Svenska
Gamereactor
recensioner
Jurassic World Evolution 2

Jurassic World Evolution 2

Måns har uppfostrat bångstyriga skräcködlor och byggt imponerande kåkar i en uppföljare som gör det mesta rätt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag har tre laster i livet. Seriemördare, hajar och dinosaurier. Det är tre genrer jag inte kan låta bli att gräva djupt i. Jag läser allt, ser allt och spelar allt. Hur genomuselt det än må vara och det skall gudarna veta att det kan det vara, genomuselt alltså. De absolut sämsta filmerna och spelen jag har genomlidit genom åren har inte sällan innehållit något av dessa tre element, ibland alla tre men det kan inte hjälpas. Lockas det med en fin liten hajfena, en degenererad yxmördare med Oidipuskomplex eller en gigantisk trampdyna tillhörande en T-Rex så sitter jag där, på första parkett i rus och håvar i mig godsakerna från en kallblodig delikatessdisk jag älskar med hela mitt blodstänkta hjärta och det gjorde jag också när Jurassic World Evolution släpptes för drygt tre år sedan.

En dinosauriepark-simulator baserad på filmfranchisen, för alla oss törstande dinosauriefans som hade abstinensperspirerat oss igenom ett helt liv utan möjlighet att bygga vårt alldeles egna Isla Nublar och fylla det med reptiler, naturkatastrofer, fordon, panikvrål och domedagsstråkar. Det var solsken i sinne och Indominus Rex inne, i alla fall de första timmarna innan det blev något så infernaliskt repetitivt och segdraget. Det var också alldeles för enkelt och det behöver förstås inte vara något negativt men för egen del vill jag gärna ha någon form av utmaning, framför allt när jag skall behöva vänta i evigheter på att ett ägg måste kläckas eller något fossil skall grävas upp. Efter ett tag spelade det sig mer eller mindre av sig självt och jag slog därmed igen de massiva träportarna för gott och lämnade parken och dess invånare åt sitt öde. Inte särskilt besviken egentligen, det var mer att jag kände att livet var alldeles för kort för att sitta och vänta på att dinosaureägg skulle kläckas.

Jurassic World Evolution 2
De massiva portarna öppnas på nytt och vi är tillbaka, tillbaka där allt slutade i kaos senast.

Men nu är den här, uppföljaren och därmed också en ny chans att än en gång dyka ner i dinosauriedystopi och efter en helg med Jeff Goldblum och hans förhistoriska gullegrisar kan jag glatt konstatera att det mesta är bättre. Så länge man undviker kampanjen skall sägas för den är nästintill skrattretande usel. Eller usel är kanske lite väl hårt, då den både håller ihop och till och med imponerar, rent produktionstekniskt. Trist ligger närmare sanningen. Stundtals sövande trist. Här handlar det nämligen inte om att bygga upp något magnifikt monstermys med imponerande byggnadsverk och skräckinjagande ödlor, redo att massakrera allt som kommer i deras väg. I stället gäller det att leta upp de reptiler som rymde i slutet av senaste filmen, Jurassic World: Fallen Kingdom. De härjar nu fritt i olika delar av USA och lever ett ganska bekymmerslöst liv mitt i civilisationen och så kan vi förstås inte ha det. Därför är det nu mitt uppdrag att leta upp dessa förrymda jätteödlor och placera dem i en inhängnad. Det är förstås ett ädelt uppdrag, att rädda denna på nytt utrotningshotade art från ondskefulla människor som inget hellre vill än att pryda spiselkransen med ett kranium från en Triceraptos eller använda en Brontosarusfot som paraplyställ men särskilt roligt är det inte. Jag talar förmodligen för de flesta när jag påstår att det man egentligen vill är att planera och bygga upp en enorm nöjespark där det enda som separerar besökarna och de vrålande skräcködlorna är tunna stängsel och tron på att tekniken faktiskt fungerar och att det aldrig någonsin blir strömavbrott.

Detta är en annons:
Jurassic World Evolution 2
Det nya spelläget Chaos Theory är det bästa sedan färdigskivat bröd.

Mycket känns igen från föregångarens kampanjläge där interaktiva guider ständigt dyker upp för att guida mig runt och berätta vilken ödla som trivs var och med vem, vad de helst äter och när. Det är precis som tidigare ganska självgående och efter bara ett par timmar är jag redan mer än halvvägs in. Inte mycket har hänt skall sägas. Jag har fiskat upp ett gäng vilsna själar, gett dem löv och getter, lagat staket och svurit över idioter till skötare som hade ett enda jobb men ändå lyckades sabba alla mina planer. Inte en enda människa har dött, vilket förstås är under all kritik i ett spel med Jurassic World i titeln. Då är det tur att Chaos Theory finns. Ett helt nytt spelläge som infriar alla mina dinosauriedrömmar. Premissen här är att man helt sonika utgår ifrån olika teoretiska scenarier från filmerna och återskapar dem. Det är en möjlighet att skriva om historien. En chans att vrida tillbaka klockan för att under John Hammonds trygga tillsyn kunna bygga Jurassic Park för allra första gången. Varje kapitel är större, roligare och mer utmanande än någon del i kampanjen och det är en fan-service som heter duga. Här blinkade det ständigt jackpott och jag var där och håvade in vinsten. Karaktärer, miljöer och ständiga blinkningar till filmerna gjorde att jag kände igen mig i varenda kapitel. Det är förstås inget måste att ha sett rullarna men det hjälper onekligen till för att återuppleva den där välbekanta atmosfären från franchisen. Ni vet, allt det där som sköljer över en som en tvärilsk tsunami. När det absolut inte finns någonstans att ta vägen och volymen ständigt är uppe på rött och härjar. När hjärtat ligger i halsgropen och det nästan känns som om att vardagsrummet skall vaporisera. Den atmosfären. Riktigt så svettigt blir det förstås aldrig men att det är en tempohöjning och ett mer realistiskt röj råder det inget tvivel om.

Jurassic World Evolution 2
Ingen dinosauriepark utan sushi.

Utöver dessa två spellägen finns det även ett Challenge mode där det mest av allt handlar om storlek och form. Dyrare parker och större reptiler. Snyggare skinn och vassare tänder. Här är det rejält med micromanagement och en betydligt högre inlärningskurva men för den som hellre vill ha en klassisk simulator där man låser upp prylar genom progression än ett interaktivt hybridäventyr så sitter det perfekt, som en liten förkrympt kloförsedd arm rätt i nyllet. När man sedan har låst upp alla de här prylarna så är det bara att hoppa rätt in i sandlådeläget och bygga det största skrytbygge som någonsin skådats, helt utan begränsningar eller störande moment som uppdrag eller story. Vägen dit är förstås lång och krävande men den är samtidigt belönande. Över 75 olika arter finns det den här gången att forska fram och bland dessa hittar vi nu även marina och flygande varianter och det är vackra skapelser rakt igenom. Det var inget fel på faunan i det första spelet men här har Frontier definitivt överträffat sig själva genom att leverera en helt annan känsla av realism. Något som också avspeglar sig i gameplay, där det nu är ännu viktigare att se till att de förhistoriska bestarna inte hamnar i rivaliserande gäng och skadar sig eller blir deprimerade och slutar att äta, eller rymmer förstås. Då blir det inget bra alls. Att ta hand om en dinosaurie genom livets olika faser är inget lätt uppdrag och det skall det väl inte heller vara i ärlighetens namn så här har svårighetsgraden balanserats upp mycket bättre jämfört med föregångaren. Något annat som också har justerats till det bättre är möjligheten att snabba på tiden. Nu går det äntligen att slutföra tidskrävande moment utan att behöva sitta igenom hela processen.

Detta är en annons:
Jurassic World Evolution 2
Rätt person för rätt jobb. Att rekrytera rätt är lika viktigt som att inte blanda dinosaurier utan regelrätt research.

En annan välkommen nyhet är möjligheten att anställa forskare på heltid. De kommer med olika färdigheter och förstås även varierande lönekrav beroende på hur erfarna de är så det gäller att noga väga varje kandidats styrkor och svagheter mot varandra och prioritera rätt. Vill jag till exempel snabba på äggkläckningsprocessen så plockar jag in någon som har grymma skills inom just det området. Anser jag dock att det är viktigare med lägre inköpspriser så anställer jag en expert inom den ädla konsten förhandling. Inget revolutionerande i den här typen av spel förstås men något som tidigare saknades så det är ännu en förbättring.

I sin helhet så är Jurassic World Evolution 2 brutalt bra. Kort sagt. Licensspel brukar sällan vara en formel för framgång men Frontier lyckas än en gång överraska och leverera ännu ett helgjuten upplevelse som kommer att underhålla sin publik under väldigt många timmar. En perfekt avvägd mix av smart simulation och sporadisk action och med ännu bättre gameplay än senast. Något som måste belysas är hur utvecklaren här faktiskt har lyssnat på spelarna och förbättrat i princip varenda detalj som tidigare var spelets få svagheter, detta samtidigt som de tillfört mängder med nya funktioner, karaktärer och inte minst dinosaurier i drivor. Att vistas i de välbekanta miljöerna är numera inget annat än ren och skär glädje. Enda smolket i bägaren är den mediokra kampanjen, som egentligen inte är något annat än en glorifierad tutorial på alldeles för många timmar men så fort den är avklarad så börjar äventyret på riktigt och det vill du inte missa. Det kommer att ta tid, det kommer att vara frustrerande och alla kommer inte att överleva evolutionen men som Jeff Goldblum brukar säga, life finds a way.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Underhållande och belönande spelbarhet, välbalanserat, trogen sin filmlicens, vackert och detaljrikt
-
Riktigt medioker kampanj
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Jurassic World Evolution 2Score

Jurassic World Evolution 2

RECENSION. Skrivet av Måns Lindman

Måns har uppfostrat bångstyriga skräcködlor och byggt imponerande kåkar i en uppföljare som gör det mesta rätt...



Loading next content