Mario, en man utan ambitioner

Vi diskuterade den kommande Mario-rullen och hypen är förstås enorm hos redaktionsmedlemmarna och jag fattar också varför. Det är en stekhet film, påkostad och stjärnspäckad, som gjuten för en spelsajt men själv kan jag ändå känna en viss nivå av oro, minst sagt. Varför? För det är en film om Jordens tråkigaste person. Jag har inga siffror att stödja min tes på men Mario är förmodligen tidernas mest populära spelkaraktär och det är inte utan att man undrar varför. Låt gå för att spelen förtjänar beröm men Mario som ledargestalt? Maken till charmlös galjonsfigur får man leta länge efter. Förgäves dessutom, det kan jag säga direkt. Nu är han förvisso inte ensam om att vara genomtrist, framför allt inte i Nintendos värld av platta personligheter men det som får det att rinna över hos mig är hur han dessutom försummar sitt yrke. För visst, även en karaktär som Donkey Kong är synnerligen menlös men han är trots allt apa och har därmed inte i närheten lika stora krav vilandes på sina axlar.

Nej, det som stör mig med Mario, förutom att han är sövande trist är att han utger sig för att vara rörmokare men jag kan räkna på min ena hand hur många gånger han faktiskt har arbetat inom sitt gebit. Att hoppa ner i ett rör kan vem som helst göra, det är inget yrke. Och då snackar vi ändå över 40 år i branschen. I stället gör han precis allt annat än just VVS-arbete. Och det är väl okej, att göra annat men säg inte att du är rörmokare då. Visst, alla kryddar sitt CV men här blir det så uppenbart. Skulle jag rekrytera nytt blod till mitt team och såg på LinkedIn att någon har varit ute arbetslivet i snart 42 år men slutfört färre än en handfull arbeten så hade jag tvekat. Jag hade undrat, var är ambitionen? Var är passionen? Det här är uppenbarligen en slöfock och en person som inte är beredd att kavla upp ärmarna, kliva in och jobba övertid när det krävs.

Men precis så där är han ju. Mario. En karaktär som mest av allt liknar ett tomt papper, med absolut ingenting att tillföra. Inte ens i en diskussion. Visst, han kan presentera sig på ett någorlunda hövligt sätt, "It's-a me, Mario!" men i övrigt ekar det tomt i vokabulären. Ett sporadiskt "Mamma mia!", "Here we go!" eller den mer fantasifulla varianten "Let's-a go!" kan man väl få ur karln en bra dag, om man har tur. Brorsan Luigi är inte heller något socitetslejon men han kan i alla fall hålla i gång ett samtal och visa lite jävla känslor när det brinner till. Inte stå där som ett gungande flegmatiskt fån och undra åt vilket håll han skall gå.

Jag fattar ju att Mario fick bli rörmokare för att ge lite djup till karaktären men vilket djup då undrar vän av ordning. Eftersom gubben har noll karaktärsutveckling så fanns det också noll behov av att utmåla honom som någon form av yrkesman. Faktum är att han drar skam över hela yrkeskåren med sin brist på engagemang och 2017 blev han faktiskt av med sin yrkestitel, då till och med Nintendo själva insåg att han var en bluff och charlatan. Men säg den lycka som varar. Redan året efter var han tillbaka som rörmokare. På pappret. Det var inte så att han utfört ett stort renoveringsarbete som gjorde att han fick tillbaka sin titel. Han blev förmodligen kränkt kan man gissa. Passivt aggressiv som han är. 

En annan sak som tydligt visar Marios totala avsaknad av ambition och passion till livet är att han har räddat Peach från kidnappning nu i lika många år som han har "jobbat" men de är fortfarande bara vänner och för varje gång det händer driver han henne allt närmare Bowsers omfångsrika famn. Har han inte hört talas om Stockholmssyndromet? Hade han haft lite råg i ryggen så hade han slutat vara en sådan cuckold och gjort slag i saken för länge sedan. Det slutar ju uppenbarligen inte så bra när de är separerade så fram med ringen då, eller bjud henne åtminstone på en dejt, på tu man hand, utan att hela Mushroom Kingdom i vanlig ordning tvunget skall vara med. Det behöver inte vara tre stjärnor i Michelinguiden men kanske en schysst picknick i grönskan på Secret Island. Det är ju uppenbart för alla, att känslorna alltid funnits där. Då kanske även Bowser hade gett upp. Sett kärleken spira och backat. Nu kan han ju bara säga "I don't see a ring on your finger girl" och fortsätta tro på att Amors pilar någon gång skall träffa sitt mål. 

Nu är det inte så att jag avskyr Mario-spel, tvärtom gillar jag äventyren och världarna men i ärlighetens namn hade man kunnat sätta en generisk, stum hög av pixlar i Marios ställe utan att spelet hade påverkats negativt. Mario är den mest utbytbara spelkaraktären i en ledande roll jag kan komma på. Men det spelar ingen roll. Han är cementerad som ikon i evigheters evighet och hade Wendy O. Koopa kommit in och slagit ihjäl honom med en golfklubba så hade förstås internet brunnit ner. Jag hade personligen tänkt, jaha? Skönt att äntligen bli av med den sopan. Nu kanske vi kan få in någon som river upp lite känslor i det här stendöda digitala dockhuset. Det kommer dock inte att hända och det är absurt. Att han har gått och gjort sig oumbärlig på fel grunder. Geralt är ingen muntergök men försök att byta ut honom. Då rasar hela serien.

Han har gjort sig oumbärlig under rätt premisser. Samma sak med Link. Inte den mest spännande av hjältar men han utvecklas, som person men också gentemot andra karaktärer i spelen och i själva spelvärlden där han verkar. Samma sak kan sägas med i princip alla andra namn man kan omnämna i samband med de största spel-franchiserna. Närmast kommer väl Sonic men inte heller han är lika intetsägande och mjäkig. En enkel karaktär, absolut men ändå en karaktär vi gillar att spela på grund av hur väl han passar in i sin miljö och även om den är något begränsad, ändå med äkta dialoger skapade för just honom, dessutom med lite humor, till skillnad från Herr Humorlös. Och han har inget fejkyrke heller. Han är igelkott. That's it. Snabb som Satan förvisso men inte skryter han om det och går runt och säger att han är elitlöpare på daglig basis. 

Jag hoppas verkligen att Mario tar chansen nu, i samband med filmen, och kliver ur sitt skal. Genomgår en fullständig metamorfos och visar att han inte bara lever på gamla meriter. Visar att han också kan utvecklas. Eller åtminstone att han lagar något trasigt rör så att vi får något att tro på.