spel för att "komma ikapp" men i början av detta recensionsuppdrag var min plan att spela tillräckligt av detta för att kunna bilda en tillräckligt vettig och konkret uppfattning av det för att kunna berätta för er om det är värt er tid eller inte. Men nu när jag sitter här och är nära på att sätta punkt på mitt slutgiltiga omdöme så finner jag mig sugen på att fortsätta spela, fortsätta vässa mina färdigheter och spela mer onlinematcher mot riktigt motstånd. Det är ändå ett gott tecken. Så jag lyfter min hatt för ArcSys, inte illa pinkat alls.