Lost Records: Bloom and Rage

När jag recenserade Life is Strange för ett annat medieföretag i januari 2015 blev jag helt tagen av hur väl Don't Nod kunde berätta en både relevant och realistisk historia. Mycket har hänt med Don't Nod sedan dess, men med Lost Records: Bloom & Rage är de återigen tillbaka i toppform.

Lost Records: Bloom & Rage handlar om fyra tonårstjejer, Nora, Autumn, Kat och Swann, som förs samman en sommarkväll 1995 under ganska dramatiska omständigheter. Under sommarens gång knyter tjejerna ett nära band och det är en sommar de aldrig kommer att glömma - av flera olika anledningar. Spelets berättelse hoppar fram och tillbaka mellan sommaren 1995 och 2022, då vännerna vuxit upp och efter många års frånvaro träffas på en lokal pub - trots att de har lovat att aldrig ses igen. Varför de plötsligt återförenas i samma stad som 1995 är den centrala handlingen i Lost Records: Bloom & Rage.

Från start axlar man rollen som den lite tafatta, lite nördiga, lite introverta och lite osäkra Swann, som även är den enda spelbara karaktären i äventyret. Don't Nod är riktigt bra på att porträttera människor och man får snabbt en förståelse för de fyra tjejerna. De känns verkliga, de är oroliga, bristfälliga, osäkra och de finns i olika storlekar, färger och proportioner - precis som riktiga människor. De utgör centrum i en berättelse om självkännedom, om att övervinna tonårslivets utmaningar och om att knyta nya vänskapsband. Och om rädslan för att förlora varandra.

Berättelsen i Lost Records: Bloom & Rage utvecklas långsamt - mycket långsamt. För vissa blir det säkert för långdraget, men jag gillar det lugna tempot där det finns utrymme för eftertanke och där det finns sekvenser med tysta och lugnare partier. Man kan inte låta bli att få en Twin Peaks-känsla när spelet rör sig långsamt och ibland avbryts av sekvenser där ingenting händer - det ger en mycket speciell atmosfär.

Det finns inte särskilt mycket gameplay här, eftersom du verkligen bevittnar en interaktiv berättelse som du kan påverka. Du måste dock utforska omgivningarna och lösa enkla pussel, och du kan välja olika dialogriktningar som kommer förändra förhållandet mellan de fyra flickorna. För att skapa lite mer interaktion mellan spelarna har Swann en videokamera som hon älskar att använda överallt. Hon filmar djuren i skogen, hennes tre vänner som skojar och en del av materialet är faktiskt obligatoriskt för den övergripande berättelsen, men det finns också många möjligheter att föreviga andra delar av världen bara för att Swann känner för det. Det kan handla om att dokumentera olika fågelarter i närområdet, graffiti på parkeringen, filma det ovanliga vattentornet från olika vinklar eller spela in Swanns katt när den gör något speciellt.

Det visuella är väldigt fint och stämningsfullt och består ofta av mycket filmiska kameravinklar och lugna kameraförflyttningar för att hålla det tempomässigt lugnt och stämningsfullt. Don't Nod har också lyckats fånga 90-talsstilen på ett övertygande sätt, särskilt när de använder Swanns videokamera. Här ändras bilden till ett 4:3-format, med kornig kvalitet och överdriven kontrast, precis som det såg ut med dessa videokameror på 1990-talet.

Den tekniska sidan är dock lite väl trasslig. Grafiken flyter inte alltid på, ytor kan ibland ta lång tid på sig att visas korrekt, vissa karaktärsrörelser är lite konstiga och jag upplevde en framstegsbugg på ett ställe som innebar att jag var tvungen att ladda om mitt sparade spel, vilket gjorde att jag kunde gå vidare.

Röstskådespelarna gör ett fantastiskt jobb och dialogen är genomgående trovärdig och övertygande. Musiken har alltid varit en central del av Don't Nods narrativa äventyr och så är det även i Lost Records. För soundtracket står främst den amerikanska singer-songwritern Ruth Radelet (sångerska i bandet Chromatics) och det kanadensiska bandet Milk & Bone, och det är ett drömskt och melankoliskt soundtrack som passar perfekt in i spelets stil - ett mäktigt soundtrack.

Du kan välja att se Lost Records: Bloom & Rage på två sätt. Om du väljer att se på det som ett spel i traditionell mening kommer du bli besviken. Det finns helt enkelt inget att göra här och som tidigare nämnts är det väldigt, väldigt långsamt. Men du kan också välja att se på det som en interaktiv berättelse och då kommer det verkligen till sin rätt. Storyn är fängslande, karaktärerna är utmärkta och spelet håller sig till det välbekanta formatet i Life is Strange-serien - men bättre.

Lost Records: Bloom & Rage är en väldigt stark berättelse - och slutet överraskade mig verkligen. Man hade en känsla av att "något var på gång" - men inte på det sättet! Det är en stark berättelse om människor, om osäkerhet, om kärlek, om hat, om att vara tonåring på 90-talet och det är särskilt en gripande berättelse om vänskap och vissa mänskliga egenskaper som skulle göra världen till en mycket bättre plats om fler av oss hade dem.

Lost Records: Bloom & Rage är ett spel som fastnar i ditt huvud ett bra tag efter att du har spelat färdigt det. Det är inte många spel som lyckas med den bedriften.

Lost Records: Bloom & Rage levereras i två delar (så kallade tapes) och Tape 1: Bloom finns ute nu, medan Tape 2: Rage släpps som en gratis uppdatering i mitten av april.