Lies of P - Complete Edition (Nintendo Switch 2)
Kan Nintendos hybridkonsol verkligen göra rättvisa åt ett av de senaste årens mest stämningsfulla och krävande actionrollspel? När Lies of P utannonserades till Nintendo Switch 2 väcktes omedelbart frågan om den svagare hårdvaran skulle kosta spelet dess själ.
Det finns få genrer som lärt mig tålamod lika väl som soulslikes. Egentligen började resan långt innan genren ens hade ett namn. Adventure of Link lärde mig tidigt att varje misstag kostar och att motgångar hör till äventyret. Flera år senare förfinade Demon's Souls den filosofin på PlayStation 3 och sedan dess har genren haft en självklar plats i spelbiblioteket.
Därför väcktes också en naturlig fråga när Lies of P presenterades till Nintendo Switch 2. Går det verkligen att förmedla samma upplevelse på en betydligt svagare hårdvara?
Efter min genomspelning är svaret ett tydligt ja.
Lies of P tar den klassiska sagan om Pinocchio och vrider den i en betydligt mörkare riktning. Krat är en stad där dockor vänt sig mot sina skapare och där varje gata bär spår av ett samhälle på väg mot sin undergång. Kombinationen av steampunk och gotisk estetik känns förvånansvärt fräsch. Inspirationen från Bloodborne är tydlig, samtidigt lyckas spelet skapa en egen identitet.
Den största styrkan är utan tvekan stämningen.
Krats gator är inte enbart fyllda av blod och motorolja. Ett dystert dunkel vilar över staden och gör varje steg genom de kullerstensbelagda gränderna lika fascinerande som obehagligt. Ambientmusiken förstärker känslan utan att ta över och ljudbilden imponerar genom hela äventyret. Varje klinga som träffar metall ekar genom staden och ger striderna en tyngd som gör varje duell intensiv.
Berättelsen överraskade mig. Jag hade aldrig väntat mig att Pinocchio skulle fungera som grund för ett actionrollspel av den här kalibern. Utvecklarna har lyckats skapa en värld där den välkända sagan känns både bekant och fullständigt ny. Flera av spelets vändningar väckte en genuin nyfikenhet kring vad som väntade längre fram.
Stridssystemet är djupt utan att kännas krångligt. Vapnen uppmuntrar till experiment och det finns gott om möjligheter att hitta en spelstil som passar den egna smaken. Själv provade jag flera olika kombinationer innan rätt vapen föll på plats. Trots mängden system känns allt naturligt efter några timmar.
Bossarna är ytterligare ett bevis på att utvecklarna förstått genrens grundfilosofi.
Utmaningen finns där, fast den känns sällan billig. De flesta nederlagen gick att härleda till mig och egna misstag som grundades i stress, girighet eller ett felaktigt beslut. Spelet kändes nästan alltid rättvist. Jag ramlade dessutom ner från hustaken fler gånger än jag gärna erkänner. Frustrationen riktades dock sällan mot spelet utan mot min egen övertro.
Ett oväntat leende dök dessutom upp när en av åsnorna knackade på Geppettos vagn. Lies of P tar sin mörka värld på stort allvar, samtidigt finns det plats för små ögonblick av charm som bryter av all misär.
Nintendo Switch 2 lyckas överraska
Det märks att Lies of P fått kompromissa för att hitta hem på Nintendos hybridkonsol. Bilden är stundtals mjukare och grafiken når inte samma skärpa som på PlayStation 5. Efter att ha sett jämförelser mellan versionerna råder det inga tvivel om vilken plattform som erbjuder den överlägset tekniskt starkaste upplevelsen.
Trots det känns det aldrig som att spelets själ gått förlorad.
Striderna flyter stabilt både i handhållet läge och i dockat läge. Under min genomspelning stötte jag inte på några krascher, märkbara buggar eller störande prestandaproblem. Något som jag nästan förväntade mig. Handhållet läge döljer dessutom flera av de grafiska kompromisserna tack vare den mindre skärmen. Personligen föredrog jag ändå att spela dockat eftersom miljöerna kommer bättre till sin rätt på en större bild.
Allt är däremot inte perfekt.
Miljöerna kan stundtals upplevas som snarlika, vilket gjorde att jag gick vilse vid flera tillfällen. Vilket kan härledas till att grafiken kanske inte riktigt hängde med i Switch 2 versionen. Jag saknade en karta som kunde underlätta orienteringen. Om en sådan finns har jag helt enkelt missat den. Sidokaraktärerna lyckades heller inte engagera mig i samma utsträckning som huvudberättelsen och fiendeutbudet under spelets första timmar känns något begränsat.
Lies of P ställer dessutom vissa krav på spelaren. Introduktionen är pedagogisk, fast mängden system och mekaniker kan kännas överväldigande för den som aldrig tidigare gett sig in i genren. Tar du en längre paus från spelet är dessa lättillgängliga att återigen ta del av via spelets meny.
Lies of P till Nintendo Switch 2 är inte den bästa versionen av spelet. Den är däremot betydligt bättre än jag vågade hoppas på. Utvecklarna har bantat upplevelsen för att passa Switch 2:s viktklass. Några grafiska kompromisser har varit nödvändiga, däremot finns kärnan kvar. Atmosfären, striderna och den säregna tolkningen av Pinocchio levererar fortfarande en upplevelse som tillhör genrens starkare moderna titlar.
Äger du en Nintendo Switch 2 och har väntat på en anledning att vandra genom Krats mörka gator finns det få skäl att tveka.
Notering: Utvecklarna har utannonserat en "day one"-patch som ska förbättra grafiken ytterligare på Nintendo Switch 2. Denna uppdatering har dock inte kunnat testas för denna recension.









