Svenska
Gamereactor
hårdvarurecensioner

Mega Drive Mini

Efter flera miniutgåvor av retrokonsoler, har det nu blivit dags för den vi saknat nästan mest av dem alla. Men håller den måttet och lever upp till den otroliga potentialen som finns...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Egentligen är ju minikonsoler fullproppade med spel inget nytt utan har funnits i decennier, inte sällan i piratsammanhang, men efter att Nintendo visade att detta kunde göras snyggare och mer påkostat med både NES och Super Nintendo Classic Mini - har alla konsoltillverkare värda namnet hakat på. Följaktligen har vi under loppet av några år skämts bort med både Nintendos enheter samt bland annat C64 Mini, Atari Flashback 8, Playstation Classic och SNK Neo Geo Mini.

Men det saknas givetvis något. Inget retroutbud är komplett utan Mega Drive. Sannolikt den retrokonsol det snackats om mest på redaktionen genom åren. Likt gamla lumparminnen har jag och chefredaktör Petter Hegevall ett till synes outtömligt antal minnen och historier förknippad med detta underbara stycke elektronik. Det var konsolen som gjorde konsolkrig till en grej, och som bröt Nintendos dominans på spelmarknaden i 90-talets början och öppnade samtidigt upp för Sony och senare även Microsoft.

Mega Drive Mini
Den är ungefär hälften stor som en riktig Mega Drive och en riktig skönhet.
Detta är en annons:

Dessutom var det med Mega Drive som Sega gjorde spel till underhållning för lite äldre. Deras titlar var mer arkaddoftande, de var hårdare och de var coolare än det Nintendo hade att erbjuda och genom att bland annat tillåta spel som Mortal Kombat ocensurerat cementerade Sega sin Mega Drive som konsolen man skulle ha om man var lite hippare. Och vem ville inte vara det?

Ta bara en sådan sak som Nintendos söligt snälle rörmokare Mario, han hade bokstavligt inte en suck mot Sonic the Hedgehogs fräna äventyr som involverande tung musik, industribanor och snowboards. Enligt rapport var det fler barn i mitten av 90-talet som kände till Sonic the Hedgehog än självaste Musse Pigg. Inget kunde hindra Segas väg mot världsherravälde. Annat än möjligtvis dem själva, även om det skulle krävas en väldans massa klumpiga misstag för att stjälpa framgångståget.

Mega Drive MiniMega Drive Mini
Det dräller av just den typ av lite vuxnare spel som gjorde Mega Drive så omtyckt, däribland Thunder Force III och Alisia Dragoon.

För att göra en lång historia kort (kanske något för en annan artikel?) så var det just vad Sega gjorde. Efter några rysligt bra Mega Drive-år, blev självsabotage något av en paradgren för Sega som till synes hatade att tjäna pengar och fattade beslut baserat på slantsingling. Det gick som det gick och idag är Sega förmodligen mest kända som utgivare av Total War-spelen och för de bedrövliga Sonic-spelen i tre dimensioner som plågat spelvärlden i två decennium.

Detta är en annons:

Men historien finns kvar och Mega Drive står sig som ett fantastiskt stycke hårdvara jag ofta plockar fram än idag. Med fullpottare till spel som Sonic the Hedgehog 2, Phantasy Star IV, Shinobi III, Streets of Rage 2, Castle of Illusion, Gunstar Heroes och Wonder Boy in Monster World, så är det helt enkelt spelhistoria som få andra konsoler någonsin kommer kunna matcha. Så är det bara.

HQ

Men det finns för övrigt en sak till som alla dessa spel har gemensamt... och det är att alla ingår i Mega Drive Mini som släpps den 4 oktober. Ett på pappret nästan löjligt överlägset stycke retrohårdvara med 42 inbyggda spel. Exakt dubbelt så många som i Super Nintendo Classic Mini - vilket troligen inte är någon slump. Istället för att bara ta någon Mega Drive-samling släppt i närtid, har Sega faktiskt tagit reda på vad fansen vill ha, och därför trängs här - utöver Segas finaste stunder - även odödliga och relativt ovanliga tredjepartsklassiker som Probotector (Contra: Hard Corps), World of Illusion, Castlevania: Bloodlines, Ghouls 'n Ghosts och Mega Man: The Wily Wars samt versioner av Darius och Tetris som aldrig tidigare funnits att köpa.

Hur jag än vänder och vrider på saken är detta ett utbud som vida överträffar vad de andra minikonsolerna haft att erbjuda inklusive de olika officiellt licensierade Mega Drive-konsolerna som tredjepartstillverkare sålt genom åren. Precis som med Nintendos kvalitativa grejer är det en ljuvlig uppackning som väntar med en pytteliten och ursnygg Mega Drive. Två handkontroller medföljer, vilka baseras på de gamla originalvarianterna med tre knappar. Enheten stödjer dock sexknapparsvarianter med USB, om du vill uppgradera, något det är hygglig chans att du kommer vilja göra.

Mega Drive MiniMega Drive Mini
För dig som gillar färgglad och vacker pixelgrafik finns hur mycket som helst att hämta.

Med i spelutbudet hittar vi nämligen titlar som i det närmaste kräver just sex knappar, där Street Fighter II: Special Champion Edition är det mest uppenbara. Att inte kunna använda vissa attacker utan att behövs skifta knappuppsättning med startknappen, gör att det faktiskt inte blir särskilt njutbart för den som faktiskt vill ha lite prestige i striderna. Det är verkligen inget fel på de medföljande handkontrollerna och jag förstår att man ville återskapa original-Mega Drive, men detta är ett minus.

Att komma igång med Mega Drive Mini går snabbt. Den har en strömbrytare som fungerar som på den gamla goda tiden (då patchar och mikrotransaktioner inte var något folk ens hört talas om), medan Reset-knappen fått en menyfunktion, vilket du till skillnad från i Nintendo enheter även kan komma åt från handkontrollen genom att hålla in Start-knappen. Reglaget för hörlurarnas volym fungerar, men är dock inte inkopplad i något utan bara en kul grej. Även kassettluckan är rörlig, men fyller heller ingen funktion. I Japan går det dock att köpa till exempelvis en 32X i miniformat och placera där i dekorativt syfte.

Mega Drive MiniMega Drive Mini
Shinobi III och Sonic the Hedgehog 2 må ha funnits med i varenda Mega Drive-samling värd namnet - men det finns en bra förklaring till det. Båda titlarna regerar.

När jag startar enheten får jag välja språk och skickas sedan rakt ut i spelutbudet till trevlig chipmusik (både nyskriven sådan samt klassiska toner). Det finns lättåtkomliga menyer för den som vill se spelen som en bokhylla med ryggar istället för deras omslag samt olika sorteringsfunktioner. Byter du språk, får du följdaktligen se den nya regionens spelomslag. Du kan även välja att fylla hela skärmen eller spela i klassisk 4:3 samt det obligatoriska CRT-filtret som är kul att testa en gång och sedan aldrig mer röra.

42 spel är såklart mycket och jag hittar ledigt 20 spel jag vart och ett lagt ner minst en timme på sedan jag fick Mega Drive Mini varav de flesta är sådana jag kommer spela ännu mer än så. Den här enheten är så liten och tjusig att den liksom Nintendos motsvarigheter kommer få stå framme när retrosuget faller på. Vilket i mitt fall är ganska ofta. Det enskilda spel jag personligen är gladast över är Mega Man: The Wily Wars, som i grund och botten påminner om Super Mario All-Stars. Det vill säga en komplett 16 bits-remake av de första spelen i serien, vilka händelsevis dessutom är de bästa.

HQ

Visst, spelkontrollen blir aldrig lika exakt ilsnabb på en modern platt skärm, men känslan finns kvar och det är ett underbart stycke spelhistoria. Jag vill även lyfta fram Castlevania: Bloodlines, som förmodligen är seriens mest bortglömda äventyr, men långt ifrån det sämsta. Tvärtom håller det verkligen och är att betrakta som en kraftigt förbättrad version av det allra första spelet i serien. På Konami-sidan vill jag även slå ett slag för Probotector, även det väldigt bortglömt, men en riktig superhöjdare. Jag uppskattar även de korta presentationer som finns för varje titel.

Så är spelutbudet perfekt, med andra ord? Nej, det kanske det såklart inte bli när spel saknas och det fanns betydligt fler än 42 spel till Mega Drive. Det finns alltid någon som kommer ha katastrofer som James Pond eller Waynes World som favoritspel. Dessutom ingår Altered Beast som var för Mega Drive vad Ice Climber var för NES, och förmodligen är det också därför det ingår. Men där Ice Climber faktiskt var makalöst roligt (och är än idag), var Altered Beast fruktansvärt dåligt (och är idag ännu sämre).

Mega Drive MiniMega Drive Mini
Även om vi verkligen uppskattar Streets of Rage 2 och Probotector (Contra: Hard Corps), så hade vi gärna sett att Mortal Kombat, Speedball och NHL 94 ingick

Något som ändå definierade Mega Drive som konsol var de suveräna sportspelen, vilka här lyser helt med sin frånvaro. Det borde verkligen ha gjorts ett seriöst försök att få med NHL 94, och om det inte gick av licensskäl - så åtminstone Mutant League Hockey. Vidare saknar jag NBA Jam, Pete Sampras Tennis, Sensible Soccer och Speedball 2. Dessutom hade det varit trevligt med klassiker som Robocop vs Terminator, Mortal Kombat (vilket ju hade blodet och våldet som saknades i Super Nintendo-versionen), Aladdin, Ghostbusters och Rocket Knight Adventures.

Det mest iögonfallande är att Sonic the Hedgehog 3 saknas. Flera orsaker har angetts för detta, men ingen kommer officiellt från Sega själva. Det verkar dock vara relaterat till licensstrul med musiken, där Michael Jackson uppges ha varit inblandad. Hur det än är med det saken så är det väldigt synd att det inte är med, men å andra sidan är både Sonic the Hedgehog och Sonic the Hedgehog 2 med, vilka jag skulle betrakta som bättre spel.

Mega Drive MiniMega Drive MiniMega Drive Mini
Segas egna bilder på Mega Drive Mini. Enheten drivs av en vanlig USB-kabel där du förslagsvis använder din egen mobilladdare.

Allt detta känns dock som petitesser. Mycket vill ha mer och det är som sagt redan dubbelt upp vad Nintendo och Sony erbjuder med Super Nintendo Classic Mini och Playstation Classic samt till råga på allt ett väldigt kompetent urval av spel som dessutom är klockrent tolkade av utvecklaren M2 som har gedigen erfarenhet av sådant här. Hur jag än vänder och vrider på saken är detta den bästa minikonsolen hittills och du behöver verkligen denna lilla, svarta plastskatt till retroguldgruva. Det är precis såhär jag vill minnas Sega.

HQ
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Hela 42 spel, ljuvlig design, bra emuleringar, grymt urval av titlar, smidig funktionalitet, smart språkväljare, trevlig menymusik, två handkontroller ingår
-
Bara tre knappar på handkontrollerna, NHL 94 saknas
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Mega Drive Mini

Mega Drive Mini

HÅRDVARURECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Efter flera miniutgåvor av retrokonsoler, har det nu blivit dags för den vi saknat nästan mest av dem alla. Men håller den måttet och lever upp till den otroliga potentialen som finns...



Loading next content