Svenska
Gamereactor
recensioner
Like a Dragon: Ishin

Like a Dragon: Ishin

Det är dags att ta på sig sin finaste kamishimo och leka samuraj. Conny tar reda på om denna remake är något att ha, eller om den lever kvar i det förgångna...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Vad berättigar en remake? En totalt omgjord grafisk grund skulle vissa säga är ett fullt legitimt skäl att släppa en titel på nytt. Det är väl också där vi befinner oss, gällande detta ständiga flöde av äldre spel som dyker upp igen med en snyggare yta. Med Like a Dragon: Ishin, som också såklart omarbetats visuellt, finns här dock en annan anledning jag skulle vilja säga är högst relevant för en remake. Originalet, som hade release 2014, släpptes nämligen bara i Japan, och såvida du då inte är bevandrad i det japanska språket och importerade det, så är denna titel alltså en som först nu gjorts tillgänglig för fler. Jag antar att ett växande västerländskt intresse för Like a Dragon/Yakuza-spelen, och dess spin-offs, gör att resten av världen nu får chansen att ta del av detta.

Så, det är med andra ord dags att stifta bekantskap med ett Japan under 1860-talet och ikläda sig rollen som Samuraj. För till skillnad från övriga moderna delar i serien förflyttar vi oss här till de sista åren av Edo-perioden. En minst sagt kaotisk tid på många vis.

Like a Dragon: Ishin
Det är mycket avskum att rensa bort från gatorna.

Huvudpersonen vid namn Sakamoto Ryōma, återvänder hem efter att ha tillbringat ett år borta och finslipat sina färdigheter med sitt svärd. Väl hemma sker saker i rasande fart och efter en rad händelser flyr Ryōma från sin hemby. Han hamnar i den dåvarande japanska huvudstaden Kyo (senare känd som Kyoto) och det som sedan följer är en ganska klassisk berättelse där konceptet hämnd ligger som grund. Det är ingen omtumlande upplevelse till en början, faktum är att de första av spelets kapitel är ganska trevande. Men precis som med många historier så växer det på en och intrigerna tätnar. I takt med att timmarna går börjar jag se genom de uppenbara sprickorna och finner flera bra saker. Under flera, timslånga, stunder av spelande märker jag också att jag har ganska roligt. Här finns ett driv i det vi upplever, och när man väl har börjat investera timmar i den så vill man såklart gärna se var allt leder. Det är många namn och ansikten att hålla reda på, men i centrum står alltså en karaktär på flykt, som tvingats leva under alias och försöker utkräva hämnd på det som tvingade honom bort från sin hemby. Ryōma är i ständig jakt på att finna sanningen så vi får en en hämndhistoria med lite detektivarbete över sig.

Detta är en annons:

Vi ska syna de där sprickorna jag nämnde tidigare. För även om denna remake avsevärt förbättrar saker från det nästan tio år gamla originalet så känns allt fortfarande ganska daterat. Det ligger en spöklik stelhet över karaktärer och deras animationer gör att karaktärerna känns som vaxdockor som ofta rycker sig fram. Även omgivningarna känns som platta kulisser mer än levande platser. När man tänker på exempelvis Ghost of Tsushima, som trots en annan tidsperiod ändå måste vara den närmaste jämförelsen (förutom resten av spelen i serien då förstås) så känns det än mer som att det visuella inte riktigt når dit vi idag ändå förväntar oss. Speciellt när vi erbjuds så mycket annat i spelvärlden som sätter ribban högt. Små detaljer som att träd och vegetation inte rör sig, tomma gränder med total avsaknad av detaljer och en sorts stelhet ger inget direkt tekniskt visuellt bra intryck. När det blir natt i Kyo så förvandlas dock omgivningarna en aning tack vare ljuset som ger det en mysigare atmosfär. Och även om jämförelsen med de moderna titlarna i serien, där framförallt neonljus och färg ger gatorna liv, kan kännas orättvis så är det ändå den jag konstant gör när jag springer runt. För springer, det gör man mycket och många områden och detaljer känns nästan lite försakade. Som att man lagt krut på enstaka platser men glömt bort resten. När jag svänger ut på huvudgatan i Kyo lyckas ändå känslan smyga sig på, och en del levande detaljer dyker då och då upp. Men helhetsintrycket är helt enkelt långt ifrån där jag skulle önska.

Like a Dragon: Ishin
Allvarliga pojkar med blodiga framtidutsikter.

Som avrundning av mitt missnöje ska det dock tilläggas att mellansekvenserna är snygga, med ett tilltalande kameraarbete och de livlösa karaktärerna tycks plötsligt få nytt liv i dessa sekvenser. Det finns också platser som skimrar till lite extra, och när jag jämför mot originalet står det klart att det ändå är en ganska ordentlig förändring, på sina ställen. Men fortfarande en bra bit mot vad vi år 2023 förväntar oss rent visuellt.

Fokus på action och strider är smidig och hyfsat belönande i alla avseenden. Taktik och vikten av att försvara sig och ändra spelstil känns väl avvägd. Här finns fyra olika alternativ. Antingen slåss man med nävarna, med sin katana, med skjutvapen eller med både pistol och svärd i en stil kallad Wild Dance. Att slåss enbart med svärdet känns bäst så det är så jag gör till största delen. Oftast är man i strid mot en grupp fiender på fyra-fem stycken, eller svårare utmaningar en mot en mot mer namnstarka karaktärer. Kombinationer och färdigheter låses upp efterhand och det mesta som kan efterfrågas i ett actionrollspel finns här i form av föremål och att förbättra sin utrustning, eller skaffa sig ny.

Detta är en annons:

Det är även fullt med både sidouppdrag och minispel, många framställda på ett komiskt vis med actionladdad musik och smått galen presentation. Att hjälpa till med att servera mat görs i ett hetsigt tempo där man ska komma ihåg rätt knappkombinationer. Här finns en drös med tärningsspel och till och med västerländsk poker att koppla av med. Är man en som tycker om att ta sin tid och göra mycket vid sidan om den huvudsakliga berättelsen så finns många timmar att hämta här. Sidouppdrag, så kallade Substories, dyker upp i överflöd när man tar sig fram genom gatorna och gränderna. Jag gillar att möten med karaktärer som vill ge dig sidouppdrag känns naturliga, ofta svänger du runt ett hörn och en kort sekvens spelas upp varpå du får reda på karaktärens problem. Det blir en mycket mer dynamisk presentation när det känns som det sker slumpartat på detta viset, och även om den generella stelheten tyvärr infinner sig här med, så är åtminstone möten med olika karaktärer roliga.

Like a Dragon: Ishin
Striderna är stela, men ganska underhållande.

På gatorna stöter man såklart på små gäng med banditer och annat löst folk som gärna vill ge sig in i en fight. Det blir lite ofrivillig komik i presentationen av att man skjuter eller hugger ner vågor av avskum, med blod som sprutar men sedan mår alla okej, säger hur ledsna de var över att de bråkade och springer iväg med svansen mellan benen. Men jag antar att man vill undvika att gatorna fylls med högar av döda kroppar. För den som förväntar sig, och vill ha, mycket action så blir man åtminstone inte besviken över antalet strider som erbjuds.

Det är i interaktion med de mängd karaktärer som dyker upp som detta ändå lyckas ganska bra. Alla har säregna personligheter och är löst baserade på riktiga historiska personer. Dessutom delar de utseende och har samma röstskådespelare som andra karaktärer i spelserien, där huvudpersonen efterliknar Kazuma Kiryu som är protagonist i de nutida Yakuza-spelen. En hel del namn flyger förbi, och för den som vill gräva sig djupare i japansk historia kan man till och med under samtal få mer information vad platser och händelser syftar på och läsa lite mer om dem.

Berättelsen försiggår i kapitel och några timmar in när all introduktion är genomförd känns det betydligt roligare än under den ganska utdragna och smått tråkiga inledningen. Det är egentligen inte så mycket som förändras rent spelmässigt, men mycket handlar såklart om att man fått grepp om allting söker har att erbjuda, och att det också känns som att designen på uppdragen blir bättre och bättre. Att ge sig in i de många striderna när man låst upp lite färdigheter känns också roligare. Det blir som sagt hel del blod som spills när svärd skär genom kroppar, speciellt när specialförmågor börjar användas och att skifta mellan de fyra kampstilarna görs smidigt med den digitala styrspaken. Man kan både undvika och parera och med lite övning få till långvariga kombinationer i striderna, men tyvärr känns dock dessa, precis som annan rörelse, lite tröga och vare sig så smidiga eller snygga man kunde önskat.

Like a Dragon: Ishin
Mycket svärdsdueller blir det. Som sig bör.

Trots min genomgående kritik så finns det många delar som känns helt okej, till och med snudd på bra. Det är fullt av innehåll, och fans av serien ska definitivt spana in denna del också. För har man fördjupat sig i Like a Dragon-serien är detta förmodligen oumbärligt att addera till spelbiblioteket. För egen del hade det gärna fått kännas mindre daterat och stelt och då hade det redan där plockat hem en poäng extra. Men nu finns här lite för mycket små detaljer att haka upp sig på. Att skärmen exempelvis ska tona till svart och ladda, visserligen bara någon kort sekund, när man byter område eller går in i byggnader, kan kännas som triviala saker att gnälla över. Men det är samtidigt saker som för mig motiverar hur jag känner för upplevelsen som helhet där mycket små negativa detaljer helt enkelt stör rytmen. En äldre titel som ska transporteras till nutid måste såklart kunna möta den standard vi har idag och här finns alltså lite för mycket man kunde jobbat mer med. Det är mycket spring fram och tillbaka på en ganska trist plats, sega strider och rytmen bryts av i långa malplacerade sekvenser av dialog som till slut blir ganska tröttsamt. Men framförallt hade det behövts lite mer liv och rörelse än enbart karaktärer som känns som att de är fastfrusna där de står. På pluskontot finns dock en historia man gärna följer till slutet och så är detta verkligen fullpackat med innehåll i form av sidouppdrag och övrigt att göra.

Jag hade önskat att mycket av det som dyker upp en bit in i berättelsen presenterats tidigare, samtidigt som man givetvis kan argumentera för att det är en bra sak att äventyret faktiskt växer ju längre timmarna går. Som helhet är det dock för opolerat och här saknas framförallt en vassare egg, vilket givetvis som slutkläm blir en rätt dålig sak för en samuraj och hans trogna svärd.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Engagerande berättelse, mycket att göra, växer med tiden
-
Opolerat visuellt, stela animationer, platta karaktärer och omgivningar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
Like a Dragon: IshinScore

Like a Dragon: Ishin

RECENSION. Skrivet av Conny Andersson

Det är dags att ta på sig sin finaste kamishimo och leka samuraj. Conny tar reda på om denna remake är något att ha, eller om den lever kvar i det förgångna...



Loading next content