Super Retro Trio

Äger du en gigantisk spelsamling likt Fredrik Säfström men har sedan länge tappat bort dina gamla konsoler i röran? Misströsta inte. För 995 kronor kan du istället införskaffa en Super Retro Trio och spela alla dina Nintendo, Super Nintendo- och Mega Drive-spel under en och samma huv. Det är svårt att inte uppskatta grundidén och tack vare en brinnande passion har detta utvecklats till en fungerande produkt.

Många av dåtidens spel finns numera återgivna till moderna konsoler - som nyversioner eller raka konverteringar, digitalt såväl som på skiva. Att Super Retro Trio spelar upp originalkassetterna gör den direkt till en mycket nischad produkt som sträcker sig till nostalgiker med försmak för bekvämlighet. Känner du dig träffad är detta ett mycket kompetent val.

Konsolen laddar spelen blixtsnabbt. Inom sekunder ritas menyerna upp och äventyret kan ta sin början. Mycket trevligt och helt utan krusiduller. Jag har, flera timmar i sträck, ägnat mig åt främst Super Mario Bros 2, Track & Field och Sonic The Hedgehog. Tre klassiska titlar som kännetecknar tidseran mycket väl. Det är en speciell känsla att återvända till dessa spel som jag inte rört på många, många år. Spelmekaniken är enklare i sin natur, men svårare att bemästra än många av de spel som jag spenderat tid med de senaste åren. Snabbt blir jag påmind om hur roliga de faktiskt fortfarande är och har inga som helst problem med att förlora åtskilliga timmar åt Goombas-hoppande. Självklart ligger dragkraften i Super Retro Trio helt och hållet på nostalgin som den medför. Du tänker tillbaka på en tid i ditt liv som numera känns väldigt avlägsen. Är du över trettio kanske du fäller en tår.

De medföljande handkontrollerna är ett plagiat (av ren kärlek, förmodar vi) från Super Nintendo-eran och fungerar väl. Efter några minuter kanske blåsorna på händerna påminner dig om hur långt utvecklingen har hunnit på tjugo år och du längtar tillbaka till din Xbox One för akut handkomfort. Innan du stängt av övervinner dock respekten för spelarvet och du fortsätter att investera tid. Om du föredrar originalkontroller kan du även använda dina gamla NES, SNES eller Mega Drive-styrdon. NES-kontrollen är ännu värre än vad jag minns den som; likaså den till Mega Drive. Uttagen för dessa är överraskande många, vilket dock är trevligt att se.

Byggkvaliteten är oerhört plastig, vilket bekräftas ytterligare av den fjäderlätta vikten. Varsamt behandlar du den i tron om att delar ska lossna och spricka. Lyckligtvis är knapparna, och den bakomliggande designen, både genomtänkt och välfungerande. Via den röda knappen på konsolens ovansida växlar du mellan Mega Drive, NES och SNES utan omständigheter. Faktum är att du till och med kan ha en kassett i varje uttag samtidigt och sömlöst växla mellan de olika plattformarna efter behag, något som är betydligt trevligare och mer användbart än väntat - perfekt för impulsiva spelkvällar med vännerna. Konsolen stödjer även spel från samtliga regioner i världen, tack vare växlingsknappen mellan färgkodningsstandarder såsom PAL och NTSC.

Det finns ett område där teamet bakom Super Retro Trio borde ha sneglat mer på samtida konsoler. Istället för HDMI använder sig maskinen av gamla analoga RCA-kablar alternativt S-Video, vilket gör stabiliteten i bilden sämre än nödvändigt. De många artefakterna och de utsmetade/ihoptryckta upplösningarna kan inte skyllas enbart på val av kabel, men det hade kunnat minskat med en annan kabeltyp. Om detta är ytterligare ett beslut av RetroBit för att hålla konsolen mer sann till sina förebilder eller en ren kostfråga förblir osagt, men det är synd på en sådan enkel åtgärd.

Till skillnad från de flesta delar av konsolen känns den estetiska biten modern, åtminstone i viss mån. Visst är valet av orange färg på knappar och luckor en självklar blinkning till det förgångna, men skalet är slimmat, förhållandevis lågmält och klätt i passande svart. Det är i stort en fulsnygg liten låda som lever upp bra till sitt namn. Den ser exakt ut som jag på förhand hade föreställt mig att en lekfull retrokonsol från detta årtionde skulle se ut.

Hårdvaran i Super Retro Trio är givetvis ingen kopia av någon av de gamla konsolerna, vilket kan innebära att vissa spel fungerar sämre än andra. Jag testade ett tiotal spel och fann resultatet mycket tillfredsställande, bortsett från den ibland korrupta bildsignalen. Inga krascher eller laddningsfel plågar spelupplevelsen och samtliga kassetter togs emot utan svårigheter. Ju mer jag tänker på det, desto mer uppskattar jag hur funktionell maskinen faktiskt är.

För sitt pris är detta ett värdigt köp om du söker efter ett behändigt men samtidigt ganska autentiskt sätt att återvända till 90-talet på. Jag hade personligen sett en bättre bildupplevelse, mindre plastighet och trådlösa kontroller, men anser du att nostalgin är viktigare än allt kan du med mycket gott samvete införskaffa dig ett exemplar och spela din samling på nästan samma villkor som när det begav sig.