Svenska
Gamereactor
recensioner
Loco Roco

Loco Roco

Tokrolig plattformsaction med små gulliga slemblobbar. Årets mest oemotståndliga spel är här!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Loco Roco är kärlek vid första ögonkastet. Redan på titelskärmen, där ett gäng små gula loco roco studsar runt på logotypen, inser jag hur genial formgivningen är. Vad som ser extremt simpelt ut på bilder är en superanimerad, organisk värld fylld med små detaljer. Spelet ser ut som en explosion i en godisfabrik och är så sött att Benke måste ta en extra insulinspruta. Det hela har klara drag av de lagom nerknarkade serierna som vi sjuttiotalister och åttiotalister uppfostrades med innan Disney tog över fullständigt. Tänk Barbapappa, tänk Professor Balthazar, tänk Boktipset.

Det finns sex olika sorter loco roco, med olika färger, personligheter och sångröster. En gul snäll barn-loco, en rosa flick-loco, en blå brummande pappa-loco, en svart glad-loco och så vidare. Jo, hela tiden medan du spelar sjunger dina locoroco med i bakgrundsmusiken. När de gått ihop till en stor blobb är det en enda röst, men ibland måste du splittra upp dem i en hög småblobbar som då sjunger i kör. Det är lika fascinerande som bedårande. De små liven har mer personlighet än de flesta spelhjältar där de studsar runt, gungar, sjunger och stojar, styrda av en slumpmässig men konsekvent intelligens.

Det hela går ut på att ta sig till slutet på banan och att äta så många smaskiga bär som möjligt på vägen för att växa till en riktigt stor och mysig loco roco. Spelmässigt påminner det om Mercury och lite om PC-spelet Elastomania. En del av finessen med Loco Roco är att du inte styr blobbarna direkt. Istället tiltar du hela banan fram och tillbaka med axelknapparna så att de rullar dit du vill. Genom att hålla ner bägge knapparna kan du dra ner hela världen för att sedan få dem att hoppa. Med den enkla kontrollen som grund får du sedan utforska fyrtio enorma och innehållsspäckade banor.

Bandesignen påminner i sitt upplägg både om de fartfyllda flipperspelen i Sonic 2 och de hemlighetsfyllda banorna i Super Mario World. Fantasin är närmast obegränsad och varje bana bjuder på nya sätt att ta sig vidare. Ibland är det stora öppna ytor, ibland är det precist plattformande bland farliga spikbollar, ibland går det nästan av sig själv genom halkiga rörledningar. Det är glada pinnar som lyfter dig vidare, det är taggiga kugghjul som delar upp dig i småbitar, arga ugglor som tuggar dig som ett annat tuggummi vilket gör din loco roco fyrkantig och svårare att studsa, det är lömska klor som lyfter upp dig och kastar dig någonstans, det är luftströmmar, klibbiga tak, plattformar som välter, tänjbara omgivningar som tyngs ner och hundratals andra varianter. Hela tiden med samma perfekta fysik och känslan av att det är en väldigt flexibel liten blobb som åker runt.

Detta är en annons:

Att klara Loco Roco är inte särskilt svårt. Det finns visserligen en del fiender, de kolsvarta och arga moja som ser ut som sura mustascher, som gärna tuggar i sig lite av ditt lilla studsande sångkollektiv. Men de går att besegra med en resolut knuff, och efter bara några timmar har jag åkt genom alla banorna. Men då har jag missat det mesta av hemligheterna och att utforska allt helt och hållet tar åtskilliga timmar till. Gömda på banorna finns byggdelar som du kan använda för att bygga ett alldeles eget loco-hus. Det här läget visar sig vara ordentligt påkostat och påminner lite om det klassiska The Incredible Machine där du måste bygga plattformar, sätta upp fläktar och studsmattor, och få en ensam, okontrollerbar loco roco att åka dit du vill. Slutsatsen är att spelet håller minst hela sommaren, även om jag gärna hade sett lite fler banor.

Loco Roco är helt enkelt ett "må bra"-spel som alla måste spela. Om du tycker att det ser fånigt eller tråkigt ut är det bara ett bevis för att du är en kall och hemsk människa som behöver spela det. Det är en frisk fläkt bland alla spel som bara går ut på att döda, krossa och förinta. Inget annat spel ger samma känsla av mys, som om man skulle råka falla ner i en container med garnnystan. Om alla spelade Loco Roco skulle det definitivt inte finnas några krig. Öka antalet loco roco och skapa fred i världen!

Loco Roco
Loco Roco
Detta är en annons:
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
Loco Roco
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastisk design, underbart upplägg, originell idé och med superb musik
-
Lite få banor, lite för enkelt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Rulla på ett LocoRoco-äventyr! Ät, väx, rulla och studsa genom konstiga & underbara miljöer. Få din LocoRoco i rörelse genom enkelt... 5/10
  • Tom 2mat
    Rulla. Skutta. Ta blomman. Rulla vidare. Dela upp sig. Ta flugorna. Samla ihop sig igen. Gå igenom den dolda gången. Hitta en Mui Mui. Rulla... 10/10
  • Emil-92
    För drygt två år sedan charmades en hel spelvärld av fenomenet Loco Roco. Nu är det min tur att träda in i en spelvärld fylld till... 8/10
  • NintendoRussi
    Jag säger bara Feeeeeeett skööön! Nog den galnaste skönaste spelet jag spelat. De söta små "vatten balongerna" deras roliga tokiga... 10/10
  • trbr1113
    loco roco är nog det mysigaste spelet jag spelat någonsin musiken, blobbarna och mojoarna ser ut som dåliga bob marley kopior men dom är alla så... 7/10
  • Guendolin
    Bajumbo moi noi noi jecker Dabatto bunkergait jun jun Nora juerue-rotto pura-pura petto Puraret dum dum Papuranoi noi noi jecker Dabatto bumperget... 8/10
  • im so lol
    loco roco fäglatt roligt spel går ut på att bli av med dom elaka mojas som har skapat kaos du ska ta dig igenom banor genom att dela upp sig i... 8/10

Relaterade texter

Loco RocoScore

Loco Roco

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Tokrolig plattformsaction med små gulliga slemblobbar. Årets mest oemotståndliga spel är här!



Loading next content