Harry Potter: Quidditch Champions

Jag tycker att det kan vara en meningslös process att jämföra spel med varandra. Nuförtiden är spel en sådan monumental samarbetsinsats av kodning, konstverk, ljuddesign, kreativ vision och så vidare att det snabbt kan förlora sig i rena meningslösheter när man avser att ställa det ena mot det andra. Det har dock funnits en trend på senare tid, en trend som verkligen har flyttats fram i förgrunden den här veckan när Sony och Firewalk satte en kula i bakhuvudet på Concord, och den trenden är att konsumenterna verkligen inte är mottagliga för särskilt många fler live service-titlar än de som redan etablerat sig. Detta är inte en ny utveckling dock, eftersom vi har sett detta i full effekt under de senaste åren med olika mindre och mindre högprofilerade projekt, vare sig det är Knockout City, Roller Champions, Rocket Arena, till och med en några olika battle royale-projekt också som Hyper Scape. Anledningen till att jag tar upp det här är för att Harry Potter: Quidditch Champions nu är här, och även om det såklart finnes massa anledningar att lyfta fram och vara exalterad över det här spelet, är det också redan inslungat i en strid som många bättre positionerade spel redan har förlorat.

Nu kan det verka som ett väldigt negativt sätt att inleda en recension, och det är det. Men efter bara två kvällar med Quidditch Champions ringer vissa varningsklockor i min skalle. Ja, jag har haft kul hittills (och jag ska förklara allt om de positiva och spännande delarna om ett ögonblick), men jag har också stött på problem med att hitta matcher fyllda med spelare och, som var fallet med XDefiant , Jag ställer redan frågan om vad mer Quidditch Champions har tillräckligt med "appeal" för att få mig att vilja fortsätta komma tillbaka. Quidditch Champions är stundtals en utmärkt Harry Potter-upplevelse och en ganska rolig version av fantasysporten, men jag skulle trots detta inte bli förvånad om det om sex månader hamnar i samma besvärliga eller avgörande position som de andra "roliga"-titlarna som jag listade ovan.

Quidditch har alltid varit en älskad och populär idé men den har aldrig riktigt erbjudits i ett övertygande interaktivt format. Unbroken Studios har brutit denna trend. Utan tvekan är detta den bästa Quidditch-upplevelsen du kan hitta idag. Det är byggt på ett solo- eller 3v3-format där spelare tar på sig flera roller i sina Quidditch-lag. För en solospelare innebär detta att du enkelt kan växla mellan uppgifterna för en Chaser som jagar Quaffle och att försöka göra mål och säkra poäng, en Beater utformad för att använda Bludgers och våldsamt slå bort motståndare eller deras kvastar helt, en Keeper för att försvara de tre målstolparna från motståndare från Chasers, eller när Snitch kommer in i ekvationen, Seeker för att jaga och rycka upp denna svårfångade boll. För multiplayer och 3 mot 3-action tar spelare på sig de dubbla uppgifterna som en Chaser och en av de tre andra rollerna samtidigt, i ett format där du sömlöst kan växla mellan dessa roller när du behöver det. Du kan till exempel tillbringa de första två minuterna som en Chaser och sedan byta till Seeker när Snitch anländer, eller om målvaktsuppgifter är din uppgift, hoppa in i Keepers skor när motståndaren Chaser gör ett försök till mål.

Även om detta kan verka som ett konstigt beslut att låta spelare ta på sig flera roller samtidigt, fungerar det faktiskt riktigt bra i praktiken. Spelet har balanserats på ett sådant sätt att Chaser är köttet på benen och de andra rollerna är fler nischade extrafunktioner som kan aktiveras och användas vid behov. Det enda problemet jag har med det här systemet är att ett Quidditch-lag består av sju spelare, och på grund av detta hanteras och drivs över hälften av de inaktiva rollerna av AI (eller sex av de sju rollerna om du spelar solo). Som fallet är i alla sporttitlar (more or less) är AI:n vanligtvis medioker, och på grund av detta skulle jag ha velat se hur 7v7 multiplayer-action skulle fungera, istället.

Kvastfysiken är bra. Det finns likheter med flygandet i Hogwarts Legacy, men kontrollen av kvasten är mer nyansrik och dynamisk. Jag känner mig aldrig hämmad eller frustrerad av spelmekaniken, inte ens när du jagar en Snitch och måste dyka och vrida dig för att möta bollens utmanande rörelse. Denna logik gäller även för de olika andra rollerna och deras unika element, som att Bludger slår och skyddar tre mål samtidigt som Keeper. Man skulle kunna hävda att spelet är lite för rudimentärt ibland, men jag tror faktiskt att det är smart för att roa och underhålla de nya spelarna utan att skrämma bort blivande Quidditch-mästare.

Kärnstrukturen och designen iQuidditch Champions är perfekt. Det prickar rätt gällande alla huvudelementen för att Quidditch ska kännas bra i ett spelformat, men Unbroken har helt jobb kvar att göra. Av någon konstig anledning, när du går upp i nivå genom att helt enkelt spela spelet, kommer du då att tjäna Skill Points som kan användas för att låsa upp nya attribut och förmågor för respektive fyra roller. Det här kan vara effektivare passningar för Chasers, elakare tacklingar för Beaters, en snabbare tid att fylla upp Snitch-ribban och ta bollen som en Seeker, eller sätt att snabbare flytta mellan de tre målen som Keeper. Det är ett system som inte är komplicerat men ett som får dig att undra varför det behöver finnas där överhuvudtaget och varför det gäller alla lägen och inte bara enspelarsektionen Campaign.

I huvudsak kommer Skill Point-systemet i slutändan att leda till en enorm klyfta mellan nyare och mer erfarna spelare, vilket bara kommer att bli mer uppenbart när du lägger till uppgraderbara kvastar till ekvationen, vilket gör att vissa kvastar kan vara snabbare och smidigare än andra. Visst, båda dessa progressions- och uppgraderingssviter använder rent spelvalutor och system, men det känns som ett väldigt ihåligt sätt att introducera progression i ett spel som inte behöver den här typen av progression i första hand. En rankad eller en multiplayer-poängtavla skulle vara oändligt mycket mer intressant och passande. Innan jag går vidare låt mig tillägga att det finns kosmetika att köpa med både enbart i spelet och någon premium-stil, men dessa element påverkar strikt utseendet och har ingen speleffekt.

Det är absolut inte dåligt, det här. Men! Bristen på innehåll är oroande och jag är osäker på hur eller ens om Unbroken kan introducera något nytt för att få folk att återvända till det här spelet timme efter timme. Det är en fullgod Wizarding World-anpassning och en rätt lyckad version av Quidditch, men det saknas innehåll, AI:n är stendum och jag saknar flertalet spellägen som för egen del känns självklara.