Svenska
Gamereactor
recensioner
Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name

En lång titel, mängder med slagsmål och stenhårda japanska gangsters är en del av vad som bjuds på i detta actionspel. Conny har recenserat Kazumas senaste äventyr...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Like a Dragon-serien, tidigare känd som Yakuza, är en snårig spelserie att hänga med i, speciellt om man inte gjort det från början. Jag har varit och doppat tårna i flertalet spel i serien, speciellt Like a Dragon: Ishin som jag recenserade och inte var så där överdrivet förtjust i. Så, det är med ganska reserverade förväntningar jag ger mig i kast med Kazuma Kiryus senaste äventyr, som rent kronologiskt tar sin plats efter Yakuza 6: Song of Life och före kommande Like a Dragon: Infinite Wealth.

Detta är ett ett spel som tagit blotta sex månader att utveckla. Jag märker att spelet ganska snabbt faller in i samma fotspår som de jag tyckte var lite staplande i Like a Dragon: Ishin. Det fokuserar otroligt mycket på väldigt långa sekvenser av dialog och bryts av med lika mycket slagsmål. Nu är ju detta i allra högsta grad ett actionspel, med enklare rollspels-element, men det faller ganska snabbt in i en rytm av att inte erbjuda så mycket mer än dessa två saker, vilket jag personligen ganska snabbt tröttnar på. Dock lyckas storyn väl med att utvecklas ju mer speltiden går och även om distrikten man får utforska i Osaka och Yokohama är rätt små så är de fyllda av restauranger och, framförallt, mängder av minispel.

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
Kazuma är tuff och hård.

Vi ska avhandla dessa minispel strax, men först dyka lite djupare i det då som tar upp större delen av detta spels tid, nämligen att slåss mot allsköns avskum. Kazuma är en extremt stark herre, som pucklar på sina fiender med kraftiga nävar och förödande sparkar. Slagsmålet flyter på bra, är överdrivet framställt med lite väl mycket onödigt flashigt och det går att plocka upp saker i omgivningen som stolar, cyklar, fiendens vapen och mycket mer. En mätare fylls också på och när denna är full kan man trycka på R-knappen och så blir man betydligt starkare och pucklar på lite extra. När man möter avskum på gatorna blir belöningen mestadels pengar medan de fighter som istället är en del av att komma vidare känns roligare, framförallt eftersom fienderna är svårare och står i vägen för att föra storyn framåt. Tacksamt nog är fighterna också rätt snabbt över, förutom vissa mot riktigt tuffa gangsters, men det blir otroligt mycket av dem. Lite som att det är det enda spelet har att luta sig emot. Det finns två stilar av fighting där den ena är mer rättfram med nävar och den andra använder sig av lite hjälpmedel som irriterande drönare och exploderande cigaretter.

Detta är en annons:

Vid sidan om dessa är det då dialogscener som tar upp det mesta av speltiden. På samma vis som spelets fighter blir dessa också lite väl många och onödigt långa. Jag förstår att man vill bjuda på en djup historia och att detta är en del av seriens signum, men det känns för mig som karaktärerna mest står och säger samma sak i olika scenarion och på lite olika vis. Vi fattar liksom efter första scenerna med dialog vad som försiggår. Det är ett stort galleri av karaktärer, alla med duktiga röstskådespelare och även om det då är mycket, mycket tjat så finns här också något ganska välskrivet bakom mängder med tal och text. Berättelsen i sig är bättre än hur den här är framställs.

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
Striderna flyter bra och allsköns gadgets finns att använda.

En stor del av spelet handlar om att få upp en nivå gällande det nätverk man blir inblandat i. Detta kan göras genom antingen små tjänster som att ge någon hungrig stackare en bit mat man köper i affären, rädda någon genom att slå ner de som hotat personen eller något så simpelt som att finna ett föremål. Dock får man ganska lite poäng för dessa tjänster, så det är i små sidohistorier som man snabbare kan tjäna in dessa. Historierna i sig är rätt simpla men visar att här ändå finns en vilja att skapa händelser i omgivningen. Problemet blir just det där med dialog. I en sådan sidohistoria var det närmare tvåhundra textrutor som skulle läsas igenom, och detta är inte det enda tillfället. Det är helt enkelt väldigt mycket av detta och tempot blir så otroligt lidande när något som i sig kanske tar max tio-femton minuter att genomföra drygas ut på detta viset. Dessutom är jag inte riktigt förtjust i det här viset att dryga ut speltiden på; när jag äntligen fått upp nivån och tänker att det är dags att komma vidare i spelets berättelse, ja då möts jag av information att nästa uppgift är att gå upp ännu fler nivåer. Dessa uppgifter presenteras som sidouppdrag men blir alltså en obligatorisk syssla för att komma vidare i spelets huvuduppdrag och det känns ärligt talat som att det är skapat mest för att dryga ut speltiden ordentligt.

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
En nöjespark på en båt där man deltar i slagsmål på en arena.
Detta är en annons:

På samma vis som slagsmål och mycket dialog är en del av denna seriens innehåll så är även ett överflöd av minispel det. Och här bjuds vi på mycket. Väldigt mycket. Du kan spela golf och biljard, lira blackjack och poker och här finns Master system-spel att njuta av i arkaden. Här finns också "Pocket Cars" som är små bilar som kör längst en bana där du kan uppgradera bilarna och möta rivaler på gatorna att tävla emot. Bland mycket annat. Vill man förströ sig med minispel av allsköns slag finns här som sagt en hel del och även om alla inte är så roliga är jag imponerad över hur mycket de lagt in. Det konstigaste av dem är dock när man går på en sorts Cabaret och socialiserar med kvinnor vid ett bord, med en hel del vuxna undertoner i dialogen. Det mest konstiga här ligger dock i att dessa damer man först väljer mellan och sedan socialiserar med är riktiga filmsekvenser istället för animerade. Det ser knäppt ut och känns så otroligt märkligt och även om det inte är alltför lättklädda kvinnor så blir det som att uppleva något slags FMV-spel med stela konversationer där det flörtas på otroligt pinsamt vis.

En plats man återkommer till förutom de japanska distrikten är ett stort skepp kallat The Castle. Här är det framförallt arena-fighter man deltar i, och här kan man också samla på sig en grupp med kämpar som slåss vid ens sida. Om ens stora intresse för denna serien framförallt ligger i dess action så finns här som nämnt otroligt mycket av den varan och även om jag då personligen uppskattar hur bra striderna flyter så blir det lite väl enformigt för mig personligen.

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
Minispelen är många, välgjorda och riktigt skojiga.

Spelet ser rätt tjusigt ut där jag framförallt gillar att interiörer går att kika in på, även om man inte kan besöka alla platser. Kiosker och affärer är också snyggt designade och det visuella är som helhet bra. Dock tycker jag det är synd att det inte är lite mer liv och rörelse för det är väldigt sparsamt med folk som traskar på gatorna. Man har lagt på en ljudmatta som ska skapa en bild av något livligare men de enstaka figurerna som vandrar runt matchar inte alls denna ljudkuliss. När man också nu svingat sig fram i ett levande New York i Spider-Man 2 så blir detta lite daterat. Jag tycker inte det är en så dum jämförelse, då gatorna här känns betydligt mer öde. Det finns några platser där man fyllt på med lite tätare folksamlingar men det känns inte riktigt tillräckligt.

När jag ger tid till spel så sammanfattas allting i slutändan ändå av ett enkelt faktum och det är hur roligt jag har. Underhållningen står alltid i främsta rummet, och kan givetvis lyftas av saker som snygg grafik, fantastisk musik och annat. Detta är givetvis inget unikt vid att bedöma ett spel på, alls, eller en ekvation som är särskilt svår att förstå. Har jag inte roligt så spelar det inte så stor roll hur välgjort vissa saker är, eller hur mycket man hävdar att ett spel försöker göra en viss sak eller vara på ett visst sätt. Och det är mycket i detta som spelet inte riktigt når fram till mig. Jag kan förstå att om man är ett fan av serien som helhet så finns här något extra att hämta, jag kan förstå att denna typ av actionspel passar vissa perfekt. Men jag har inte särskilt roligt. Jag märker att jag hellre springer och spelar lite Pocket Racing än att fortsätta storyn, och alla de tröttsamma konversationerna gör mig mest sömnig och sugen på att trycka förbi allt, trots att jag inte har något emot mycket dialog i ett spel. Men de måste kännas som att de fyller ett syfte och engagerar.

Like a Dragon Gaiden: The Man Who Erased His Name
Akame ger dig uppdrag att utföra under spelets gång.

Det finns dock något som växer med tiden här, en berättelse som faktiskt blir mer engagerande ju fler timmar man spelar. Jag kände precis samma sak med Like a Dragon: Ishin, att jag ändå blev lite investerad när jag spelade några kapitel. Jag har svårt för att släppa saker, att bara lämna dem trots att jag inte tycker det är så underhållande. Jag vill veta hur det fortsätter och hur det slutar och min rekommendation är att om du, som jag, kanske införskaffat spelet men inte är så förtjust i det så har det ändå stunder under sin speltid som är helt okej.

Men, efter en dryg vecka med spelet, ett otal dialoger och slagsmål så inser jag att alla timmar jag lagt ner på Kazumas äventyr inte gett mig särskilt mycket, och jag har heller inte blivit särskilt underhållen. Här finns för all del visst innehåll som lyser lite extra, men när allt kommer omkring måste man känna att man har roligt. Jag tror inte spelet hade lyft något särskilt även om det inte nu släppts under ett spelår som varit lika briljant som 2023, men så året har sett ut gör inte detta spelet någon direkt tjänst på något vis. Stora fans av serien kan säkerligen finna innehåll de uppskattar. För egen del blir jag alltför mätt på det utdragna innehåller och hoppas att det kommande Like a Dragon: Infinite Wealth kan bjuda på mer underhållande och varierande äventyr än det här.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Fantastiska och många minispel, bra flyt i striderna, visuellt snygga interiörer
-
Alldeles för mycket dialog, spelets platser känns alldeles för folktomma, utdragna och enformiga spelmoment
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content