LEGO Pokémon 72152 Pikachu and Poké Ball

När Pokémon dök upp med spel och barnprogram under slutet av 90-talet var jag upptagen med uteliv och killar, Majsan var trots allt 19 vårar och nöje var ungefär det enda som fyllde huvudet på mitt yngre jag så man kan väl säga att storheten av spelen, samlarkorten och serien gick mig rätt oberört förbi. Visst, jag visste väl det mesta om Blaziken och Typhlosion för alla som har ungar runt sig vet att de blir hjärntvättade av sånt här och det är typ det enda de pratar om dygnets alla timmar. Min brorson Oscar älskade Pokémon så mycket att han dagen efter sin födelsedag där han fått en efterlängtad silvrig Gameboy SP bytte bort den till ett simpelt Pokémonkort ute i sandlådan med grannpojken till hans mammas och pappas chock och som resulterade i en ilska i skala åtta på argkartan.

Men hos mig stannade det just där, att kunna namnen och ibland tvingas titta på barnprogrammen med en dreglande och snorig unge i famnen. Men det finns en karaktär som alla kan, och som framför allt alla känner igen och det är Pikachu och honom har jag fått äran att sätta ihop i Legoform. Pikapika liksom! Lådan i sig är en bjässe och jag bar hem den likt ett större spädbarn i min famn förbi grannar och ungar som stirrade imponerande på min dyrgrip jag höll i med ett stadigt grepp för att skydda honom från giriga inbillade händer. Ni vet "My precious" och allt det där som Lego alltid väcker i mig.

Som vanligt levereras Legot med en fet byggkatalog och denna gången kom Legot i 16 stycken olika små vita påsar med ett sammanlagt antal av 2050 stycken byggklossar vilket kändes med ett lyckopirr i bröstet då jag vet att det här kommer ta en stund. För är det något jag insett sedan mitt senaste bygge så är det att jag blir glad av LEGO. Majsan som har myror i rumpan och har svårt att komma till ro förvandlas till rena Yoga Senmaster som glömmer tid och rum och bara bygger. Avslappningen är ett faktum och jag skulle vilja säga att alla människor borde bygga. Vi vuxna har skallar som aldrig kopplar av riktigt då vi är fyllda av oro om ekonomi, världshändelser på andra sidan jorden, ungar och hus men är det något som gör att man kan koppla bort tankar så är det ta mig tusan små, små byggklossar som stavas LEGO. Under mitt bygge kunde jag inte låta bli att imponeras om hur långt byggklossarna har tagit sig sedan jag satt där med min leksakstrunk i mitt barnrum och byggde på stora gröna plattor städer och bilar som verkligen inte var särskilt fagra att lägga ögonen på.

Fantasin var det enda som satte gränserna och min var verkligen gränslös. Dagens fint rundade bitar får verkligen alla skapelser att se så verklighetstrogna ut som möjligt när alla små sektioner pressas samman. Bitarna i detta set kommer i regnbågens alla färger, mycket pastellfärger och man frågar sig om och om igen "Är han inte gul den där lilla råttan?". För jo, han är ju det vår älskade lilla Pikachu. Eller liten? Han blev verkligen allt annat än liten när jag väl var klar. Men att bli just klar visade sig bli lättare sagt än gjort. För någonstans i mitt bygge gjordes ett mikroskopiskt fel. I allt annat i livet brukar just en liten tabbe inget göra, men i LEGO så är det en big NO NO.

Varför kanske du ickebyggare undrar? Som alla byggare vet så om du så bygger en tegelmur eller just Lego så måste alla bitar passa annars går det åt pip svängen i det långa loppet. Tyvärr upptäckte jag min fadäs flera timmar in i byggandet när självaste ryggpartiet skulle monteras ihop med kroppen. Hur jag än pressade ville den inte smälta samman med resten. Jag stirrade mig blind på alla delar och allt såg ut som det skulle och tillslut sa min gode vän Mackan och överste löjtnant till mig att försöka backa tillbaka mitt bygge tills problemet hittades. Men några tryck här och några där så började bitar att trilla och oredan var ett faktum och ja, jag blev arg. Så arg att jag monterade ner allt jag byggt minus ryggtavlan som jag åtminstone visste var korrekt.

Så jag är idag expert på just Pikachu eftersom jag byggt honom inte bara en gång utan två. Och tillslut hittade jag ju felet, två små minibitar som hamnat i fel ruta. Och det är nu med detta i ryggsäcken som jag skulle vilja rekommendera att inte använda byggbibeln som följer med utan att du laddar ner den otroligt hjälpsamma appen "LEGO Builder" som jag använde mig av min sista gång för att verkligen hitta mitt byggfel. Appen ser ut precis som byggkatalogen men skillnaden är att du kan vända och vrida i 3D så du verkligen kan se både över och underifrån så man inte kan missa hur många pluppar man ska räkna när man för ihop bitarna. Och den var en lifesaver vill jag lova för bara nån timme senare var jag på stället som jag var på när allt gick åt helvete och vet ni var? Ryggtavlan gled på plats på ett naffs. Så där fick ni höra en historia att allt inte alltid går på räls.

Även en gudinna som jag gör fel ibland. Men oftast är det någon annans fel. I detta fall Legos katalog. Märk sarkasmen nu innan legofans skickar Duplo som hämnd till mig för denna hädelse. Host host Conny. Hur lång tid själva bygget tar är lite svårt att beräkna med tanke på att fuckup-Marie fick bygga den två gånger, men du kommer ha några mysiga kvällar framför dig om du investerar i detta setet. Men ska jag gissa så runt sex timmar beroende på din hastighet. Setet är egentligen tre olika byggen. Först bygger man ihop Pikachu som är en rätt imponerande snubbe på 35 centimeter. Sedan är det den lilla Pokéballen som ska byggas ihop vilket går rätt snabbt då den inte kommer i många delar. Sist med inte minst är det själva bottenplattan som håller uppe hela kalaset och den tog sin lilla tid.

Allt som allt är det en stor pjäs som kräver sin plats och jag märkte snabbt att när det var dags att placera den i mitt spelrum så blev det i en nerbantad form. Så tack och lov för det lilla stället som man kan använda medans jättestället kunde gömmas undan i lådan den kom i. Pikachu blev otroligt söt när han var klar och jag måste säga att det tog emot att för första gången sätta honom i sitt ställ då placeringen kanske inte var så vältänkt av våra danska uppfinnare. Pinnen som man ska montera vår gula fluffiga marsvinsliknande tjockekorv på ska nämligen upp i tjoflöjten på den stackaren. Eller ja, rumpan. Ändalykten. Stjärten. Ja, kärt barn har många namn. Men det var inte för inte som man grinade lite illa när han träddes upp på grillspettet som ett lamm till slakten.

Hur som helst är han väldigt detaljerad i sitt utförande och blir helt klart en snygg prydnad i mitt lilla vitrinskåp där han nu knör mellan Leon .S Kennedy och Jill Valentine. Dock fick svansen kapas för även den var lite väl stor. På tal om svansen så kommer den i två utförande, en för en han och en för en hon. Det går även att röra på både öron, armar och fötter av figuren men av någon anledning känns denna lite mer skör än mitt senaste bygge som då var Marvels Iron Man som var lite mer kompakt och tålig. Detta nämns då jag vid flertalet gånger gjort stackars Pikachu till en enarmad bandit och en något mindre hoppfull kille då en av fötterna trillade av.

I det stora hela har det varit ett riktigt kul bygge och som jag sagt innan, man blir alltid så sjukt imponerad av alla små delar man bygger ihop utan att ha en aning om vad man sätter ihop och plötsligt bara sitter man där med ett huvud eller en arm. De som skapar dessa är verkligen ingenjörer av rang. Kan detta vara världens bästa och smartaste "Leksak"? Är du själv intresserad av att lägga nävarna på denna söting? Då kan han bli din för mellan 1900-2500 kronor. Detta var verkligen ett fint sätt att fira Pokémons 30 års jubileum.