Svenska
Gamereactor
recensioner
Hellboy Web of Wyrd

Hellboy Web of Wyrd

Det första Hellboy-spelet på över ett decennium kommer sannolikt att imponera på seriefansen, men fungerar inte riktigt som roguelite...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Hellboy-fansen har väntat länge på ett nytt TV-spel. Undantaget ett gästspel i Injustice 2, har han inte haft ett eget spel på 15 år. Jag kan inte räkna mig själv som ett händgivet Hellboy-fan, men det här känns fortfarande bara tragiskt även för mig.

Det är därför mycket som står och faller med Hellboy Web of Wyrd, och redan tidigt i äventyret står det klart att denna action-roguelite är tänkt att försöka blidka fans av serietidningens antihjälte. Grafiken har en tecknad stil som känns som en rörlig serietidning, och berättelsen är skriven av den ursprungliga Hellboy-skaparen själv, Mike Mignolia. Hans namn står till och med på titeln, så du vet att det här är en genuin Hellboy-produkt.

Hellboy Web of Wyrd
Presentationen är förstklassig och det känns verkligen som en levande serietidning.

I sin kampanj, grafik och annat lyckas Hellboy Web of Wyrd verkligen leverera den äkta varan. Här väntar konstiga monster som ser ut att behöva en rejäl omgång, mörk humor, en berättelse som har alla de övernaturliga konstigheter du förknippar med Hellboy, och den framlidne Lance Reddick briljerar naturligtvis som det titulära, kvicktänkta barnet till djävulen själv. Historien tar inte heller lika mycket plats som den gör i andra roguelites. Du har ett stort, övergripande mål att ta itu med, även om det finns förändringar som presenteras när du långsamt avtäcker Wyrds mystiska rike.

Detta är en annons:

Wyrd är ett märkligt rike bortom vårt eget som består av berättelser och berättare. Vi kastas in i det redan från början och även om Butterfly House (vilket fungerar som navet) finns i verkligheten, utspelar sig resten av äventyret i Wyrd. Det är därför bra att Wyrds grafik för det mesta sticker ut så att miljön känns unik. I din första runda ser du svävande delar av ett medeltida slott som färdas genom himlen, medan du i andra segment får se mörka och kusliga skogar, ett förfallet djuphavskungarike och ett underjordiskt järnvägssystem som har tagits över av jättefladdermöss. The Wyrd är ett förtryckande, dödligt rike och design som tydligt återspeglar det.

Hellboy Web of Wyrd
Lance Reddick levererar verkligen som Hellboy och backas upp av en härlig ljudbild.

Det finns dock några vänligare invånare som hjälper dig och avslöjar fler detaljer om Wyrd och sig själva. Det finns dock alltid en känsla av mystik över Wyrd, oavsett hur många gånger du pratar med folk, vilket bidrar till den märkliga känslan platsen ger. Förutom de fällor som finns i Wyrd är det naturligtvis också fullt av varelser som försöker döda dig. Varje segment av Wyrd har sina egna varelser, med förutom deras utseenden skiljer de sig inte mycket åt när det gäller strid. Några specialattacker här och där men de flesta av de stora ruskprickarna känns som om de beter sig på snarlika sätt, och sedan finns det de mindre undersåtarna eller Mooks som du bara kan ignorera helt och hållet eftersom de mest känns som irritationsmoment.

Tyvärr är striderna i Hellboy Web of Wyrd inte helt lyckade. Det känns som något du måste göra för att ta dig fram på din resa, snarare än något du vill fastna i. Det hjälper inte att jag tyckte att lock-on-systemet var otroligt klumpigt, vilket är dubbelt irriterande när du bara gör 50% skada om du inte är låst på en fiende. Om det finns två fiender i samma tidszon, kommer lock-on att flippa fram och tillbaka mellan dem slumpmässigt, eller bara hålla fokus på den som är längst bort. På det hela taget består striderna och spelet ofta bara av att springa in i ett rum, låsa fast en stor fiende, slå honom med kombinationer tills han är död, och sedan gå vidare till nästa fiende eller område. Det finns inte mycket mångfald i dina stridsalternativ, och även om du kan ducka och blockera din motståndare, känns det inte som det är värt det, utan du når framgång genom att bara spamma attack. Fiendens attack-cooldowns är så korta att när du väl är redo för en stor sving efter en perfekt duckning har de redan slagit dig igen.

Detta är en annons:
Hellboy Web of Wyrd
Striderna hade behövt mer finess och variation.

Ljuddesignen är dock ganska solid när det gäller striderna och Hellboy känns som om han har en jävligt bra punch. När du får tillräckligt många träffar för en superattack imponerar återigen grafiken och ljudet, men själva gameplay-biten i Hellboy Web of Wyrds strider känns långsam och slö. Därmed känns det också repetitivt, vilket är något du absolut inte vill ha i en roguelite. Trots att du besökerr samma platser om och om igen, bör varje omspelning kännas fräsch, men brist på olika alternativ och djupare strid gjorde mig glad att spelet inte erbjöd mycket när det gäller svårighetsgrad.

Enligt uppgift ska det ta 15-20 timmar att spela klart Hellboy Web of Wyrd. Jag klarade det på fem. Jag är ingen proffsspelare heller, bör jag tillägga, men när en stor del av äventyret bara kastar samma bossar mot dig, är det lätt att lära sig hur man besegrar dem. Jag dog tre eller fyra gånger totalt och kände aldrig riktigt att jag var i fara, även om storyn försöker övertyga mig om att jag tar mig an en fiende som kan göra slut på världen som vi känner den.

HQ

Hur kritisk jag än har varit mot spelet tycker jag att Hellboy Web of Wyrd till stor del lyckas vara trogen förlagan. Detta beror dock på dess berättelse, grafik och presentation, snarare än gameplay, vilket är ett verkligt problem för en roguelite. Plocka upp det om du gillar Hellboy, men håll dig borta om du letar efter fartfylld roguelite som får dig att komma tillbaka om och om igen.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Briljant snygg grafik, Lance Reddick är fantastisk som Hellboy, otrolig serietidningskänsla
-
Klumpiga strider, saknar variation
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content