Indiana Jones and the Great Circle: The Order of Giants

Förvänta dig inte att The Order of Giants ska lösa de två problem (för vissa stora, för andra små) som Indiana Jones and the Great Circle hade. Striderna är varken mer förfinade eller mer utvecklade, och smygelementen når inte upp till genrens toppnivå. Men om du älskade originalspelet från början till slut - och vi utsåg det till GOTY 2024 - så lär den här expansionen passa dig utmärkt.

För vad kan man egentligen begära av en DLC till originaläventyret? Du tänker säkert något i stil med "Fler mysterier, nya platser, smarta pussel och actionsekvenser" - och det är precis vad den här DLC:n erbjuder.

Som startpunkt, med tanke på populariteten och den självklara kopplingen till spelets mytologi, valde MachineGames Vatikanstaten - din första stora plats att utforska i basspelet. Härifrån ger du dig bokstavligen ut på en alternativ expedition, parallell till huvudhandlingen i The Great Circle, men ändå nära knuten till nyckelteman som legenderna om Nephilim-jättarna eller relationerna mellan Vatikanen och Mussolinis diktatur. Samtidigt introduceras ett nytt och mer samtida element: Mithraskulten. Mer än så får jag dock inte berätta.

Det betyder att du tar en avstickare från samspelet mellan kyrkan och svartskjortorna och i stället utforskar kloaker (inklusive den berömda Cloaca Maxima), en sträcka av Tibern, några vackra gator i Rom och fascinerande ruiner.

På vägen, under 5-8 timmars spelande beroende på tempo och nyfikenhet, bjuds du på ännu en blandning av de spelmoment som präglade Indiana Jones and the Great Circle. Resultatet är en härlig mix av genrer som - mer än vi först anade - lutar åt immersive sim-hållet, men med en tydlig filmisk och äventyrlig känsla.

Hur fungerar då de olika delarna? Riktigt bra. Jag gillade särskilt ett par av de mer utarbetade pusslen, antingen för att de återanvände redan kända mekaniker på ett smart sätt, eller för att de hittade på eller vred till något nytt. Vissa hemligheter är faktiskt rätt långsökta, och jag vågar påstå att de flesta spelare inte kommer att klara allt utan en komplett guide till The Order of Giants, inklusive alla mithraiska artefakter - som den vi har tagit fram här på Gamereactor.

Det jag vill säga är att DLC:n lyckades locka fram samma leenden som originalspelet gjorde för knappt ett år sedan. Några mycket filmiska cutscenes sticker ut - som när Indy tittar upp ur en gatubrunn i Rom eller det första mötet med kultmedlemmarna - och det finns även roliga ögonblick i striderna, till exempel när du knuffar ner svartskjortor i en brunn. Men som jag nämnde: förvänta dig inte mycket mer från varken striderna eller smygandet. Det är snyggt iscensatt, men fienderna är rätt dumma och du är oftast kraftigt övermäktig tack vare färdigheter i form av "adventure books", vilket gör det svårt för dem att besegra dig. Slutbossen lyckas dock kännas lite annorlunda och fräsch.

På detaljnivå uppskattade jag att utvecklarna försökt använda piskan på ett nytt sätt i klättrings- och plattformsdelarna, samt den briljanta skrivarkvaliteten i många dokument. Men det finns också små brister: vissa olyckliga ändringar i motion blur-effekten, en rad buggar (mest mindre, men en mer allvarlig förstörde ett av de bästa pusslen för mig), samt en ban- och kartdesign som ibland är onödigt krånglig. Det är okej att känna sig vilse och behöva kika på de handritade kartorna, men jakten på de sista hemligheterna i Cloaca Maxima kändes mer som ett trött knep för att förvirra eller förlänga spelet artificiellt.

Trots det saknade jag inget (jag tycker inte att de där regisserade explosiva actionscenerna från basspelet hade passat här) och hade riktigt roligt med de mer avancerade pusslen. Bra valuta för pengarna - bättre än i fallet DK Island & Emerald Hunt - även om det är en märklig affär för Game Pass-spelare. Nu hoppas och ber jag till Mithras att Bethesda och MachineGames sätter igång med en uppföljare till vad jag tycker är en av de bästa spelbara äventyrshistorierna på senare tid.