Lootens ständiga besvikelse

Många spel har verkligen förmågan att ta fram den där fula samlaren i dig. Ja, du vet den där tjejen/killen du var när du var mindre som inte kunde beträda en strand utan att två kilo stenar följde med hem i fickan. Eller när du satt som en riktig supertönt och klippte ut frimärken från kuvert och slabbade in i en korrekt pärm med anonym framsida. Själv har jag samlat på det mesta och det är faktiskt på äldre dar som jag lyckats att slänga saker som följt mig genom livet i banankartonger som skrikit efter att få försvinna och brännas. Ni vet gamla biobiljetter från 90-talet, samlarkort med Garbage Pail Kids och mynt från jordens alla hörn.

Likt Gollum när han fann sin älskade ring fylldes våra barnbröst med samma känsla av att ha något värdefullt i våra händer som vi inte ville släppa taget från trots att någon klåfingrig Hobbit ville något annat. I spelets värld kommer Samlar-Majsan fram och på bara några minuter så förvandlas jag till duvbajstanten i Ensam Hemma 2 som behöver en kundvagn för att släpa runt på all skit jag stoppar i fickorna och ska släpa hem till min lya. För det hemska i det hela är att jag inte använder ens hälften för man kan ju liksom bara ha ett favoritvapen. Har man kommit långt in i ett spel och cash inte längre är ett problem så säljer jag det inte ens utan likt stortrollet kånkas det hem till min enkla boning där allt förvaras i någon mökig kista som jag bara besöker för att titta på alla fina saker jag har och hest viska ut i natten "My Precious".

Men trots en kista som är fylld till bredden likt Joakim von Ankas skattvalv så slutar aldrig jakten på mer loot. På bättre stuff att lägga i kistan. För det är en ständig jakt på något bättre, om så det är större vapen, kraftfullare armor eller värdefullare skräp. Än idag kan jag inte svara på frågan ens under tortyr varför jag stal över 2023 skedar i Skyrim, men antagligen var svaret enkelt. Ingen i Tamriel skulle någonsin kunna njuta av en god soppa eller stärkande Havregrynsgröt någonsin igen och än i dag väcker tanken på detta ett ondskefullt leende som alltid utvecklas till ett elakskratt och ljudet av "Moooaaahhhhhaaaaaahhaaaaa" ekar i min lilla lägenhet.

I Fallout 4 kånkar jag runt på en Tesla Cannon som enda vapen då det är så överjävligt mäktigt att inget annat vapen behövs. Det stoppar mig dock inte från att besöka alla grottor, fabriker och nedgångna skolor för att söka efter något annat kromat vapen som ska få raiders och ghouls att skaka i knävecken av skräck. För det kan ju trots allt finnas ett grymmare och kraftfullare vapen där ute. Samlandet kan dock verkligen gå till överdrifter och mitt besök i Skyrim visade verkligen sitt fula tryne då ett snabbt besök på trollkarlsskolan och min kammare där avslöjade kista efter kista fyllda till bredden med skrot, sköldar, svärd och pilbågar med storslagna namn. Hade tanterna från TV-programmet Extrema Samlare sett det hade de satt sig ner med mig och gett mig fyra år av terapi och sedan beställt en container och kastat hälften med orden " Har du inte använt den på en vecka kommer du inte använda den".

Jag kan inte gå en meter utan mina privata packåsnor som jag kallar mina sidekicks som jag egentligen aldrig använder för deras kampvilja utan ständigt förvandlar till mulor som ska bära 356 olika vapen och en massa annan dynga som bara följt med i farten när jag girigt roffat åt mig allt som ryms i lådor och kistor, allt från skallar till råttkött. Men sanningen är att jakten på loot alltid mer skänker dig en känsla av djup besvikelse i stället för den där innerliga känslan av berikande. För i nio av tio fall så är grottan du spenderar två timmar i för att döda en armé av fiender för att nå deras skatter och dyrgripar allt annat än en högvinst.

Ett halvslött svärd som inte ens är i närheten av ditt bästa vapen, två rostiga hjälmar och ett dussin sweetrolls. Men inte stoppar det dig när du kommer till nästa plats. Tänk om där finns något riktigt bra? Och så fortsätter det. Du är som en pensionär vid chokladhjulet på Liseberg som köper bricka efter bricka med nummer och som tillslut vinner en dubbel Daim som i affären hade kostat fjorton kronor men i slutändan gick på 400 spänn av dina förhoppningsfulla slantar som stirrat sig blind på stjärnvinsten som ständigt är ouppnålig. Vi lever på hoppet och i det hoppet växer speltimmarna snabbt där vi utforskar varje yta av spelkartan. Men jag kan inte låta bli. Ingen säck, trälåda eller kruka kan undvika min framfart. Man vet ju aldrig vad för något värdefullt som kan dölja sig i dom. Och det som driver oss är ju trots allt vetenskapen att det finns grymma saker gömda i spelen vi älskar.

Så vad är det bästa i lootväg jag kommit över i spel? Min första tanke är Dragon Priest maskerna som jag samlade in i Skyrim som gav en otroligt mäktiga förmågor så som att andas under vatten eller att regenererar magic till 100 procent för att nämna några. Eller Ghoulmasken i Fallout 3 som gjorde en osynlig för de förhatliga ghoulsen och gjorde det till en fröjd att spela och utforska deras hemvister som annars skrämde skiten ur mig när jag hörde deras våta fotsteg och hesa väsningar. Loot är på gott och ont, ett evighetshjul som matar ens inre horder men samtidigt ett drivmedel för att utforska och jag älskar det även om det är en väg till ständig besvikelse.

Vilket är det bästa loot du hittat?