Harvest Moon DS

Jag kommer att förbli en ensam bitter bondlurk. Varför måste jakten på kärlek och giftermål vara så ytlig och falsk? Kostnaden för den otroliga mängd presenter som krävs för att få tjejernas uppmärksamhet är en fattig jordbrukare övermäktig. Jag har ingen smord tunga att använda för att få kvinnfolket på knä. Men vad gör det? Det är att arbeta i sitt anletes svett som ger störst tillfredställelse här i livet. Att dra sitt strå till stacken. Ingen rast och ingen ro. Vila, det får man i graven.

Sommaren 2005 tillbringade jag i en hängmatta med Harvest Moon: Friends of Mineral Town till Game Boy Advance. Trots behovet av vila fördrev jag min semester med att hacka, plantera, samla ihop ägg och mjölka kossor. Även om jag spelade Harvest Moon till Super Nintendo en del när det begav sig, så är det inget emot hur mycket av min lediga tid som lades på denna bärbara del av spelserien. Automatiskt kommer denna recension att bli en jämförelse med denna underbara föregångare. Det är faktiskt ett logiskt upplägg, eftersom Harvest Moon DS återanvänder massor från just Friends of Mineral Town.

Efter en middag på krogen i slutet av samma sommar glömde jag min väska vid bordet när jag skulle gå hem. Eftersom kvällens val av utfodringsställe inte direkt drog till sig A-klientelet (eller kanske just dem) fanns väskan inte kvar dagen efter när jag upptäckte mitt misstag. I väskan låg bland annat mitt Game Boy Advance SP med Harvest Moon i. Det kändes närmast som en befrielse att slippa spelet. Efter att ha lagt så mycket tid på att bruka min jord var det en lättnad att slippa det dåliga samvetet som plågade mig över att jag aldrig hälsade på i min älskade by längre. Alla som tröttnat på ett onlinerollspel, haft en Nintendohund eller flyttat in i Animal Crossing vet vad jag talar om. Dåligt spelsamvete. Ett underligt fenomen.

Det var snart två år sen. Nu är jag ännu en gång sugen på ett nytt bondespel. Harvest Moon till Nintendo DS borde ju fungera perfekt. Bara tanken på hur det nya formatet skulle kunna förenkla det repetitiva bondelivet gladde mig och det var med ett förväntansfull, tillgiven, nästan smekande rörelse jag förde ned den lilla kassetten i min maskin.

Men. Allting är sämre. Allt! Stora delar av grafiken är återanvänd och den är visserligen lika charmig som vanligt. Men de nyritade delarna är skitfula och helt utan charm. Pekskärmen används utan finess och stil. Varför får jag inte vattna med pennan? Varför?

Det finns mig veterligen bara en vettig lantlivssimulator. Det är Harvest Moon. Men i denna inkarnation har man helt fegat ut. Speltillverkarna har inte trott på bondespelens inneboende enkelhet och charm. Istället har de lagt till en idiotisk story som inte alls passar in. Jag vill mjölka kor, inte rädda någon störig fe. Och eftersom spelet mer än tidigare handlar om att leta tomtar blir bondelivet lidande. Alla varor måste beställas över telefon. På så sätt får man mer tid över till att leta efter tomtar. Jag vill inte ha ett mesigt halvrollspel. Jag vill ha mitt bondespel i fred!

Det dåliga samvetet nu när jag slutat spela Harvest Moon DS då? Det känner jag inte av alls. Någon fru orkade jag aldrig charma mig till, så nu är släktlinjen bruten. Jag har till och med glömt vad jag döpte gården till.

Nå. Harvest Moon DS är inget dåligt spel. Det är till största delen samma spel som jag älskade för några år sedan. Men skillnaderna är till det sämre, och grafiskt hålls det inte ihop speciellt bra. En spelserie skall utvecklas, inte försämras. Det är därför jag råder alla som inte är rädda för lite skit under naglarna att investera i Harvest Moon: Friends of Mineral Town. Det går säkert att få tag på för en billig slant. Det är dags att använda bakåtkompabiliteten i din Nintendo DS.