Bowers & Wilkins PI7

Vi är sena med den här recensionen. Nästan ett helt år efter vår ursprungsplan. Och för det ber jag härmed om ursäkt, men å andra sidan går riktigt bra ljud aldrig ur tiden när det gäller premiumsnäckorna Bowers & Wilkins PI7 (länk) finns det verkligen inte mycket i kategorin trådlösa in ear-lurar som kan konkurrera.

Ja, de är dyra. 4300 kronor för trådlösa snäckor är snordyrt. För den summan får du ju såklart två eller kanske till och med tre par riktigt, riktigt bra modeller från andra tillverkare (däribland Oneplus Buds Z, Supra Nero TX Pro eller varför inte Technics Az40) men det är också så att Bowers & Wilkins PI7 och den ljudkvalitet/design de erbjuder mer än motiverar det höga priset. I det här fallet handlar det helt enkelt enbart om att man "får vad man betalar för", rakt av.

Först tänkte jag dock att vi skulle börja med hur dessa lurar ser ut. För de är ultrasnygga och designen andas premium. Bottendelen närmast själva gummiplupparna är urtjusigt matt och mör-mörk brun/grå medan toppen är cylinderformad, gjord av eloxerat aluminium och den tjusigaste delen av denna hörlur. Redan när man öppnar det medföljande förvarings/laddnings-etuiet och plockar fram PI7:orna känns det direkt att det handlar om en high end-produkt.

På bild, på förhand, tyckte jag att de såg stora ut, bulkiga. Precis som de lika dyra Bang & Olufsen Beoplay EQ som är väl tilltagna i storlek för att kunna rymma de tio millimeter breda elementen, och därför svåra att få in i öronen tillräckligt djupt för att kunna röra sig med dem i skallen utan risk för att tappa dem. Bowers & Wilkins PI7 har inte det problemet, alls. De känns snarare nätta till stortleken när man först plockar upp dem och de sitter alldeles oförskämt väl i öronen. Jag har nyttjat medium-pluppen som sitter på snäckorna ur kartong och har haft noll problem med att träna med dem i öronen utan att de lossnar eller trillar ut. Lysande design, underbar passform och strålande ergonomi med andra ord.

PI7 rymmer 9,2 mm stora högtalarelement och det är ju vare sig störst i klassen eller särskilt unikt. Det som däremot är unikt är att de 9,2 millimeter stora högtalarelementen endast används till basen och mellanregistret medan diskanten har et helt eget element, separerat från resten. Diskantelementet är en balanserad armatur som inte behöver luft eller utrymme för att vibrera och detta gör att B&W kunnat skapa en unik design och en unik hårdvaruarkitektur som de lovar ska ge ljudet massor av luft och separation. Och det är precis vad de gjort, det.

Bowers & Wilkins PI7 låter bättre än precis, exakt allting i denna produktkategori som jag någonsin testat och då har jag lyssnat på närmare 35 olika modeller från cirka 20 olika tillverkare. Dessa snäckor är förkrossande bra, rasande bra sett till ren hifi-kvalitet och ofta erbjuder de en ljudbild som mer rimmar på en större over ear-hifi-lur än något annat. Jag inledde min testvecka med att spela "Harmony Road" (Sting / The Bridge) i Lossless via Apple Music och medan Stings röst är så välartikulerad och kristallklar blir hans Schh-ljud aldrig oangenäma eller vassa, detta medan Dominic Millers finstämda gitarrspel och Manu Katchés smakfulla trummande får utrymme, plats och återges med en precision som är direkt otäck.

Återgivningen av Stings överjävliga kompband är enastående här och kontrollen i dessa lurar ger mig gåshud, utan att det någonsin blir sådär sterilt eller mätbart perfekt. Det finns fortfarande en makalös känsla av storlek och liv/rörelse i PI7-lurarna och ljudkaraktären trollbinder från första sekund. Via min Android-lur Oneplus 9T kan jag nyttja kodecen AptX HD och där får ljudet ytterligare schvung, särskilt när jag lyssnar på helakustiska spår där detaljerna träder fram ännu mer, bisarrt nog.

Den aktiva brusreduceringen är fenomenalt fin, också. Den blockerar bort helt rätt saker på helt rätt sätt och jag har ingenting att klaga på här precis som vad gäller samtalskvaliteten. Den är superb. Batteritiden däremot är klart sämre, men det är också nästan mer självklart än knepigt med tanke på hur mycket juice det ska gå åt här, med tanke på de separerade elementen. Propparna erbjuder fyra timmars speltid per laddning vilket är cirka hälften av vad klassledarna här erbjuder och etuiet kirrar fyra laddningar vilket blir cirka 16 timmar, totalt. Inte bäst, inte särskilt bra men mig gör det absolut ingenting när ljudet är så förkrossande överlägset som det här är.

Om du bryr sig om design, materialval och framförallt ljudkvalitet råder det absolut ingen som helst tvekan om att Bowers & Wilkins PI7 är det absolut bästa du kan köpa i denna produktkategori just nu. Jag har hittat min solklara favorit, bland dem alla, och hoppas innerligt att jag snubblar över 4300 kronor inom en snar framtid så att jag kan beställa ett par. För jag vägrar helt enkelt att leva utan dem.