Månadens mest spelade: Februari 2026

Conny Andersson:
Rainbow Six Siege X

Den 10:e februari, efter 94 timmar speltid, rullade så äntligen efterexterna på Octopath Traveler 0. Jag hade nog kunnat skriva om det, för tredje månaden i rad, men orkar verkligen inte efter att ha med det på denna listan under både december och januari. Så även om jag är lite osäker på om februaris samlade speltid i Siege verkligen överträffar det så blir det helt enkelt det som får nämnas. För det har ändå blivit en del matcher under årets andra månad och det kvarstår fortfarande som min favorit bland multiplayer-spel. Mycket är ju såklart för att jag tycker det är ett perfekt strategiskt FPS, men mycket är också sällskapet. Gänget jag kör med är ett härligt sådant och jag blir alltid lika glad när någon frågar om vi ska köra några matcher. Speciellt om vi lyckas få ihop ett fullt lag. Så, tack Siege för att du fortsätter med din suveräna underhållning och jag ser fram emot den nya säsongen som dundrar igång nu under månaden.

Marcus Persson:
Diablo II: Resurrected

Februari visade sig bli månaden då jag — ännu en gång — föll tillbaka ner i Sanctuarys mörker och mystik. För trots att månaden varit sprängfylld av nya, spännande releaser så var det gamla goda Diablo II som lockade mig tillbaka. Eller ja, för att vara mer specifik så handlade det så klart om den uppiffade Resurrected-versionen.

Boven i dramat (eller hjälten, beroende på hur man ser det), är förstås den nya Warlock-klassen som med sina förbannelser och demoniska krafter glider in snyggt i vid sidan av druiden, barbaren, paladinen och alla de andra. Att spelet dessutom nyligen släpptes på Steam var som grädde på moset. En liten men inte obetydlig detalj för en person som mig - som genuint avskyr att jonglera flera olika launchers.

Det fascinerande är hur lite som egentligen behövs för att Diablo II ska kännas relevant igen. Inte för att det egentligen någonsin gått ur tiden men vid sidan av det tredje och fjärde spelet så började Diablo II visa sin ålder på sina ställen. Men med Warlocken som ny leksak, och alla andra piffiga quality-of-life-förändringar i Resurrected, så känns Sanctuary lika relevant nu som då.

Patrik Severin:
War in Spain 1939-36

Det tar lite tid att lära sig grognard-strategispel. Ofta är det dock värt tiden och mödan. Det spanska inbördeskriget var en våldsam konflikt där stormakter testade sina militära förmågor och en viktig del av Spaniens historia. Spelet i sig tolkar konflikten på ett historiskt sätt och även om du kan påverka skeendena och händelserna är allt designat utifrån verkligheten. Varje truppslag, vapentyp, ammunition, fordon och annat är detaljerat och undersökt för att simulera konflikten. Det är också väldigt roligt att försöka förändra tidens gång och ta besluten generalerna i verkligheten aldrig gjorde. Som historiker är jag såklart intresserad i vad som skulle ha hänt om de gjorde på ett annat sätt. Detta finns det mycket att hitta här. Är du någorlunda lik mig i att du gillar mer krävande strategispel från förr är detta ett måste. Det är inte riktigt i klass med War in the East 2, men jag anser ändå att det bjuder på en spännande upplevelse. Det är inte för alla och dess flera hundra sidor långa instruktionsmanual kan skrämma bort många, jag uppmanar dig dock att testa det. Speciellt om du gillar militärhistoria.

Kenny Nordgren:
Battlefield 6

Jag varnade er förra månaden. Jag är tråkig. Så är det. Men det är Battlefield 6 som snurrade i min PS5 hela februari, och speltiden har till och med ökat i jämförelse med januari månad. Jag tycker det är lika kul fortfarande, och jag undrar om jag inte till och med tycker att det är ännu roligare nu än för två månader sedan. Jag lirar ju bara speltypen Conquest ändå, så den dagen jag känner att jag börjar tröttna lite smått finns det flera andra speltyper som kan få i gång suget igen. Ny säsong började i slutet av februari också vilket innebar bland annat en ny karta samt några nya vapen. Sedan har jag legat under en sten de senaste åren och har extremt dålig koll på vad ny säsong och saker som Battlepass betyder... jag börjar bli gammal.

Fredrik Malmquist:
Valheim

Innan jul började en kollega prata om att hon och hennes kille börjat spela Valheim. Spetsade öronen och bjöd in mig själv till servern. För andra månaden på rad har jag spenderat alldeles för många kvällar med att utforska en ny värld i Valheim. Hittills har vi tagit oss till plains och är just nu i jakt efter var Yagluth kan finnas någonstans. Vi har utforskat vad som känns som tio plains utan framgång. Jakten fortsätter och jag ser framemot att utforska mistlands som inte var klart senast jag spelade igenom Valheim. Det är också första gången jag spelar på en Valheim-server med så många aktiva spelare.

Sebastian Lind:
Money Puzzle Exchanger

Det har i ärlighetens namn inte blivit jättemycket spelande i februari. Men jag har börjat fokusera mer på gamla Neo Geo- och arkadspel för en kommande artikelserie vars första del kanske redan har publicerats när du läser detta. Ett spel jag fastnat för rejält är Money Puzzle Exchanger - en bortglömd pusselpärla som fått alldeles för lite uppmärksamhet! Money Puzzle Exchanger är en tidigare Japan-exklusiv pusslare vars arkadversion numera finns tillgänglig även för en västerländsk publik. Det är något av en spirituell uppföljare till hemdatorspelet Moujiya och handlar om att stapla mynt av likartat värde för att växla in dem mot högre valörer (och högre poäng). Det finns ju vissa likheter med serier som Magical Drop och Puzzle Bobble här. Men Money Puzzle Exchanger har ändå tillräckligt med egna idéer för att kunna stå ut från mängden av sockersöta pusslare. Inlärningskurvan är kanske lite högre än vanligt men när det väl klickar, ja, då klickar det! Det enda jag egentligen kan sakna är lite fler spellägen, men flerspelarläget är trots allt en fröjd och ändå något som kan suga åt sig måååångahhh härliga speltimmar om du har nån att spela med. Klar rekommendation för den som spelat sig trött på de lite mer kända pusselspelen!

Jonas Mäki:
Mario Tennis Fever

Recensionsperioden är såklart redan avklarad, men jag har fortsatt nöta Mario Tennis Fever regelbundet när familj och vänner kommer på besök. Marios senaste tennisäventyr har kanske inte den bästa kampanjen, men erbjuder en bra balans mellan party och mer traditionell tennis. Vill du lira casual och ha kul så går det att brassa på med allehanda Fever-racketar och märkliga banor, medan en mer traditionell bana utan finesser och avstända superrackets vagt påminner och Virtua Tennis. Det är lättspelat och underhållande, men samtidigt tillräckligt djupt för att man ska vilja ta till sig alla slag och finesser. Idag vågar jag påstå att jag och min Luigi är svårslagna, och än har vi mycket att lära.

Marie Liljegren:
Indiana Jones and the Great Circle: The Order of Giants

Denna månad var det dags för ett återbesök i Indiana Jones fotspår och ännu en gång platta till nassetrynen med en hammare och spade i sann Byggare Bob-style. Ett av 2024 bästa äventyrspel behövdes få 100 procent på och när eftertexten rullade förbi kände jag mig liksom inte nöjd. Jag ville ha mer och laddade då ner DLC:t The Order of Giants som man under huvudspelets gång flörtar med när man springer på en präst med en pratglad papegoja.

Det har nu varit härliga timmar då jag klafsat runt i smutsigt vatten upp till armhålorna i katakomber under Rom i jakten på att lösa mysteriet med Order of Giants och vägen har kantats av kluriga pussel och fiender beväpnade upp till tänderna. Jag älskar verkligen när det dyker upp DLC:n som gör att ett älskat spel plötsligt får liv igen och kallar en tillbaka till handkontrollen för ytterligare några timmar. Men precis som alla DLC så kom jag till slutet allt för snabbt och nu består mina besök i Rom av att hitta alla gömda godsaker som en Loothorder som jag själv inte kan låta bli att nosa upp. Kalla det ett beroende. Har du missat Order of Giants och du gillade Indiana Jones så rekommenderar jag dig skarpt att ladda ner det och sätta dig i sadeln igen med världens bästa äventyrare och arkeolog Indy.

Joakim Sjögren:
Nioh 3

Att säga att jag har tillbringat mycket tid tillsammans med Nioh 3 den gågna månaden är lite av en underdrift då jag klockat in runt 100 timmar med Team Ninjas senaste actionäventyr. Det hade sedan varit lätt att hävda att all denna tid har dedikerats för att man skulle kunna skriva en så pass bra recension som möjligt, men i ärlighetens namn har de flesta av dessa timmar varit för min egna personliga njutning. För Nioh 3 är ruggigt bra, och om du har mycket fritid till övers (och inte räds att se timmarna rinna iväg) så kan jag inte rekommendera detta sprudlande äventyr nog mycket.

Martin Carlsson:
Carmageddon: Rogue Shift

Det blev inte så mycket spelande i februari för min del då jag var iväg på uppdrag utomlands. Men jag hann dock utvärdera det senaste i raden av en äldre långkörare; vars kvalité varit extremt ojämn i årtionden. Carmageddon: Rogue Shift gjorde något lite annorlunda med serien, på gott och ont. Det handlar fortfarande om att preja motståndet av vägen eller spränga dem i luften. Som titeln antyder har man denna gången bakat in roguemekanik i smeten och resultatet var trots allt godkänt. Däremot kan jag sakna lekfullheten och öppenheten från de äldre spelen, då här låg betydligt större fokus på bilkörningen i sig, en aspekt som inte riktigt höll sig på banan hela vägen.

Joel Pettersson:
Esoteric Ebb

Jag har spelat väldigt mycket spel under februari månad. Extrema mängder. Det började finfint med Romeo is a Dead Man innan ett litet avbrott i form av jury-arbetet i Swedish Game Awards orsakade en paus i spelandet. De sista dagarna, innan februari sprang över till mars, så har jag spelat hiskeliga mängder Dice A Million - men det är inte där majoriteten av speltimmarna har hamnat. Nix, utan det är det eminenta Esoteric Ebb som spelats absolut mest. Jag recenserade spelet igår (en text ni kan läsa här) och det spelet blev jag verkligen häpen över. En solklar tappa hakan-situation. Det är så ambitiöst, så underhållande och så otroligt bra. Otroligt bra.

Vad har du själv lirat under februari?