Gun Valkyrie är ett spel som får mig att minnas svunna tider då gapande myntinkast på Segas arkadkabinett åt upp min kära månadspeng. Jag säger det direkt: Alla som har spelat Space Harrier och tyckte om det kan skatta sig lyckliga! Ni som inte är begåvade med att ha fått avnjuta detta storspel, men vet med er att lite frenetisk action får er att trivas som Bert Karlsson när han får domptera en ung schlagerartist kan också skatta er lyckliga. Detta är nämligen röjaraction av ett slag jag inte sett på länge. På gränsen till omöjligt för ovana och lekande lätt för fans av genren, precis som det skall vara, men andra ord.
Från början var Gun Valkyrie tänkt att släppas till Dreamcast och tänkt som ett spel där man på ett unikt sätt skulle styra sin figur med ljuspistolen till Dreamcast. Spelet hann dock aldrig släppas och utannonserades sedan till Xbox med ett lite annat koncept. Ljuspistolen är numera ett minne blott och man spelar med handkontroll, något som dock inte är helt okomplicerat. På grund av att det saknas inställningar för handkontrollen är man tvungen att spela med den befintliga. Problemet är att spelet har så mycket rörelser att man får känslan av att Xbox-kontrollens stora antal knappar ändå inte riktigt har räckt till.
Alla knappar nyttjas flitigt och fler av dem har försetts med flera funktioner, då de är analoga. Främst är det känslan av att det är svårt att vända sig snabbt som kan upplevas frustrerande till en början. Med den vänstra analogspaken förflyttar man sig, förflyttningar i kombination med ett tryck på analogspaken resulterar i att det jetpack man har på ryggen aktiveras och man rör sig betydligt snabbare. På den högra analogspaken tittar man sig omkring medan man springer, något som dock fungerar lite dåligt på grund av att man försökt begränsa rörelserna till hur man rör sig på riktigt. Det resulterar inte sällan i att man inte kan skjuta en fiende utan att först flytta på sig en centimeter med sin figur. Vidare är den kombinerade knappen för att hoppa och flyga lite frustrerande då och då. Sammantaget har nog Smilebit gjort vad det kunnat, men två knappar till hade lyft detta spels kontroll.
Gun Valkyrie har en grundhandling som är oväntat bra. Det hela utspelar sig för över 150 år sedan, då en bit av Halleys komet kraschade på jorden. Den var mäktig på energi och ledde till en annan teknisk utveckling än den som skedde. Doktor Hebble Gate var drivande och hans utveckling har lett fram till många underbara saker. Tills han plötsligt försvann utan ett spår. Samtidigt börjar märkliga saker ske på en koloni där folk har försvunnit. Det är här man kommer in i bilden och som den söta men farliga Kelly eller den starke Saborouta ska kolla in läget på kolonin.
Allt eftersom man fortskrider in i spelet rullas en tät historia upp och man kommer på sig flera gånger med att verkligen vara nyfiken på vad som hänt. Möjligtvis kan man anmärka på att historien bitvis berättas för långsamt på ett sätt som gör att det av och till känns väl långsamt. Efter avklarat uppdrag får man betyg samt pengar att köpa mer utrustning för. På det sättet kan man försöka att bättra på de partier man är dålig på. Tar man mycket stryk så köper man rustning eller liv och får du inte död på fiender blir det vapen. I spelet finns också en anordning liknande en änterhake som också kan uppgraderas.
Spelet är otroligt snyggt och detaljerat. Alla världar och miljöer, monster och allmänna detaljer känns genomtänkta in i minsta detalj. Banorna är ofta genialt uttänkta och perfekt anpassade så att de båda figurernas individuella fördelar kommer väl till pass. Allt är ackompanjerat av tung och häftig musik som ofta sporrar adrenalinet till nivåer som mest påminner om testosteronhalten hos kaninhannar om våren.
Spelet är som tidigare nämnt furiös action. Mycket känns uttänkt för att man ska få vara så cool som möjligt. Man voltar omkring till höger och vänster och kryssar mellan fiendens kulsvärmar samt skjuter själv vilt omkring sig. Världarna man rör sig varierar mellan storslagna landskap utomhus, till trånga kanjoner och inomhus. Då och då möter man en boss, vilka oftast är av modell jättestor. Ytterst traditionellt med andra ord, och hysteriskt roligt sedan man blivit varm i kläderna med kontrollen. Visst kan man tycka att det stundtals kan bli enformigt, men särskilt länge kan man inte slita sig innan man på nytt vill ut och slakta fiender på löpande band, flyga lite a'la Space Harrier eller bara insupa de vackra omgivningarna. Gun Valkyrie är verkligen hederlig gammaldags action av det slag jag som gammal spelräv verkligen saknar. Tack Smilebit för denna ytterst fina titel, och må den sälja bra nog för en uppföljare!