Mycket har sagts om vinets betydelse för människan. En dryck som i tidernas begynnelse tros ha fungerat som medicin men som nu i bästa fall avnjutes som sällskapsdryck och i värsta förstör människors liv. Genom historien har de lärde bestigit parnassen för att rusiga skalda om drycken och dess ädla druvor, i tidiga år ständigt sjunga dess lovsång för att senare vara lite mer skeptiska. Där det inte finns vin, finns det heller ingen kärlek, skrev Euripides redan 400 år före Kristus medan Christian Bovee i början av 1900-talet syrligt konstaterade att vinet är en svekfull vän som du alltid bör vara på din vakt för. Louis Pasteur gick lite längre än alla andra och hävdade kort och gott att vin är den mest hälsosamma och hygieniska dryck som finns. Numera är vin också en klassfråga där samhällets bourgeoise sitter på gräddhyllan och pimplar Pinot medan de mindre bemedlade får kräla i stoftet och nöja sig med Rivaner och med ett genuint intresse för vin har jag provat det mesta, från flaskor som kostar en spottstyver hela vägen upp till en hygglig månadslön och det går inte att sticka under stol med, att när vinerna är riktigt bra då är de som manna från himlen. Det är ambrosia, en gudagåva, en gudars dryck men när de är dåliga, då är det också riktigt vedervärdigt. Redo för rännstenen.
Med detta ingångsvärde var det dags att dyka ner i vingårdssimulatorn Hundred Days för att hitta den där perfekta bouqueten men det är verkligen ingen lätt uppgift, det skall sägas direkt. Det är nämligen en djuplodande och komplex värld fylld av processer och terminologi där vi som lekmän kastas in i en värld av maceration, tanniner och bâtonnage men samtidigt är det en business-simulator där det gäller att tjäna pengar på att bygga upp efterfrågan på pavorna och driva upp priserna. Det är en vinglig balansgång mellan matematisk analys och konstform. Första steget i Hundred Days är nämligen formgivning och därmed var det också premiär för Lindman Butelj Aktiebolag™. Allt från etikett till kork kan väljas, både färg och form. Därefter var det dags för en lika delar matig som ohyggligt enerverande introduktion och därmed också den första utmaningen.
Hundred Days beskrivs ju som en vingårdssimulator men det är också en hejdlös mängd irrelevant textmassa från dryga karaktärer som gärna vill trycka ner mig som kommer ifrån storstan. Jag skall inte komma här och tro att jag är något, jag är pöbeln som inte kan skilja en Chardonnay från en Cabernet Sauvignon. Ett svin bland pärlor. Visst, jag förstår att utvecklaren vill kasta in någon eskapistisk story om att lämna ekorrhjulet med kontorsarbete och amortering till förmån för en rural idyll där inte bara druvor skördas, utan även ens riktiga potential i livet men det blir tyvärr alltför stelt och långdraget. Men sagt och gjort. Jag säger arrivederci till chefen och anländer till den italienska landsbygden med lite stålar på fickan och börjar i bästa Tetris-stil placera brickor i ett åkerfält på 3 gånger 3 rutor. En modest och tidskrävande arbetsyta som under spelets gång kan utökas och uppgraderas för att kunna utföra mer jobb åt gången.
Framför mig har jag spelkort som motsvarar en specifik aktion och dessa kort lägger jag alltså i åkerfältet för resultat inom ett antal rundor. Jäsning tar exempelvis två eller tre omgångar, beroende på vilket sorts vin jag vill tillverka och med vilken karaktär. Korten beskriver också vad varje process innebär så även om man inte känner till hur vintillverkning går till eller orkar läsa igenom den aldrig sinande textmassa som din tilldelade instruktör ger dig får du ändå en relativt bra uppfattning om effekterna. Det har också varit ett tydligt mål från utvecklaren, att det inte bara skall vara ett spel utan också undervisning. Hundred Days är ett svårt spel men det är också lärorikt och med svårt så menar jag verkligen svårt. Det är inte ett vinälskarens Dark Souls där man behöver dräpa en provisionsplufsig gårdsägare och stjäla allt hans guld men för att lyckas behöver man kunna räkna ut optimala väderförhållanden, PH-värden, balansera sött och surt, torrt och fruktigt och dessutom veta när dina plantor mår dåligt och därmed producerar sämre.
Allt presenteras i en tydlig tiogradig skala där varje faktor presenteras var för sig och det är sedan upp till mig att räkna ut vad som fungerar och inte. Vad som ger ett vin med fyllig smak av mogna bigarråer, plommon, ceder, svarta vinbär och en hint av blyerts och vad som direkt spottas ut på den obligatoriska vinprovningen som alltid följer en buteljering. Som i alla simulatorer ger övning färdighet. De första vinerna kommer att bli medelmåttiga i bästa fall för att i värsta kasseras omgående men efter många långa timmar kommer betygen successivt att höjas, vilket i sin tur påverkar efterfrågan, som i sin tur gör att jag kan höja priserna och därmed också öka mina inkomster. Med pengarna uppgraderar jag gården och det saknas inte ställen att stoppa sedlarna i. Redskap, tillbehör och forskning ger till exempel bättre resultat, större skördar och nya spännande druvsorter att experimentera med. Det är också här Hundred Days är som allra bäst, i början när allt är nytt och fräscht. När den unika spelidén får ta utrymme och charma mig med välbekanta miljöer och en spännande utmaning som inte liknar något annat jag tidigare spelat. När mina framsteg leder till riktigt bra viner som jag själv inte skulle ha något emot att prova. Jag älskar verkligen hur mycket efterforskning Broken Arms Games har gjort för att kunna producera ett spel som i allra högsta grad bygger på vintillverkning som den faktiskt är. Hela vägen från den initiala formgivningen av min första flaska till min första Grand Cru.
De inledande timmarna är ingenting annat än imponerande. Där och då är det en ren njutning. En dröm som plötsligt blir sann men tyvärr kan man inte leva på drömmar så efter den där mjuka smekmånaden blir det oundvikligen ett hårdare klimat, där det så småningom kommer att handla mer om affärer än om vinet som konstform och då sjunker spelvärdet betänkligt. Det blir då mer likt en traditionell jobbsimulator där det endast handlar om att producera, skapa efterfrågan och kränga prylar. Vilket förstås också har sitt värde och är nödvändigt för överlevnad men det är inte i närheten lika underhållande som skapandeprocessen, dessutom saknas helt vägledning i hur man använder de olika menyerna med funktioner som nu blir nödvändiga för framgång. Nu är det nämligen bara vinstmarginal som gäller och noll hjärta. Det mest spännande i det här skedet är att invänta en specialbeställning från en kund. Då behöver jag nämligen räkna ut exakt hur jag skall tillverka just det vinet och får därmed återgå till ritbordet och börja skissa på en ny produkt. Vad skall den heta, hur skall etiketten se ut? Skall jag snåla och köra skruvkork i aluminium eller lyxa till det med äkta kork? Experimenterandet, kreativiteten och sökandet efter en lösning. Ju längre jag spelar desto större är dessutom risken att jag stöter på buggar. De flesta är tämligen oförargliga och mer grafiska glitchar men när dagarna inte räknar ner eller när jag inte kan lägga ut ett kort, trots att det finns plats eller allra värst, när appen kraschar och jag sitter där i mörkret utan varken vin eller glädje i livet så är det allt annat än acceptabelt.
Hundred Days är en fenomenal idé, ett lysande upplägg för ett mysigt tidsfördriv. Det är fyllt av kärleken till vin och det är vackert i all sin enkelhet. Tyvärr varar ruset bara i ett par timmar och efter det kommer baksmällan. Då är det i stället en pina, livet är själlöst, trasigt och enformigt. Jag vill ju bara fortsätta att tillverka vin i lugn och ro. Inte behöva stressa upp mig över snäva tidsscheman, en gapande tom plånbok och gnälliga kunder. Det var trots allt därför jag lämnade storstan från första början. Det var anledningen till att jag slog näven i skrivbordet och flydde till varmare breddgrader. Själva orsaken till att jag bytte kontorslandskap och öppen planlösning mot det mytomspunna livet på landet. Nu har jag provat det och det var roligt så länge det varade men nu skiter jag i det här, flyttar hem igen, knegar på kontor och dricker för att glömma hur bra det här hade kunnat bli.