Going Mobile - EA visar Iphone-spel

Jag är i regel inte en person som "blir kär" i prylar och hårdvara. Jag är varken Xbox-nörd, Playstation 3-galning eller Wii-vettvilling, utan föredrar i stället att bli betuttad i själva spelen till konsolerna och upplevelserna de skapar. Men det finns undantag. Ska jag erkänna någon slags prylkärlek så har, surprise surprise, Apple kommit närmast.

Detta är extra tydligt under en flight till London och EA:s Iphone-event där jag, hur misstänksamt lämpligt det än låter, använder min Ipod Touch flitigt. Jag lirar Flight Control på 12.000 meters höjd och smyghoppas på att mina färdigheter kommer att behöva användas i någon slags krissituation. Jag lyssnar på Ricky Gervais Podcast, överdrivna doser Brian Eno och bläddrar i menyer utan att egentligen leta efter något, bara för att njuta av touchskärmens exakthet. Plötsligt är det redan dags att fälla upp stolsryggen inför landning. Trots trångt säte gick resan fort, till stor del tack vare den där svartglänsande prylen och de där vita lurarna.

Fem timmar och lika många vresiga ramsor om brittisk matkultur senare står jag och en blandad skara journalister i en EA-hyrd lokal, där det är tänkt att utgivarens kommande Iphone-titlar ska visas upp. Halvdussinet av Ikea-bordet "Lack" är spridda i lokalen och på dem ligger i sin tur kvarts-tjoget Iphones. Jag hugger en och letar upp det första spelet (ah, touchskärmen är verkligen behaglig).

Mirror's Edge

De patriotiska upplevelserna tar inte slut vid skandinaviskt möblemang. Nu är det visserligen inte Dice som utvecklat Mirror's Edge till Iphone, men det är ett kärt återseende att se svenskutvecklade kuriren Faith och de stilrena, blänkande byggnaderna som vi såg i originalet från 2008. Mirror's Edge är en sidscrollande springövning där en del fightingelement vävts in. Mirror's Edge innehåller 14 banor och ska ta ungefär två timmar att varva, exklusive den tid det tar att samla spelets alla kurirväskor, som finns utspridda lite överallt.

Jag sparkar igång Faith med ett tryck åt det håll jag vill, varpå hon springer automatiskt. Hon springer fort och framåtlutad, lite som den lika jagade Hjulben. Det flesta manövrarna styrs med swipe-rörelser: jag hoppar vad som ser ut att vara 3-4 meter upp i luften, duck-glider under rör och ventilationstrummor och rullar på marken efter ett brant hopp. Det fungerar okej, men allt går också väldigt mycket på räls. Svårighetsgraden är mil från den i originalet (vilket många säkert ser som en lättnad), åtminstone i de banor jag hinner testa. Jag frågar EA:s Rik Skews om hur man anpassat Mirror's Edge till bärbart format.

- Detta är i grunden ett Iphone-spel, designat för casual-publiken, och Mirror's Edge kunna spelas i tiominuters-omgångar. Det är definitivt lättare än konsolspelet, men visst, vi vill reta spelaren lite grann med svårare moment, berättar Rik Skews.

Storyn är "kind of new", fortsätter Skews. Handlingen utspelar sig både innan och en bit in i händelerna i originalspelet. Storyn tar dock inte särskilt stor plats och förutom Star Wars-liknande, scrollande text mellan uppdragen är det löpning och fighting som gäller.

Fighting, ja. Det gäller fortfarande att undvika kulor och nävar, och när Faith kutar mot stadens vänner av total ordning går det att vara offensiv med glidtacklingar. Under min testrunda kommer även en attackhelikopter och sprider bly över mig, och lösningen är förstås bara att löpa.

- Fighting-inslagen är främst ett sätt att variera löpningen på. Vi funderade faktiskt ett tag på att inte ha någon fighting alls, då Mirror's Edge till Iphone ska handla mest om hastighet, adrenalin och smidig autolöpning.

Springandet ser tjusigt ut och Rik Skews menar att man pressat Iphone-prestandan till max för att få till animationer och de skimrande bakgrunderna. På 3GS är det extra tjusigt, med rök- och reflektionseffekter kring omgivningarna. Faith själv är detaljerat animerad, men på sån här liten skala är viss plottrighet oundviklig, något Skews själv kommenterar:

- Det är en tillräcklgit stor utmaning att animera en springande människa på stationär konsol, och extra svårt när huvudfigurren bara är så här liten, berättar Skews och måttar med tummen och pekfingret. Det mänskliga ögat vet hur människor "ska" se ut, så det är en utmaning. Vi har sneglat lite på Prince of Persia och förstås original-Mirror's Edge för att få inspiration.

Utifrån de banor jag spelat verkar Mirror's Edge bli ett snyggt och lättsamt plattformsspel till Iphone. Inget som lär sticka ut lika mycket som originalet, kanske. Men med Facebook-möjligheter lär vi se en del tävlingsanda kring hur snabbt vi kan springa genom nivåerna.

The Sims 3: World Adventures

Efter parkourstunden ger EA-representanten Kirsy Sclanders mig en presentation av Sims 3: World Adventures. Detta är en expansion till Sims 3 vars PC-version mottogs med god kritik i fjol, och som namnet antyder handlar det om att låta simmarna ta en välförtjänt semester från allt guldfiskmatande och vardagsrumsdansande de vanligtvis håller på med. Här får vi resa till bland annat Kina, Frankrike och Egypten i jakt på nya erfarenheter, flörtar och schyssta möbler att ta med sig hem.

Kirsty skapar en Sim och klär ut denne utifrån det land som ska besökas, i detta fall Kina. Det blir en Indiana Jones-liknande figur med stilig hatt och oömma brallor och efter en bokning av en ekonomiklassbiljett startar resan. Under själva flygturen startar ett minispel där det gäller att titta ut genom fönstret, vilket görs genom vippande av Iphonen. Poängen är att titta på olika saker hela tiden, för att undvika att ens Sim blir uttråkad. Det går "sådär" och väl på plats i Kairo får vi reda på att det blev en "bad flight", vilket gjort Indy-klonen trumpen och irriterad. En dusch på hotellet senare besöker vi Kinesiska Muren och matas med lite trivia om byggnadsverket som inte kan ses från månen.

Simmarna får olika önskningar som kan eftersträvas på resande fot, exempelvis "marry a foreign sim". Dessa kan kräva en del jobb dock, och var inget som hanns med under min korta provstund. Däremot fanns andra kortare minispel, som att pruta på marknadsplatsen och lära sig kampsport. Variation är nyckeln till framgång och precis som PC-versionen av World Adventures kan detta bli underhållande på flera sätt. För att inte tala om ett passande spel att spela på resande fot.

Sim City Deluxe

Stärkt av jordgubbar och en sandwich med tre lager bacon ger jag mig på nästa spel och intervju, och nu vankas det stadsplanering. Sim City har varit en populär app på Iphone sedan det släpptes 2008 och nästa titel bär det lyxiga namnet Sim City Deluxe. Brian Sheehan är min guide denna gång och jag frågar honom vad den absolut hetaste förändringen är i denna version.

- Först och främst är grafiken betydligt bättre. Allt är krispigare, klarare och de assets vi använt från Sim City 4 har gett allt ett enormt visuellt lyft. Du kan zooma in och se detaljer på husen som inte fanns förr, och du slipper att bara se zoner för bostadsområden, industri och så vidare. Din stad är helt enkelt mer levande än någonsin, berättar Sheehan.

Kosmetiska skillnader är inte de enda dock. Här finns sju "starter cities", färdiga städer du kan sätta tänderna i direkt och försöka leda till framgång eller katastrof. Dessa är baserade på London, New York och Tokyo men har fått nya, småfestliga namn av EA. Dessutom ändras årstiderna och nya katastrofer knutna till dessa, snöstormar och så vidare, kan drabba staden. När jag testar Sim City Deluxe skickar jag ut en svärm gräshoppor över London (i spelet, då) och ser kaoset som bryter ut, snyggt accenturerat av nyhets-tickern i botten av skärmen.

Dessutom har man löst många irriterande småsaker i hur spelet styrs, vilket ska göra Deluxe till en smidigare upplevelse än föregångaren:

- Vi har lyssnat på fansen och fixat många små, men viktiga saker till Sim City Deluxe. Nu kan du till exempel placera flera byggnader av samma sort, som busstationer, utan att behöva gå in i menyer och böka. Dessutom kan du ställa in så att alla byggnader får elektricitet automatiskt, om du inte vill detaljstyra precis allt, berättar Brian.

Brian berättar vidare att vi kommer att kunna skapa egen terräng denna gång och att detta görs med nypande och duttande på skärmen. Ingen nyhet för serien, men trevligt när det fungerar i bärbart format.

Några övriga titlar hinner jag också spana in innan EA vänligen slänger ut os. Jag ägnar en del tid åt skurk-klubbning i gamla The Simpsons Arcade och straffläggning i FIFA World Cup 2010 South Africa. Roliga spel, och framförallt rolig konsol. Jag tackar för mig och börjar planera spelsessionen till flygresan hem.