Hand of Fate 2

Att förklara Hand of Fate 2 är inte så enkelt som man kan tro. Ofta när utvecklare försöker göra genreöverskridande spel blir det lite för mycket av det goda och följdaktligen ofokuserat samt i slutändan dåligt. Men i grunden är detta ett fantasyäventyr som kombinerar kortspel, action och rollspelande - där det dessutom fungerar utmärkt.

Du axlar rollen som en hjälte med ett viktigt uppdrag, ledd av märklig filur som bäst kan beskrivas som kärleksbarnet från Resident Evil 4-försäljaren och kejsar Palpatine. I takt med att du tar dig an spelets 22 uppdrag som finns på brädet, så kommer du naturligtvis allt närmare slutet. I början har du slumpmässiga kort till ditt förfogande men snart måste du skapa en egen lek genom att använda de kort du samlat på dig.

Korten i sin tur innehåller möten, kompanjoner och utrustning. När du valt dina kort lägger du dem med baksidan uppåt på spelplanen. När du väljer kort kan du försöka undvika konflikter genom att välja alternativ som tävlingar eller besök i butiker, men dealern har också lite trick att ta till för att skaka om konceptet och dennes kort blandas in med dina på brädet. Även om du vill undvika en fight, gäller det därför att ändå vara beredd på det värsta.

Själva fightandet är en tämligen okomplicerad historia, vilket dock inte ska tolkas som något negativt. Tillsammans med en sidekick (som Trickster eller Wanderer) ska du själv eller med andra och ta dig an fiender som skelett, tjuvar eller goblins. Block och attack är knapparna som finns att tillgå och ikoner dyker upp på skärmen som talar om när du behöver ducka. Lite påminner det faktiskt som Batman: Arkham-systemet.

Efter nog mycket träffar kan du avfyra en specialattack och det finns även "Finishing moves" att begagna sig av. Du spelar i ett tredjepersonsperspektiv och allt utspelas i ett flertal olika omgivningar. Det kan exempelvis vara tundra eller skog, och jag har även stött på klippor du kan tvinga ner dina motståndare från. Grafiken - både i strider och det mer stillsamma kortspelandet - är väldigt tjusig och musiken är sådär lagom ryslig för att sätta an stämningen.

Banan du spelar på är skapad av nedvända kort som slumpmässigt delas ut. Det ger spelet lite Rogue-karaktär och du vet inte riktigt när du kommer att plocka på den utrustning du valt eller hamna i en tuff utmaning som om du klarar den därigenom låser upp fler. Det är så mycket som hela tiden händer i det här spelet, och det lär underhålla dig i timmar. Tillsammans med alla event, uppdrag och kompanjoner, ska du även delta i tärning- samt minispel och just mixen av saker att göra ser till att det aldrig blir långtråkigt.

Även de 22 uppdragen erbjuder bra variation. Ofta ska du leta upp och dänga en boss, men längs vägen kan du behöva beskydda bönder eller lösa gåtor som vilken lönnmördare som just nu planerar illdåd. Baksidan med allt detta är att inlärningskurvan är hög. Du behöver verkligen veta vilka kort som gör vad innan du går på uppdrag och det är en del att hålla reda på. Det finns till exempel tre klasser på vapnen (tung, en- och tvåhands) där vissa helt enkelt inte fungerar bra mot vissa fiender.

Medan du går runt på kartan behöver du också mat och tar det slut börjar du svälta. Livet rinner ifrån dig samtidigt som du undviker diverse utmaningar som tär ännu mer. Det skapar en massa spänning men betyder också att din karriär som äventyrare kan få ett abrupt slut. Jag minns särskilt en gång där jag spelade ett uppdrag och hade överlevt massor av hårda strider, varpå jag svalt ihjäl strax innan slutet. Det är såklart enbart frustrerande. Att behöva förlita sig på tur känns inte bra i spel. Men Hand of Fate 2 har sådana inslag och några dåliga händer kommer ofelbart resultera i att du missar och förlorar en timmes speltid till ingen nytta.

Trots det tycker jag verkligen att Defiants vansinniga blandning av genrer och idéer fungerar väldigt bra. Det här kommer hålla dig sysselsatt i timmar. Gillar du kortspel, tredjepersonssaction eller vill ha ett enklare rollspel, så tror jag detta är precis vad du letat efter. Visst är inlärningskurvan dryg och de gånger jag missat på grund av otur så ha det inte direkt känts roligt, men majoriteten av tiden är det ljuvligt. Switch-versionen av Hand of Fate 2 fungerar kalas och det här fyller ett rejält tomrum i utbudet.