Svenska
Gamereactor
recensioner
Guitar Hero on Tour Decades

Guitar Hero on Tour Decades

Activision fortsätter att ösa gitarrhjältespel över oss och nu har turen kommit till ett andra spel till Nintendo DS. Elfving har riffat lös på den skakiga plast-tacon och har faktiskt haft det lite roligare än sist

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Yikes. Den här uppföljaren kom snabbt. Blott fyra månader har passerat sedan jag satt med det första Guitar Hero On Tour och om Guitar Hero On Tour Decades snabba ankomst beror på popularitet hos ettan, eller att kommande Nintendo DSi ska slopa Gameboy Advance-luckan där greppbrädan sätts fast, vet jag inte. Klart är dock att man inte har hunnit göra några omvälvande förändringar i konceptet.

HQ

Det bärbara Guitar Hero On Tour var en festlig sak på idéstadiet och hårdvaran var med tanke på begränsningarna faktiskt riktigt imponerande konstruerad. Ett stylus-plektrum och ett så kallat Guitar Grip, en knappförsedd anordning där man (som högerhänt) spände fast vänsterhanden. I slutändan fungerade det dock aldrig särskilt bra att slå sitt plektrum mot vad som kändes som en plockhandske, taco eller hötorgsvante och exakt samma problem finns kvar i Guitar Hero On Tour Decades.

Först och främst är det skakigt. Hela tiden. När din vänsterhand täcker hela DS:ens undersida och konstant fingrar på grönt, rött, gult och blått, samtidigt som plektrumet slås mot den tryckkänsliga skärmen... Ja, då kommer din sikt bli rejält guppig. För att lyckas i Guitar Hero, särskilt för oss coola Expert-rävar, måste dessutom blicken vara stenhårt fokuserad på M&M-kaoset på skärmen och då är skärmgupp det sista man behöver.

Skakighet slipper man förstås i ett stationärt Guitar Hero, och jag längtar konstant efter en session med Guitar Hero: World Tour när jag spelar Guitar Hero On Tour Decades. I en plastrocksession framför TV:n kommer även ljudet till sin fulla rätt. När jag spelar Guitar Hero On Tour Decades känner jag mig som en störig fjortis som skränar ut burkig mobiltelefon-MP3 på bussen. Och såna människor vill jag ju inte efterlikna. Såna vill jag förinta.

I början av Guitar Hero On Tour Decades möts jag dock av en greppanvisning som faktiskt fungerar lite, lite bättre än de jag tidigare prövat; genom att bara spänna fast tummen i Guitar Grip:ens kardborrband så får resten av fingrarna lite bättre rörlighet än tidigare, utan att man förlorar så mycket av stabiliteten i hela paketet. Någon monumental skillnad blir det dock inte och tipset i början av spelet antyder att Vicarious Visions nästan desperat har letat ett vettigt sätt att spela spelet på.

Detta är en annons:

Alla låtar är originalspår och listan bjuder på sköna bitar som Some Might Say (Oasis), Are You Gonna Go My Way (Lenny Kravitz), Sweet Home Alabama (Lynyrd Skynyrd), Free Ride (Edgar Winter Group) och Eye of the Tiger (Survivor). Mappningen av noterna är överlag bra, men det märks att bristen på en femte knapp har ställt till det ibland. Att slå snabba upp-och-ned-slag med plektrumet är dessutom ohyggligt oexakt i jämförelse med de riktiga gitarreplikorna (och en riktig gitarr för den delen).

Guitar Hero On Tour har en lite mer genomtänkt inramning än sin föregångare. Vi rör oss genom årtionden och det första giget består bara av modern musik, bland annat av Foo Fighters och Tokio Hotel. Efter att kirrat fyra låtar samt extranummer når vi senare även arenorna för 2000-, 1990-, 1980- och 1970-tal, så det bästa är med andra ord sparat till sist. De fem arenorna är snyggare och utrustade med mer personlighet än i det förra DS-spelet och figurer som managern Sal är tecknad i en skönt orealistisk stil. Grafiskt har man för övrigt gjort vissa putsningar, trummisen ser inte längre ut som en bit panikslagen plywood och konserterna är livfullare. Publiken är dock fortfarande skrattretande kantig och består av samma klonade modell.

Klubbägarna är dock snyggt designade och roliga och deras uppmuntrande kommentarer går från nutida nördkommentarer som Woot! och Zomg! hela vägen tillbaka till hippieslang som Far Out! och Groovy! För varje årtionde finns en inforuta med en kort historik över tidsperiodernas viktigaste musikgenrer, vilket är en intressant och trevlig touch. Det är en fascinerande utveckling när man tänker på det; resan från punk och tidig metal till post-grunge och, faktiskt, musikspelens betydelse idag. Kuriosan slutar dock inte vid de fem tidsperioderna utan det går också att få information om precis varje låt i spelet. Visste ni till exempel att ingen i Lynyrd Skynyrd faktiskt var från Alabama...?

Vicarious Visions har verkligen gjort allt man kunnat för att maskera vad som i grunden är ett otympligt spel. Greppbrädan ställer helt enkelt till med lite för mycket problem och ett spel som Elite Beat Agents är fortfarande roligare. Guitar Hero On Tour Decades får dock en pinne mer än sin föregångare tack vare den helsköna inramningen, en härlig låtlista och möjligheten att trådlöst byta låtar med varandra. Men under större delen med detta spel längtar jag efter de riktiga förlagorna. Sweet Home Alabama är rätt kul att spela även i bärbart format, men med ett Guitar Hero: World Tour och ett Rock Band 2 att sätta tänderna i är det svårt att hitta ett existensberättigande för Guitar Hero on Tour Decades.

Detta är en annons:

Låtlistan:
Alien Ant Farm - Smooth Criminal
Blind Melon - No Rain
Blondie - One Way Or Another
Bon Jovi - You Give Love A Bad Name
Boston - Rock and Roll Band
The Darkness - I Believe In A Thing Called Love
Edgar Winter Group - Free Ride
Fall Out Boy - The Take Over, The Breaks Over
Foo Fighters - The Pretender
Free - All Right Now
Jimmy Eat World - The Middle
Joe Satriani - Satch Boogie
Journey - Any Way You Want It
Lenny Kravitz - Are You Gonna Go My Way
Linkin Park - One Step Closer
Los Lobos - La Bamba
Lynyrd Skynyrd - Sweet Home Alabama (live)
Oasis - Some Might Say
Paramore - Crushcrushcrush
Phoenix - Everything Is Everything
Queen - We Are The Champions
R.E.M. - The One I Love
Red Hot Chili Peppers - Can't Stop
Smashing Pumpkins - Tarantula
Stone Temple Pilots - Down
Survivor - Eye Of The Tiger
Tokio Hotel - Ready, Set, Go
Weezer - Buddy Holly

Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
Guitar Hero on Tour Decades
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Bra låtlista, intressant rockkuriosa
-
Fortfarande klumpig spelkontroll, skakigt att spela, burkigt ljud
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Guitar Hero on Tour DecadesScore

Guitar Hero on Tour Decades

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Activision fortsätter att ösa gitarrhjältespel över oss och nu har turen kommit till ett andra spel till Nintendo DS



Loading next content