Heroes of Might & Magic: Olden Era

Om det finns ett eller två spel som alltid fungerat att spela oavsett väder så är det Heroes of Might and Magic II och III. Båda dessa titlar genomsyrande min barndom och även fyran underhöll mig ett tag. Efter att Ubisoft köpt upp varumärket och producerat femman, sexan och sjuan har serien varit extremt ojämn. Efter att sjuan inte sålt särskilt bra var framtiden för serien oviss. Därför var det glädjande besked när Heroes of Might and Magic: Olden Era utannonserade och en förhandsversion gjordes tillgänglig för oss på Gamereactor. Ännu mer glädjande är att detta är en omstart av serien. Det utspelar sig också i samma värld som i de fyra första titlarna, fast på en ny kontinent.

Det första noterbara med titeln är att det är mer av en "best of"-samling än ett regelrätt nytt spel, med mängder av ny spelmekanik. Rent designmässigt liknar det de äldsta spelen med en färgpalett och design som påminner om femman. I denna mix finns mängder av byggnader och andra saker att utforska på kampanjkartan från de ursprungliga och nyare Heroes of Might and Magic-spelen. Dock slipper vi stridande hjältar likt det vi såg i fyran. Ett exempel på ett nostalgiskt ögonblick var att se byggnaden Dragon Utopia exakt som den såg ut i trean, fast i en ny titel. Om du färdades till den byggnaden med en hjälte fick du slåss mot drakar och om du vann fick du guld och artefakter. Jag är helt övertygad om att Olden Era bär eller brister beroende på vilken personlig koppling du har till serien.

I Olden Era kan du välja mellan sex olika fraktioner. Du har Temple, Necropolis, Sylvan, Dungeon, Hive och Schism. De första fyra fraktionerna är klassiker, de är dina människor, odöda, träalver och mörkeralver. De liknar sina motsvarigheter i seriens tidigare iterationer. Däremot är Hive någorlunda unika, de är en blandning av en aggressiv insektsfraktion och det klassiska Inferno. Unfrozen har mer eller mindre blandat demoner (Inferno i trean) och insekter i en enda fraktion. Schism är den fraktion som känns helt ny och mer mystisk än de andra. Den baseras på Lovecraft och är inspirerade av saker som Cthulu. Deras favoritmiljö är is och snö inte helt olik Tower från trean som representerade magi och magiker.

När du väljer en bana och spelreglerna får du en chans att välja en hjälte och tillhörande fraktion att starta spelet med. Sedan är du fri att samla resurser, artefakter och ta kontroll över gruvor. Du kommer också att bygga upp ditt slott med byggnader så att du kan rekrytera alltmer kraftfulla styrkor att föra krig med i ett taktiskt omgångsbaserat upplägg. Småsaker som möjligheten till automatiska strider, livskvalitetsförbättringar och en viss strömlinjeformning är välkomna tillskott. Spelet är inte enklare än trean trots detta utan enbart mer tidssparande. Det går snabbare att göra allt och sedan stå över din omgång.

Kampanjkartan är fylld av skatter, platser att gå till och monster att strida mot, men styrs också av ett omgångsbaserat upplägg. Resurserna är de klassiska ved, sten, guld, smaragder, kristaller och kvicksilver. Den enda resursen som saknas är svavel och är ersatt av en mer sällsynt och svårtillgänglig resurs. Denna resurs kallas för Alchemical Dust och kan användas för att uppgradera artefakter, till vissa byggnader och förbättra trollformler. Det är med dessa nya resurser och lagsystemet som balansen ibland hamnar ur spel. Det går snabbt att bli fullständigt övermäktig, å andra sidan är detta något jag gillade i trean. Möjligheten att plocka upp ett par böcker och förvandla din hjälte till apokalypsens ryttare, när man börjar teleportera sin karaktär över kartan och kasta meteorregn över fienderna. Jag älskade att det kunde bli så fruktansvärt obalanserat. Det beror på att jag aldrig spelade detta tävlingsinriktat och uppskattade glädjen i upplägget.

Svårighetsgraden är enkel att ställa in men inte rättvis. Högre svårighetsgrader ökar mängden resurser och annat motståndarna startar med. Det begränsar även vad du har tillgång till i början. Striderna är med seriens mått mätta varken svåra eller för enkla. Fienden kan åsamka dig stora förluster om du inte tänker till. Dock kan jag tycka att det inte riktigt är samma kvalitet, flyt och tyngd i animationerna jämfört med sjuan. Det är något som inte ser helt perfekt ut. Det märks speciellt när du förflyttar flygande varelser, de hoppar till, snabbar upp och saktar ner ryckigt. Det är dock busenkelt att använda magi och dina hjältars förmågor. Boken med trollformler är lättavsläst och går att sortera om du har många trollformler. Jag tycker dock att animationerna är bättre på kampanjkartan, de är mjukare, finare och ser bättre ut.

Funktionaliteten är för det mesta det du förväntar dig, du uppgraderar din karaktär med erfarenhetspoäng som låter dig välja en ny förmåga. Artefakter ökar din kapacitet, styrka eller andra aspekter av din karaktär. Du kan stifta lagar och utveckla magier i en egen meny. Systemen för detta fungerar bra. Lagarna är procentökningar av saker vilket i mitt tycke är lite tråkigt. Även om det såklart är användbart hade jag hoppats på lite möjligheten att rekrytera exotiska nya monster, hemliga trollformler och möjligtvis artefakter till din fraktion. Istället är det mer guld och extra styrka till vissa monster. Det är inget som kommer att överraska dig. Däremot kanske grafiken gör det. Spelet ser animerat ut och det fungerar ganska ok. Jag tycker fortfarande att Heroes of Might and Magic III är snyggast designat. Dock ska Unfrozen ha beröm för att det ser enhetligt ut, grafik och användagränssnitt ser ut att höra samman.

Användargränssnittet är relativt rent och ger dig aktuell information ganska snabbt. Det är enkelt att se hur mycket resurser du har och vad du behöver för respektive byggnader i ditt slott. Trots det upplever jag att färgvalen och designen påminner lite om mobilspel. Jag hade gärna sett två till fraktioner då jag saknar en variant av Stronghold och Tower från trean. Samtidigt tycker jag att nuvarande fraktioner är robusta, har många hjältar att välja på och unika truppslag med unika förmågor på slagfälten. De har också två uppgraderingar till varje truppslag precis som i femmans expansion Tribes of the East. Det möjliggör ett extra val och är något jag uppskattar. Det är svårt att beskriva denna titel som något annat än ett kärleksbrev till serien.

Tekniskt fungerar det toppen med få buggar och en ren designstil på världen och dess innehåll. Grafiken kommer förmodligen att gynnas av detta på sikt då en mer animerad stil inte tappar sin lyster lika snabbt som realism. Musiken är bedårande som vanligt och jag gillar verkligen temat i huvudmenyn. Scenen med en drake som attackerar ett slott påminner mig mycket om femman. Det är inte en överraskning att musiken är så pass bra, som den ändå är när de använt sig av Paul Anthony Romero. Han är känd för att ha skapat musiken till de äldre titlarna. Även Chris Velasco som har gjort musik till Starcraft II, God of War och Mass Effect mm. är involverad i projektet.

Detta är dock en förhandsversion och vi ges ingen större inblick i hur kampanjen kommer att se ut. Snarare har vi enbart tillgång till fyra av fraktionerna, träningsuppdrag och ett par banor med lite inställningsmöjligheter. Fraktionerna är dock annorlunda gentemot varandra och jag tror att detta kan bli en styrka när titeln lanseras fullt ut. Jag gillar också hur levande städerna ser ut med bybor och annat som rör sig längsmed vägar, även om vyerna i slotten inte är i full roterbar 3D som i femman. Allt från ljudeffekter, musik, byggnader och speldesign påminner om de äldre titlarna. Detta är ett kärleksbrev till tvåan, trean och femman i serien, därför hoppas jag att slutprodukten är lika bra som förhandsversionen skvallrar om.