Ghost Giant har visserligen varit på gång ett tag, men det är svårt att avgöra på förväg hur bra ett VR-spel egentligen kommer att bli. Det är mycket som måste klaffa, särskilt eftersom spelkontrollen fortfarande inte riktigt är huggen i sten utan det finns många sätt att experimentera. Som många av formatets bästa titlar är Ghost Giant ett spel som kräver Move-kontrollerna men också utnyttjar dem maximalt, och det hade inte gått att göra på något annat sätt. Jag vaknar upp mitt i en skog som doftar Fablernas Värld lång väg. Framför mig finns en liten kattpojke som är förtvivlad, och det naturliga, som gigantiskt blått spöke, är förstås en tröstande klapp på huvudet. Han freakar ut, såklart. Hur skulle du reagera om ett jättespöke började peta på dig?
Men jag får snart tillfälle att visa min goda vilja och hjälpa honom med vardagssysslor. Situationen står snart klar. Kattpojken, som heter Louis, arbetar hårt för att hålla gården igång medan hans mamma är sjuk. Jag får börja med att plocka ogräs, men snart blir det dags att göra i ordning hushållets bil så Louis kan åka in till stan och köpa frön. På så vis rör vi oss genom olika små omgivningar som allihop verkar byggda i kartong och träbitar, och där jag står i mitten och kan rotera på stället. Och trots den orealistiska designen känns det solitt och gediget, mycket tack vare utmärkt ljussättning och en strålande tredimensionell närvarokänsla.
Det blir lite samma känsla som Moss där man också fick vaka över en liten varelse, men det känns mer levande och charmigt här eftersom Louis konstant pratar med mig. Interaktionen är också fantastisk. Det går att plocka upp och vrida och vända på saker, vilket gör att det känns som en levande dockteater. Visst, realismen är kanske inte på topp när ett mässinghandtag roterar ett helt hus så jag kan se vad som händer där inne, men Ghost Giant är ett surrealistiskt spel som ibland påminner om det magiska berättandet i Amelie från Montmartre - eller kanske är det bara det franska temat som får mig att göra den associationen.
Ghost Giant är dock helsvenskt och skapat av teamet som nyligen gjorde Fe, och tidigare mer lågprofilspel som Stick it to the Man! Det är en mysig historia de har satt ihop, som inte drar ut på tiden i onödan men som känns en aning för kort i slutändan. Jag trodde att jag hade en sista akt kvar och så tog det bara slut. Men medan det varar är det utomordentligt, fullproppat med mysiga detaljer och sidogrejer som sällan misslyckas att få mig att le. Pusslen är oftast smarta och logiska, och känns ofta naturliga och intuitiva. Jag lovar, jag hade inte trott att jag skulle få användning av att veta hur man kärnar smör på gammaldags sätt i ett toppmodernt VR-spel. Det är bara ibland som precisionen i de gamla Move-kontrollerna blir lite för ranglig och jag svär en stund medan jag försöker gång på gång att pricka en basketboll på en måltavla en bit bort. Det gör ibland att det är svårt att avgöra om du är fel ute eller om det kommer att fungera så fort fysikens lagar är på din sida. Lyckligtvis är frustrationsmomenten betydligt färre än de stora leendena, och på det hela taget är det ett utmärkt litet spel.
Mycket mer finns egentligen inte att säga. I äventyrsgenren är Déraciné en längre, mer dramatisk historia, och vill man ha lite mer action finns som sagt Moss med ett liknande upplägg. Men det är ännu ett gott exempel på hur VR bokstavligen kan skapa nya dimensioner i beprövade spelkoncept och framkalla empati på ett helt annat sätt än plattspel. Ghost Giant är proppfullt med charm, känsla och joie de vivre (om du ursäktar min franska). Om du har en Playstation VR och ett par Move-kontroller bör du kika närmare på det här.