Funko Fusion

Jag har lyckligtvis lyckats hindra mig själv från att köpa överdrivet många Funko Pop-figurer, men några stycken har det trots allt blivit genom åren. De finns ju faktiskt som praktiskt taget vartenda popkulturellt fenomen och mer därtill (själv har jag några från Masters of the Universe och Ronald Reagan i hyllan), så det är lätt att se varför de är så omtyckta

När 10:10 Games nu förvandlat Funko Pop-figurerna till TV-spel så har de tagit fasta på just detta och det finns därför en närmast chockerande stor mängd varumärken att spela med, från gamla klassiker som Universal Classic Monsters till 80-talslegender som Back to the Future och Knight Rider till mer moderna fenomen som Nope och M3gan. När äventyret tar sin början får du välja vilken serie du vill spela som och plocka en av fyra tillhörande karaktärer, där jag bestämmer mig för att starta med barndomsfavoriten Masters of the Universe, mer specifikt som Man-at-Arms.

Det som möter mig är en färgglad värld och en tutorial-bana, avsedd att lära mig grunderna. Den som har minsta vana av TV-spel sedan tidigare kommer dock omgående bli varm i kläderna. Grundupplägget är standardmall 1A för tredjepersonsaction där du rör dig med vänster analogspak och styr kameran med den högra. Höger triggerknapp låter dig skjuta från höften och håller du in vänstra triggern får du Aim Down Sight. På A-knappen hoppar du och de andra används för att exempelvis plocka upp saker, medan styrkortet i huvudsak används för att välja consumables (exempelvis mer liv).

Även om det i huvudsak är en tredjepersons-shooter, så påminner Funko Fusion spelmässigt ganska mycket om Lego-spelen. Karaktärerna är dock betydligt större och står närmare kameran på samma sätt som i exempelvis Gears of War. Givetvis är alla Funko-karaktärerna unika och rör sig olika snabbt, har olika typer av vapen och så vidare, men skillnaderna är ändå lite mindre än jag hade hoppats på och det är sällan jag tycker det spelar någon stor roll vilken jag väljer. Om du mot all förmodan ändå skulle känna dig missnöjd, så kan du byta under äventyrets gång nästan när du vill.

Funko Fusion innehåller sju världar som du låser upp undan för undan, men innan du kommer så långt får vi träffa Freddy Funko, vars fabrik är under attack av den onde Eddy Funko som är ute efter förstnämndas krona. Efter en batalj mellan de båda startar kampanjen där Freddys nu förstörda krona måste återställas av dig. Detta är grundpremissen, som jag dock tycker fungerar utmärkt eftersom storyn uppenbarligen är skapad med glimten i ögat och som en ursäkt att få gå på äventyr i älskade världar med lika älskade karaktärer.

Banorna är sällan utformade på traditionellt vis och kretsar därmed inte nödvändigtvis från att ta sig från punkt A till B, utan om scenarion. Ditt mål är istället att utföra speciella uppgifter som att överleva Jurassic Park-kaos eller hindra Skeletor från att ta över Castle Grayskull. Banorna är nedlusade med saker att låsa upp och samla på, och fullkomligen kryllar av fiender. Dessutom behöver du samla Vinyl, valuta, som du kan använda för att köpa uppgraderingar, mer liv och bonusföremål.

Så långt allt väl, och det finns mycket jag gillar med Funko Fusion, inte minst Cameo Levels och Cameo Quests som bjuder på mindre doser fanservice för att ytterligare berika Funko Pop-känslan av att detta verkligen är en fruktsallad av allehanda varumärken. Problemet är bara att det inte är särskilt kul att spela.

Känslan av polering saknas och det är ofta lite otydligt vad du egentligen ska göra härnäst. Utan att jag egentligen vet varför klarar jag ofta delmål och får ett nytt uppdrag, och ibland springer jag bara runt en smärre evighet och försöker lista ut vad jag ska göra för att trigga igång fortsättningen - allt medan en oändlig mängd fiender spawnar på till synes slumpmässigt utvalda platser och skjuter på mig utan att jag ens haft chansen att se dem.

Handkontrollen vibrerar i princip oavbrutet medan skotten haglar och den som vill kunna vara skillad och glida undan utan att ta träffar, lär snabbt frustrerat inse att det helt enkelt inte är möjligt. Spelkontrollen är alltför klumpig och ser du inte fienden som just spawnade i din nacke, så kommer du heller inte se skottet i bakhuvudet. För att hela måste du dricka ur en plastflaska (som kan pantas för extra vinyl - ett kul grepp), vilket görs genom att hålla in X-knappen, men blir du skjuten avbryts animationen. Kontentan är att du kan få springa omkring och försöka liva upp dig utan att lyckas, vilket är makalöst frustrerande.

Dör du så förvandlas du till ett spöke och får betala pengar för att återupplivas, men bara ett visst antal gånger innan du blir Game Over. Co-op saknas tyvärr, även om det är på väg, men att ha någon att spela med som kunde återuppväcka mig efter ett dödsfall eller täcka upp när jag försöker använda liv, hade verkligen gjort underverk för spelet. Det hjälper heller inte att det dras med flera tekniska brister som fått mig att behöva starta om banor flera gånger.

Det finns även en våldsam mängd så kallad grind för att låsa upp saker och ting. Precis som i Lego-spelen kan du återvända till redan avklarade banor för att försöka hitta allt, och vissa plastfigurer är direkt hopplösa att få (KFC-legenden Colonel Sanders är en av de största syndarna). Om du vet med dig att du älskade att låsa upp alla Lego-figurer i Lego-spelen, lär du även gilla detta, men för mig känns det som ganska slö design och när grund-gameplay inte håller så blir det mer av ett enformigt arbete än underhållning.

Överlag är det svårt att skaka av sig känslan av att Funko Fusion nog egentligen är en beta snarare än ett färdigt spel. Det är som lite för löst sammansatta delar utan det där övergripande klistret som får det att kännas sammanhängande. Och inte en de olika delarna är särskilt bra eftersom polering saknas. Jag löser problem men vet inte vad jag gjorde, använder bonusföremål jag inte vet vad de gör och mellansekvenser aktiveras utan att jag riktigt fattat varför. Och när jag väl fattar vad jag ska göra, som att döda ett visst antal djur, så är det mest monotont tråkigt.

Höjdpunkten i Funko Fusion är de figurer som trängs här, från Scott Pilgrim till Marty McFly och självaste Mega Man, ofta med riktigt läcker design och inte sällan välkända musiksnuttar som ger omedelbara endorfinkickar. Det räcker dock inte. Med mer tid i ugnen och framför allt co-op hade detta kunnat klättra flera betygspinnar upp, men i dagsläget är det svårt att rekommendera detta till annat än die hard-fans av Funko Pop. Men även för dem är det frågan om det inte är bättre att lägga pengarna på några fler plastfigurer till samlingen istället.