Gamereactor besöker Samsung Digital City

När jag var blott ett obstinat yngel brukade jag likt så många andra som ännu inte mött livet på riktigt naivt tänka att jag skulle bli svinrik och äga en egen stad, där bara jag bestämmer. Så blev det icke, även om tid fortfarande finnes men jag känner samtidigt att chanserna är på väg att glida mig ur händerna. Sanden i timglaset rinner trots allt betydligt snabbare än stålarna rullar in. Den koreanska teknikjätten är redan där. De har en egen stad, med 1,7 miljoner kvadratmeter av innovation och historia. Här, i Samsung Digital City jobbar nästan 40 000 människor och det finns över 130 byggnader där morgondagens teknologi föds.

Vi blev upplockade utanför hotellet i Gangnam med buss och det var något som skavde men jag kunde inte riktigt sätta fingret på det. Där stod vi, ett gäng journalister som riktiga turister i den stekheta morgonen, med solhatt, handfläkt och kamera runt halsen och innan jag hade hunnit tänka "ge mig ett tecken" så såg jag vad det var. Zerocool stod det skrivet med stora bokstäver längs med sidan på bussen och det var väl precis exakt så jag kände mig när jag klev på för att rulla vidare till en destination som kändes desto mer cool. Efter en vansinnesfärd i bussfil där det uppenbarligen råder fri fart så möttes vi av grindar. Det är förstås inte bara att godtyckligt rulla in på ägorna. Nej, här är det kontrollerad infart som gäller och varje dygn passerar cirka 500 bussar med anställda entrén för ännu en arbetsdag. Vi åkte mot första anhalten av tre men först fick vi en snabb insyn i området och hur personalen spenderar tiden mellan arbetspassen. Ett trettiotal olika caféer och restauranger. Ett enormt fitness-center med gym, squash och bastu för rekreation. En pool av olympisk storlek finns också för den som är sugen på en simtur och för den som gillar bollsport saknas sannerligen inte möjligheter. Med tio basketplaner, fyra för badminton, tre fotbollsplaner och det mest populära tidsfördrivet, batting cages för baseball behöver ingen sitta på bänken. Det finns till och med flertalet daghem där arbetande föräldrar kan lämna sina barn under tiden och skadar man sig i arbetet, får tandvärk eller behöver prata med en psykolog så är det bara att besöka lämplig mottagning på området.

Men vårt första stopp var vid det som kallas eX Home, vilket i princip är ett solcellsdrivet demohus, till brädden fyllt av Samsungs teknologi för smarta hem. Här gick vi husesyn genom byggnadens samtliga rum och det är förstås imponerande men också lätt skrämmande att se hur tekniken nu kan tillåta oss att helt överlåta kontrollen över våra liv. Hela vägen från när vi vaknar tills vi går och lägger oss. Automatisk utfodring av husdjur, basal matlagning genom QR-koder, vinrekommendationer, digitala garderober och så vidare. Allt med Samsunglogga. Projektorer, TV-apparater, datorer, mobiler, surfplattor, vitvaror. Det är förstås inget nytt det här egentligen. Visionen om smarta hem är sedan länge verklighet men någonstans går också en gräns mellan hem och kontrollcenter och här är vi farligt nära att gå över den kan jag tycka.

Jag älskar automatisering och tycker att det är fantastiskt att lämna över trista göromål åt tekniken och jag tycker att det är magiskt med quality of life-funktioner, som röststyrning och synkat ljus till film och musik men när vi inte ens kan koka nudlar utan att behöva scanna in en kod för recept och när vi inte själva kan välja vin efter maträtt så dör kreativiteten och upptäcktslustan. Mat är trots allt inte en vetenskap, det är passion och nyfikenhet. Nåväl. Det var intressant att se hur mycket av Samsungs innovationer kretsar kring att bygga ett ekosystem som innefattar allt från mobila enheter till vitvaror och hemelektronik. Hur allt sitter ihop och tillsammans skapar en helhet som mig veterligen saknar motstycke.

Nästa stopp var också höjdpunkten på touren, nämligen Samsung Innovation Museum, vilket är precis som namnet antyder en plats för att insupa historia. En mäktig nostalgitripp. Här, på 11 000 kvadratmeter visas den långa teknikresan upp i montrar, bakom armerade glasväggar och i stora bemannade biosalonger. Det är gammalt och det är nytt. Från uråldriga patent till framtidens teknologi. Det är såklart svårt att återge i textformat hur imponerande den resan har varit och fortfarande är men med tanke på att Samsung står för 20 procent av Sydkoreas BNP så förstår man att det är en betydande del i landets ekonomi och dit hade man förstås inte nått utan att ligga i framkant.

Vi går genom otaliga rum och ser den första stationära datorn, hårddiskar på 48 MB, en gammal VHS-bandare. Hur den första svartvita TV-apparaten förvandlades till en färg-dito, fick kurvad display, introducerade 3D för att nu vara världens största märke inom området. Vi ser tegelstenar till mobiltelefoner transformera till den generation vikbara telefoner vi ser i dag men även embryon till det som senare skulle bli tvättmaskiner, ljudanläggningar, strykjärn, dammsugare och så vidare. Allt det där vi tar för givet i dag. Visningen avslutas med en film som skulle kunna vara hämtad direkt från Black Mirror. En närapå parodiskt futuristisk samhällsvision där vi använder teknologin för att döpa våra barn, automatiskt välja outfit för dagen, känna av smärta, återuppleva gammal kärlek och leva genom digitala minnesbilder. Absurt kan man tycka men faktum är att det mesta från den filmen förmodligen inte ligger alltför långt bort i tiden.

Sista hållplatsen var det som kallas C-Lab, ett inkubationscenter där idéer får flöda fritt. Här får anställda en möjlighet att själva påverka framtiden genom att pitcha nya snilleblixtar. Lite som en startup-verksamhet inom organisationen. Över 1 600 anställda har arbetat på nästan 400 olika projekt sedan starten 2012 och vissa av dessa projekt har också blivit verklighet, bland annat VR-headsetet Gear. Att kliva in i C-Lab är som att gå rätt in i ett laboratorium men också en lekplats där drömmar föds.

Senast jag var på en liknande tour med en annan teknikjätte så lyckades jag, på grund av katastrofalt lokalsinne gå vilse två gånger och missade därmed hälften av visningen vilket ledde till riktigt dålig stämning i gruppen och ett personligt missnöje med missad möjlighet men här var jag ständigt uppvaktad av guider så jag såg faktiskt allt och var glad och nöjd över att ha fått möjligheten. Det är som sagt alltid svårt att återge en sådan här upplevelse i efterhand med bara text och bilder men jag hoppas ändå att jag har kunnat ge en viss insyn i Samsung Digital City.