Vid en första anblick kan Lost Ember se ut som ett typiskt högoktanigt plattformsspel där du kontrollerar en hoppande varg, men låt inte utseendet lura dig. Medan vi absolut gillar den typen av spel med, så är det nog Crash Bandicoot du ska snegla på om det är vad du är sugen på. Lost Ember är snarare en tämligen magnifik historia med massor av story där du kan springa, flyga och simma. Du kan faktiskt överhuvudtaget inte dö, utan ditt jobb är att utforska och uppleva en gripande historia. Det finns även ett antal lättare pussel, samt diverse samlarföremål (som jag återkommer till senare). Saker och ting blir dessutom ännu mer intressant sedan du fått möjligheten att förvandla dig och ta kontroll över djur som fiskar, ankor och minkar.
Den främsta orsaken att spela det här äventyret är dock storyn. Jag tänkte vara vag kring detta av spoilerskäl eftersom spelet är så väl berättat att mina ord bara kommer sabba upplevelsen. I korta drag börjar du äventyret i rollen som en varg, vilken är reinkarnationen av en människa som aldrig kom till City of Light efter sin död. Dessa vilsna andar kallas 'lost embers', och får dessutom sällskap av en lysande sfär som också är på väg mot City of Light.
Kryptiskt, men tyvärr allt jag ämnar berätta för dig om storyn. Jag kan åtminstone slå fast att den är väldigt välskriven och rörande, samt fokuserar på kärlek och botgöring. Storyn berättas som återblickar som ser ut som dioraman samt mellansekvenser som skulle kunna vara hämtade ut en grafisk novell. Denna lilla sfären jag nämnde fungerar som din guide under berättelsen och förklarar vad alla dioraman är för något.
Utvecklarna säger att du kan klara av deras äventyr på fem-sex timmar, men om du verkligen rappar på tror jag du kan pressa det klart mer. Men Lost Ember är inte ett spel avsett att spelas på det viset, och jag har spenderat mycket tid med att utforska omgivningarna samt bara stått still för att titta på allt det vackra.
Grafiskt har Lost Ember en enkel stil som för tankarna till spel som Journey och Fe. Omgivningarna är väldigt vackra, med fantastiskt användande av texturer medan jag rör mig genom grässlätter, klippiga områden, vatten och till och med underjorden.
Olika områden kan nås av olika djur, ta till exempel den flygande ankan som kan nå områden lång borta med stora höjdskillnader, eller den underbart komiska minken som via små tunnlar kan ta sig till ställen vargen inte kommer åt. Det här ger spelet ett smart pusselupplägg där jag hela tiden får prova på nya varelser för att nå nya område, och även om det inte är något unikt för detta spel - så tillför det något.
Många av spelets områden känns som typiskt öppna spelvärldar, men det är samtidigt en varsamt guidad upplevelse som gör att jag aldrig behöver bekymra mig om att gå fel någonstans. Det säger något om utvecklarnas hantverksskicklighet när de lyckas förmedla både en känsla av frihet, men ändå hela tiden låta dig slippa känslan av att vara överväldigad med saker att göra.
Gameplay-mässigt är Lost Ember väldigt lyckat och vare sig jag hoppar som vargen, rullar som en utter, simmar som en fisk eller flyger som en kolibri - så är både spelkontroll och animation av yppersta klass. Det känns perfekt anpassat för att spelas med en handkontroll och är på det sättet som en tredimensionell plattformare, bara det att det alltså inte går att dö, slåss eller döda något.
När du tar dig runt, oavsett hur du gör det, kommer du hitta bland annat svampar och artefakter att samla på dig. De kräver ofta att du letar lite extra och kan exempelvis finnas bakom en buske eller på någon avsats du måste kunna flyga för att komma åt. För den som gillar att samla saker i spel, finns alltså mycket att hämta, vilket tillför något till en redan polerad och underhållande spelupplevelse.
Jag har redan prisat både story och grafik, men hur är ljudet då? Jo, även det är mycket lyckat. Vi snackar en atmosfärisk komposition som bidrar till att sugas in i upplevelsen. Det finns även lite dialog, mestadels i tillbakablickarna, som dock kan vara lite krystade mellan varven.
Tyvärr dras dock spelet, som så många andra av dagens titlar, med för mycket buggar. Inget som sabbar upplevelsen, men ändå stör en del. Vi snackar om brister i kollisionsprogrammeringen samt att spelet liksom fryser till mellan varven. Jag hoppas verkligen detta fixas till så snart som möjligt.
Sammantaget hade jag otroligt trevligt medan jag spelade Lost Ember. Storyn är magnifik, soundtracket är otroligt och variationen som kommer från de olika djuren är klockren. Även om det i dagsläget finns några störande buggar, så vill jag ändå varmt rekommendera denna pärla till alla som letat ett storydrivet äventyr olikt något annat du spelat.