Legacy of Kain: Soul Reaver I & II Remastered

Legacy of Kain är en vampyrsaga som började 1997 och berättade en lång sammanhängande berättelse över flertalet releaser. Den första delen var en Zelda-liknande titel men det var inte förrän Soul Reaver, som kom 1999, som vampyrberättelsen tog fart. Det populära äventyret fick snabbt en uppföljare och nu är båda delarna tillgängliga i utgåva med högre upplösning.

Medan det första Kain var starkt inspirerad av det tvådimensionella Zelda, så var Soul Reaver något som utforskade den grund som Ocarina of Time lade, åtminstone delvis. Det tredimensionella vampyräventyret är utan tvekan väldigt likt Zelda. Kartan är enhetlig och från dess alla hörn så samlar hjälten från de två spelen, Raziel, på sig nya färdigheter som gör att han kan ta sig vidare. Raziel är ett spöke som kan röra sig mellan andevärlden och den verkliga. Det finns skillnader mellan de båda så om du exempelvis stöter på ett stopp i den ena så kanske du finner en passage vidare i den andra.

En själsmätare fungerar här som energi. Varje gång du besegrar en fiende så kan Raziel suga dess själ till sina fickor och på detta viset stanna kvar i den verkliga världen. Om mätaren tar slut så hamnar Raziel i andevärlden. Du kan bara ta dig därifrån genom att fylla upp mätaren och om du dör i andevärlden så är det över.

Spelet bjuder inte på en total frihet utan snarare en illusion av detta och du tar dig fram på ett förvånansvärt linjärt vis. Uppföljaren är ännu mer ett actionäventyr och ännu mer linjärt. Mitt minne spelade mig ett spratt gällande de två spelen och framförallt det första Souls Reaver mindes jag som ett betydligt mer episkt äventyr än det visade sig vara 25 år senare. När det kommer till spelmekanik, så har båda spelen åldrats förvånansvärt dåligt. Felet ligger inte i kontrollen eller ens i dess design men man måste vara medveten om att spelen börjar bli till åren. Striderna är ganska fantasifulla, dock. Vampyrerna dör inte enbart genom att ruttna i leran utan måste bli spetsade, brända eller kastade i vattnet.

Även om denna remaster förbättrar kontrollen av originalet och lägger till en ganska vag karta så är korridorerna sett till ett modernt perspektiv väldigt öde och det saknas saker att samla och hitta. Striderna blir dessutom väldigt repetitiva trots sina goda idéer. Å andra sidan har spelens bästa del, det vill säga dess berättelse, inte åldrats illa alls. Den unika och mångfasetterade berättelsen fängslar en, inte minst tack vare en utmärk skara av karaktärer. Raziel är en riktigt bra karaktär och Kain, som är huvudskurken i dessa spel, hamnar inte långt bakom. Trots att det överlag finns en del inslag av en slags lustig coolhet så räddar berättelsen mycket.

Grafiken har fått sig en finputs som bevarar respekten för originalen, vilket innebär att det rent praktiskt bara rör sig om högre upplösning och skarpare texturer. Framförallt så ser det andra spelet sig väldigt likt ut, bara skarpare. Det är egentligen ingen kritik eftersom den visuella designen av spelen fortfarande är ganska duglig och även om båda spelen ser utdaterade ut från ett modernt perspektiv så finns det en fin nostalgi gällande det utseende.

Legacy of Kain: Soul Reaver I & II Remastered är inget dåligt spel från ett modernt perspektiv men det är enkelt att förstå att de som inte spelat originalen kanske inte förstår varför de var populära förr. Även jag som spelade de när det begav sig, fick klia mig i huvudet en aning. Var inte dessa två spel bättre när det begav sig? Men spelen är ändå värda att ta sig an som en nostalgitripp. Speciellt om du vill ta del av berättelsen en gång till.