Svenska
Gamereactor
recensioner
Kingdom Come: Deliverance

Kingdom Come: Deliverance

Adam har besökt 1400-talets Böhmen och lekt riddare...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Rollspelsgenren idag är något jag ofta kan finna mig själv klaga lite mycket på ibland. Jag kan spotta yperbol om hur många av dagens spel tappat mycket av dåtidens djup och underhållande komplexitet för att tilltala en bredare massa som hellre tar interaktiva popcornäventyr framför en tidskrävande upplevelse med planering och inlevelse. Detta är inte helt rättvist av mig då det fortfarande finns många titlar som leverar den typen av upplevelse jag är ute efter, vare sig det är postapokalypsens Wasteland 2 eller det magiska Pillars of Eternity så finns det fortfarande spel som låter mig lägga lite mer tanke på hur jag formar min karaktär idag.

Men ibland så funderar jag fortfarande på hur genren skulle vara om till exempel Bethesda valde att grunda The Elder Scrolls IV: Oblivion i lite mer realism. Vad skulle vi få om många av de större spelutvecklarnas jakt på inlevelse kom från teknisk komplexitet snarare än cinematisk strömlinjeformning? Jag tror att Warhorse Studios Kingdom Come: Deliverance är ett ganska bra svar på den frågan, även om resultat fortfarande lämnar en del att önska.

Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Comes Böhmen är en unik scen för ett intrikat rollspel.

Kingdom Come: Deliverance är ett rollspel, som till skillnad från sina många kusiner i sin västerländska genre, utspelar sig helt i våran värld. Så de som kanske önskat sig att få lubba runt bland tomtar och troll eller besegrat drakar och demoner kommer garanterat att bli besvikna. Spelets placering är 1400-talets Böhmen, Tjeckien. Det är en orolig period med konflikt mellan kung Wencel IV och Sigismund av Ungern. Destabilisering, räder och lidande är en del av det dagliga livet för många, inte minst den lokala smedens son i byn Skalitz; Henry.

Detta är en annons:

Henry är protagonisten för detta spel. Han är en smått enfaldig pojke med hjärtat på rätt ställe och drömmar om äventyr bortom byns palissader. Hans far och mor delar inte riktigt hans glädje för denna vision utan yrkar på en ödmjukare livsstil utan huvudet bland molnen. Men denna idylliska livsstil får sig tyvärr ett bittert slut efter att klichén anfaller. Kung Sigismunds arméer stormar byn Skalitz, dräper Henrys föräldrar och sätter honom på en resa för hämnd och rättsskipning.

Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: DeliveranceKingdom Come: Deliverance
Det finns gott om fina områden i Kingdom Come: Deliverance, stundtals är det oerhört vackert.

En sådan introduktion är knappast något nytt. Spelets början är i sig knappast något unikt då det följer den klassiska monomyten till punkt och pricka, men något som särskiljer Kingdom Come från så många andra spel är Henrys sociala status. För hur mycket vi än fantiserar om det så hände det egentligen aldrig att en vanlig människa var den utvalde eller stiger upp till aristokratins toppar. Henry har fortfarande en resa vi vägleder honom på, men vi blir aldrig själva kung eller regent. Vi har ett mål och önskan om hämnd med personlig vikt bakom, men Warhorse Studios siktar inte mot skyarna med en berättelse som gnuggar vårt vanliga ego.

Detta är en annons:

Spelets val av placering leder också till många unika designval från utvecklarnas sida, inte bara i vilken utrustning vi kan klä oss i eller namnet på de byar vi besöker, utan också spelets val av färdigheter vi kan bemästra. Likt Elder Scrolls-spelen så blir vi skickligare ju mer vi använder oss av våra kunskaper. Spenderar du din tid åt att fäktas och slåss så blir du successivt bättre och kan låsa upp ytterligare förmågor inom krigföring, detsamma med sekundära kunskaper som att diskutera och att supa. Till och med förmågan att läsa är något vår outbildade smedjepojke kan välja att lära sig om vi känner för det. Alla dessa färdigheter kan vi sedan ha nytta av på olika sätt vare sig det ger oss fler val och möjligheter under storyns gång eller lättare ger oss aktiviteter för extra pengar vid sidan av.

Kingdom Come: Deliverance
Henry är smått ointressant men besitter ändå en viss charm som sakta växer under spelets gång.

Det vi lär oss måste inte heller vara av den moraliskt korrekta naturen heller. Henry är i grund och botten en godhjärtad person men samtidigt smått enfaldig och kan dras in i mer kriminella tidsfördriv om om vi så behagar. Att vara en professionell tjuv är inte alltid det lättaste heller då det tillkommer stor social stigma om vi blir tagna på bar gärning plus att smyga, dyrka lås och norpa föremål från grannarnas fickor kan vara väldigt utmanande. I teorin är det mer lönsamt att vara en duktig tjuv men riskerna är också mycket högre och kräver rejält med träning. Så min Henrys kriminella bana byttes snabbt ut mot ett liv som riddare.

De val vi gör påverkar också hur karaktärerna i Böhmen ser på oss under spelets gång. Är vi lite utav en vandal som vandrar runt på gatorna i smutsiga trasor och ett blygsamt brottsregister kommer invånarna inte att vara så glada när de ser oss, plus att vakter runtom kan få för sig att trakassera oss och kolla ifall vi har något stulet i fickorna. Går vi sedan i motsatt riktning där vi agerar ärorikt, sköter vår hygien och upprätthåller lagen så kommer attityden till Henry att påverkas mer positivt där vi lättare kan förhandla om rabatter i butiker eller får fördelar i dispyter. Spelets ryktessystem kan dock ha lustiga sidoeffekter där jag även kan besöka byar jag aldrig sett tidigare och alla hälsar på mig vid namn och är glada över min närvaro. Den sociala status jag bär med mig hjälper mig också undvika en del onödiga konflikter som kan förekomma under spelets gång.

Kingdom Come: Deliverance
Även spelets karta har en passande design till tidseran och tematiken.

Men med mitt val av ridderlighet kommer även behovet av att kunna försvara mig och hugga banditer när min silvertunga inte kan rädda läget. Kingdom Comes stridssystem är något jag är väldigt kluven till då det pendlar mellan att vara taktiskt, engagerande och krävande till att vara knöligt bortom all resonlighet och frustrerande. Systemet, som är varsamt baserat på faktisk fäktning från denna tidsperiod, påminner lite om For Honors val av riktningsbaserade stil där vi väljer hur vi ska anfalla utifrån fem olika riktningar. Till detta kommer det pareringar, finter och kombinationer som alla ger oss mängder av djup vi kan begrava oss i. Det problematiska är dock att systemet är fenomenalt för dueller, nackdelen är dock när vi möter mer än kanske två karaktärer.

Under striderna måste vi försöka hålla oss i rörelse, ha koll på vår energinivå som avgör hur mycket vi kan blockera eller anfalla, samt kringgå en motståndares försvar. Problemet som dyker upp är att flertalet motståndare förvandlar en adrenalinpumpande duell till ett frustrerande vansinnesutbrott från min sida där jag flertalet gånger slår näven i bordet då jag endast kan låsa mig till en fiende åt gången och ofta så får spelet fnatt och vet inte när jag vill byta mål eller ens vem jag vill byta till. Det är sällan jag ser något så elegant och intrikat designat bara falla i bitar framför mig under stunder som dessa. Detta hade sedan inte varit riktigt lika frustrerande om vi inte hade haft ett begränsat sparningssystem eller hantering av hälsa.

Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: DeliveranceKingdom Come: Deliverance
Striderna pendlar ofta mellan riktigt spännande till kaotiskt frustrerande.

Ett val Warhorse Studios gjort är att begränsa vår förmåga att spara under spelandets gång. Antingen får vi förlita oss på automatisk sparning som kommer under uppdragens gång, att det sparas under tiden vi sover (för att sova är något Henry måste göra emellanåt) eller om vi går runt med snaps i fickan. Ja, snaps. Denna flaska av överraskande dyra alkohol är vår enda metod för att snabbt kunna spara om vi är ute på vift utan en autosparning eller säng i närheten. Detta har fått mig att stundtals spela om längre sektioner när jag råkat dö eller när mitt spel kraschat, något som hände mig två-tre gånger när jag spelade. Saviour Snaps, som det heter i spelet, borde ha varit lite lättare att tillhandahålla, om inte mycket. För som det är just nu när jag kan snubbla över en bunt bepansrade banditer i en skog som klubbar ner mig likt en oskyldig säl så leder det mest till frustration när jag vill utforska eller resa någonstans.

Den sista, tråkiga delen med spelet är det tekniska. Jag har haft diskussioner med andra som klagat på att Kingdom Come inte ser bra ut. Det bryr jag mig inte så hemskt mycket om, dock så reagerar jag mer på hur frustrerande det kan vara att driva spelet trots sina enklare karaktärsmodeller och liknande. För min dator kan i tätare byar eller till och med i enkla inomhusmiljöer börja svettas rejält så mitt GTX 1080 ramlar ner till runt 30 i bilduppdatering. Detta efter att jag själv justerat spelets avancerade globala belysning och skuggor. Spelet hade gärna fått se mer optimering och det är tydligen fler uppdateringar på väg. Jag hoppas på att många av de tekniska bristerna slätas ut inom kort för det är tråkigt att än ändå kapabel rigg kan börja knaka av ett spel som knappast är fotorealism trots vackra skogar.

Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: DeliveranceKingdom Come: Deliverance
Det finns gott om byar och områden att utforska i Böhmen.

Kingdom Come: Deliverance kommer med sina brister. Vare sig det handlar om frustrerande strider, tekniskt strul eller till och med spelets faktiskt väldigt långsamma tempo innan storyn faktiskt tar fart ordentligt. Men det har fortfarande mycket hjärta men framförallt en stor hink ödmjukhet. Med tanke på hur dagens rollspelsgenre kan vara med förenklat spelande och genvägar här och var så uppskattar jag absolut vad Warhorse försöker bidra med. Systemen är för det mesta genomtänkta och detaljer som hunger, kvalitet på mat, effekter av alkohol, kläder, handlingar och även hur många uppdrag faktiskt kan ha många olika sätt att lösas på imponerar på ett sätt jag inte upplevt på länge.

Platsen är i sig också unik och jag tycker om många av karaktärerna. I hur många spel spenderar vi en alkoholpåverkad natt med en katolsk präst där vi sluddrande diskuterar Jan Hus filosofiska predikan eller gör något så enkelt som att tvätta av oss blod och lera för att inte skrämma livet ur bybor vi vill prata med. Det är ett spel som vill att vi ska försöka leva i Böhmen istället för att bara besöka för en fantasikick.

Men i slutändan är det ändå polering som kan hindra ett bra rollspel från att bli ett fantastiskt sådant och sömmarna kan synas ganska ofta som ovan nämnt, tillsammans som hur spelet ibland inte alltid uppmärksammar vad Henry redan lärt sig tillsammans med de frustrationer som kommer från strider och buggar. Om Warhorse fortsätter arbeta på spelet med lite uppdateringar likt CD Project Red gjorde med Witcher 3 efter sitt släpp så kan Kingdom Come: Deliverance nå högre, men som det är just nu är det bra och lovande, men inte riktigt den nivå av enastående jag hoppades på.

Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
Kingdom Come: Deliverance
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Djupa system, gott om inlevelse, unik skådeplats, detaljerad spelvärld, gott om valmöjligheter
-
Tekniska problem, problematiska strider, frustrerande sparningssystem
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • SweThor
    + Jag ville skriva denna recension eftersom Kingdome Come Deliverance fortfarande håller år 2021. Den som gillar ett bra rpg spel med bra story,... 8/10

Relaterade texter



Loading next content