Svenska
Gamereactor
recensioner
Gitaroo Man

Gitaroo Man

I och med Playstation 2 har Koei verkligen tagit steget in i västvärldens medvetande.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Med välgjorda spel som Kessen, Dynasty Warriors 3 (nej, jag kommer aldrig att sluta hypa det spelet) och numera Gitaroo Man har de bevisat att de hanterar flera olika genrer. Den här gången är det ett musikspel som faktiskt hittat hela vägen till Sverige.

HQ

Gitaroo Man handlar om en ung grabb vid namn U-1, uppenbart plankat från den irländska gruppen med liknande namn. Han är av obestämbar ålder och lever i sitt lilla japanska studentrum tillsammans med den lilla fula hunden Puma. Inte heller U-1 är särskilt bildskön, och han är samtidigt en liten gnölande ungjävel som man mest bara vill ta livet av. Det gör spelets handling desto bättre då jag framåt slutet faktiskt har blivit rätt fäst vid det lilla ynglet.

Upplägget är typiskt japanskt charmigt på samma sätt som Parappa the Rapper. Grafikstilen är som en korsning mellan anime och South Park, och alla figurer är ruskigt överdrivna på de mest konstiga sätt. Genom handlingen utmanas U-1 av diverse mekaniska monster och för att bekämpa dem tvingas han förvandlas - genom Pumas försorg - till Gitaroo Man, en superhjälte som har musiken som vapen. Gitaroo Man är betydligt coolare än U-1 och när grabben väl finner sig tillrätta i rollen flyter handlingen på bättre.

För att vara ett musikspel är kontrollen både onödigt komplicerad och originell. Den består av två delar - uppladdning/anfall och försvar. Det förra utförs genom att man med styrspaken följer en linje och sedan håller in cirkelknappen för att utföra de gitarriff som Gitaroo Man anfaller sina fiender med. Det låter omständligt och fungerar inte heller felfritt. "Pilen" man styr är halvt målsökande, vilket innebär att man inte riktigt vet hur man håller spaken, och vid nästa riff kan man ligga helt fel. Att försvara sig innebär däremot att man måste trycka på de knappar som närmar sig mittpunkten på skärmen. Man börjar oftast inte med full energimätare, så att klara av uppladdningsmomentet blir högst nödvändigt.

Problemet är att svårighetsgraden är rätt obalanserad. Tredje banan är ruskigt svårnavigerad, och den fjärde består enbart av en frusterande försvarsomgång där man måste hinna trycka på en orimlig massa knappar. Dessutom är U-1 extra gnölig när man förlorar vilket nästan fick mig att riva DVD-skivan i små små bitar och skicka dem till designern tillsammans med en brevbomb. Men efter många långa försök lyckades jag, och resten av spelet (det finns sammanlagt tio banor) visade sig relativt enkelt i jämförelse. Visserligen efterlyser jag mer utmanande musikspel men det här var att ta i. Nåväl, nu behöver jag aldrig spela den förbannade bana fyra igen och spelet känns betydligt bättre.

Detta är en annons:

Förutom själva huvudhandlingen finns en extra svårighetsgrad när man klarat spelet, ett flerspelarläge där man turas om att anfalla och försvara sig, samt gallerier med olika figurer och filmer från spelet. Inte särskilt mycket kul att leka med alltså, men då är det tur att själva spelet är så kul att spela igen för att få bättre betyg på sin insats. Samtliga låtar är välskrivna och trevliga att lyssna på, och variationen är stor. Allt från lysande J-pop till klassisk gitarrock, mexikansk skelettfestmusik och en storslagen rockopera med gitarrsolon som hade gjort Brian May svag i benen. Grafiken är lagom sjuk i huvudet men som vanligt uppfattar man inget annat än de knappar som ska tryckas på. Nåja, någon som tittar på när någon annan spelar kanske kan berätta för mig om det är snyggt eller inte. De renderade mellansekvenserna är komiska och har faktiskt ruskigt bra röstskådisar. Storskurken - spelad av Douglas Kirk - låter ondast någonsin, och U-1 är som sagt irriterande å det grövsta.

Jag var fullt beredd att sänka Gitaroo Man ett par snäpp på grund av den sanslöst svåra bana fyra, men turligt nog tog jag mig i kragen och lyckades besegra den med en bråkdel energi kvar. Resten av spelet visade sig vara lika trevligt som de första två låtarna. Riktigt svåra spel är närmast en sensation i dessa dagar, och kanske var det vad som överraskade och störde mig. Folk klagar på att spel inte är originella och svåra nu för tiden. Gitaroo Man är både svårt och originellt, så jag hoppas att du ger det en chans. Snyggt jobbat, Koei, nu väntar jag bara på Guitar Freaks, DrumMania och Dance Dance Revolution i PAL-version, Konami!

Gitaroo Man
Gitaroo Man
Detta är en annons:
Gitaroo Man
Gitaroo Man
Gitaroo Man
Gitaroo Man
Gitaroo Man
Gitaroo Man
Gitaroo Man
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Riktigt bra musik och ljudeffekter
-
Lite väl svårt bitvis
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • nrXIV
    Hur kan det komma sig att ett spel med en usel story, heltaskig grafik och till första anblick obegriplig spelkontroll nu alltså kommer att få det... 9/10
  • Gexmeister
    Jag är en superhjälte. Uppbackad av min mutanthund Puma, som skjuter ut en magisk Gitarr/vapen/grejs(En Gitaroo alltså) får jag reda på att mitt... 7/10

Relaterade texter

Gitaroo ManScore

Gitaroo Man

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

I och med Playstation 2 har Koei verkligen tagit steget in i västvärldens medvetande.



Loading next content