Hogwarts Legacy

Det har sannerligen inte saknats usla Harry Potter-spel genom åren, faktum är att de enda jag kan komma på som varit bra är det drygt 20 år gamla Harry Potter and the Chamber of Secrets samt något Lego Harry Potter. I övrigt har det varit idel dynga av det slag som tidigare kännetecknade så kallade filmlicensspel, nämligen slafsigt gameplay som inte alls påminner om grundmaterialet som man sedan bara gett ett Harry Potter-tema.

Men.... Låt oss prata om något mycket roligare, nämligen Hogwarts Legacy. Redan från utannonseringen för snart tre år sedan har det stått klart att ambitionsnivåerna legat på en helt annan nivå. Att det försenats flera gånger har inte bekymrat mig nämnvärt eftersom det trots allt varit en pandemi, och det visar på gott omdöme från Warner att de varit villiga att ge Avalanche Software mycket mer tid för att kunna realisera sina högtflygande planer - alltså att bjuda på den första fullfjättrade simulationen av J.K. Rowlings underbara universum.

Äventyret utspelas i runda slängar hundra år innan den första Harry Potter-boken och följaktligen är nästan inga av de personer vi känner från böckerna med i spelet, med få undantag som spökena Nearly Headless Nick och Peeves. Däremot finns det såklart personer vars efternamn skvallrar om att de hör till en släkt som en vacker dag kommer hamna i hetluften. Du får själv skapa din egen huvudperson med ett hyfsat detaljerat verktyg, varpå du är redo att ge dig av på äventyr, där du ska ansluta till magiskolan Hogwarts under femte skolåret, vilket såklart betyder att du ligger efter rejält efter klasskamraterna.

Orsaker till detta finns naturligtvis och utan att spoila något verkar det som att din just skapade protagonist besitter några ganska unika förmågor, och att det finns flera parter som av olika anledningar tycker detta är intressant. Avalanche Software har försökt skapa en helt ny berättelse som är fullkomligt frikopplad från allt vad Voldemort heter, och lyckats riktigt bra. Det finns gott om vändningar i storyn som du dessutom kan göra till din egen genom valen under äventyret, med brasklappen att jag inte hunnit spela flera olika hus och testat hur om olika val faktiskt ger stora konsekvenser.

Med detta sagt så valde jag att ansluta mig till favorithuset Slytherin. Har du appen Hary Potter Fan Club kan du länka ditt konto och få extra godsaker samt hamnar då direkt i ditt valda hus. När äventyret börjar är min hjälte ungefär lika kunnig i magi som den mugglare som författar denna recension, men det tar inte lång tid innan han får de första trollformlerna, efter att resan till Hogwarts drabbats av ett mystiskt och drakrelaterat missöde. Väl på skolan möts vi av det typiska välkomnandet för terminen som vi är vana vid från böckerna och filmerna, och efter att ha sorterats in i ett hus, får jag en snabb genomgång innan jag släpps fri.

Just det där med frisläppandet är något jag snabbt uppskattar med Hogwarts Legacy. Även om jag initialt inte kan göra så mycket mer än att följa storyn och hjälpa kamrater med enkla ärenden (sidouppdrag), så dräller Hogwarts av hemligheter. Jag spenderade initialt orimligt mycket tid bara med att springa omkring och leta gömda saker som i sin tur låser upp nya föremål och fick på samtidigt uppleva Hogwarts på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Allt från klassrum, trädgårdar, torn, gömda rum och till och med toaletter är fascinerande att få granska och hemligheter finns till synes överallt. Trollformeln Revelio slungas därför flitigt för att avslöja allt, men det stod också uppenbart att jag inte kan ta mig in i allt hemligt jag hittar. Alltså behövs lektioner.

Precis som i böckerna och filmerna måste du ta del av lärarledd undervisning, för att på så sätt lära dig mer om allt. Genom enklare minispel får du nya trollformler, lär dig plantera växter som i sin tur kan använda till bland annat trolldrycker och så vidare. Eftersom lektionerna betraktas som en del av storyn, är det ingen risk att du kommer till ställen i berättelsen där du inte har de magiska verktyg som behövs för att komma vidare.

Du är dessutom alltid fri att göra andra uppdrag om du vill. Efter några timmars spelande får du en diger lista med uppdrag att välja mellan, där de flesta är sidouppdrag och någon enstaka är en del av själva kampanjen. Jag har gjort otaliga sidouppdrag och kan meddela att de trevligt nog är väldigt välgjorda. Visst finns det några rötägg som kan beskrivas som så kallade "fetch"-uppdrag, men även dessa brukar ha något slags twist som gör dem underhållande att spela igenom. Dessutom kan vissa av dem påverka själva storyn senare på olika vis.

Att ta sig fram i den jättelika världen görs initialt till fots, senare kommer du såklart även att kunna flyga med kvast och annat, och så har du även ett fast travel-system. Med tanke på att skolan är så stor invändigt och att det finns orter som Hogsmeade samt även mindre gårdar att upptäcka, är det fast travel otroligt användbart, och fungerar som det oftast brukar, det vill säga att du måste hitta platser innan du kan resa till dem. Jag rekommenderar dig dock ändå att faktiskt gå mycket till fots just för att det finns så mycket hemligheter. Vart du än går kommer du hitta exempelvis målare som fått sina verk stulna, försvunna hemligheter i vatten och märkliga pussel som måste lösas. Världen är så rik på hemligheter att den som spelat The Elder Scrolls V: Skyrim kommer kunna dra en parallell till hur det känns att gå omkring.

Så långt allt väl, men redan tidigt i Hogwarts Legacy stör jag mig på menyerna, och tyvärr är det en frustration som inte blir mindre med tiden. Tvärtom. De är faktiskt den enskilt svagaste delen av äventyret och något jag måste bråka med kontinuerligt. Menyerna har flera svagheter, där en av dem är att Avalanche Software valt att begagna sig av muspekarsystemet som förvisso är överlägset om man faktiskt har en mus. Men med analogspak blir det istället segt att navigera. Och det blir ännu segare av att det inte är direkt rappt att bläddra mellan sådant som framgångar i äventyret, uppdrag, karta, utrustning och så vidare med en liten fördröjning mellan varje steg (samt även när menyerna tas fram). Dessutom störs jag av att sorteringen av föremål är väldigt godtycklig så att hitta vilken utrustning som passar mig bäst inkluderar att gå igenom allt jag har för att jämföra. Till sist tycker jag inte heller kartan är särskilt smidigt upplagd när jag ska välja vart jag vill köra fast travel härnäst.

Något som däremot fungerar bra är magierna. Redan under de första timmarna kommer du få fler magier tillgängliga än du kan ha redo vid ett och samma tillfälle, nämligen fyra stycken. Det leder till att du hela tiden måste byta ut dem, där jag i princip hade tre fasta som användes flitigt och roterade en. Men mängden magier gjorde snart även detta ohanterligt, vilket gör att du lite senare i äventyret får möjlighet att ha väldigt många tillgängliga åt gången med lite knappexercis som jag faktiskt tycker fungerar väl.

Och det är ju tur, för striderna i Hogarts Legacy hör till spelets höjdpunkter. Jag kommer osökt att tänka på spel som Ninja Gaiden och Batman: Arkham Asylum i hur min protagonist hela tiden kan attackera flera fiender åt gången, bolla dem i luften med hjälp av magi och bygga långa combos genom att spela smart och skickligt. Långa combos gör i sin tur att du får möjlighet att avfyra specialattacker av det klart kraftfullare slaget.

Självklart svarar fienderna olika på dina attacker, där vissa inte alls vill skickas upp i luften och måste eldas istället, medan ytterligare andra lämpligast tuktas genom att du använder dig av plantor, drycker eller annat. Dessutom får du vara beredd på olika typer av försvar när du själv attackeras. Det är elegant utformat och det går verkligen att känna att jag har full kontroll under striderna. Det blir dock aldrig riktigt lika klockrent som de båda ovan nämnda titlarna. Ibland begränsar omgivningarnas utformning striderna, och har du en liten höjd att stå på kan du ofta dänga väldigt kraftiga fiender genom att beskjuta dem medan de inte når dig.

Grafiskt är Hogwarts Legacy en blandad kompott Att utvecklingen startade och höll på länge till Playstation 4 och Xbox One (spelet skulle ju ha släppts 2021) märks ofta då ljuseffekterna känns lite platta, effekterna är primitiva och animationerna är en aning stela. Sådant som att försöka hoppa över höga föremål, stå på ojämna underlag och sättet elever och lärare rör sig på i spelvärlden skvallrar om att det gjordes för länge sedan, liksom den ojämna läppsynken. Med detta sagt så är designen absolut förstklassig rakt igenom och ansikten samt framför allt monster är fenomenala. Det gör mellansekvenserna till en fröjd och så länge jag inte detaljgranskar så är det bitvis mycket läckert.

En annan sak jag ändå vill gnälla lite på är spelets datorkontrollerade karaktärer. De absolut flesta är nämligen sådana som jag inte kan interagera med alls. De bara går omkring eller står lutade mot saker, och när jag vaknar på morgonen i mitt rum, så har jag inga rumskompisar alls. Medan Hogwarts, spelvärlden och storyn gör ett bra jobb med att dra in mig i J.K. Rowlings magiska universum, så gör NPC:erna det motsatta och påminner mig om att det faktiskt är ett spel. Skillnaden mot exempelvis Red Dead Redemption 2 på detta område är milsvid.

Men... sammantaget är jag ändå otroligt nöjd med mitt äventyr hittills i Hogwarts Legacy. Det är det spel alla vi Harry Potter-fans drömt om och förtjänat så länge. Det går verkligen att grotta ner sig i så många aspekter av äventyret och även spela det på sitt sätt. Kanske föredrar du stealth framför action? Då kan du levla din karaktär för att vara bättre på just sådant, och föredrar du mer att lajva en magisk Rambo så finns verktygen för det med.

Komplettera detta med att Avalanche Software hela tiden fortsätter addera spelmässiga nyheter och du får ett mycket varierat äventyr som aldrig någonsin känns repetitivt eller stelt. Jag har stött på ett par buggar under min tid med Hogwarts Legacy och tvingats till en omstart efter att ha fastnat i en dörröppning, men i ett äventyr av den här omfattningen vid lanseringen (det kommer såklart patchas) måste det faktiskt betraktas som både bra och imponerande. I slutändan kan jag lätt rekommendera detta till alla Harry Potter-fans, och även till dig som bara är marginellt intresserad av hans värld. Att kunna ta en Butterbeer på Three Broomsticks med en trollkarlsvän, koka egna brygder av plantorna man själv odlat, hitta de svåraste hemligheterna och flyga kvast runt om Hogwarts exteriörer är - ursäkta ordvalet - magi.

På grund av tiden helt enkelt inte räckte till lyckades vi inte helt avsluta äventyret i tid för recensionen (något vi vill vara transparenta med), vilket innebär att något kan komma att läggas till i texten senare i veckan.