Fragpunk

Kinesiska spelmonoliten Netease uppfinner inte hjulet, de stjäl det istället. När grundplanen för ultrasuccén Marvel Rivals ritades upp var intentionerna tydliga från första stund. Ta de bästa delarna från Overwatch och gör ett spel av det. Noll originalitet, noll eget tänk - Vilket precis som i fallet med Forza Motorsport (skamlöst Gran Turismo-plagiat initialt), Diddy Kong Racing (Mario Kart) samt Bayonetta (Devil May Cry) skulle visa sig vara helt rätt tänkt. Med nysläppta gratisshootern Fragpunk har Netease (via studion Bad Guitar Games) gjort det igen. Grundplanen är lika simpel som den är finurlig. Stjäl Hero-aspekten, spelmekaniken, upplägget och delar av den övergripande designen från Valorant, kombinera rubbet med Hearthstone - Voila! Fragpunk i ett nötskal. Men är det bra då?

Det korta svaret är; Ja! Fragpunk är inte fullt lika lyckat som Marvel Rivals men nog är det ett trevligt actionspel, alltid. Till att börja med har Bad Guitar fokuserat på rätt saker gällande den övergripande spelbarheten och hur vapnen känns. Det finns lite Apex Legends här, lite Call of Duty: Modern Warfare III och en rejäl portion Valorant. jag trivs i springtempot, jag gillar känslan i snudd-på samtliga vapen och det finns en mer tillfredsställande känsla i att såväl pressa in avtryckaren som att träffa med sina kulor här än i exempelvis Apex Legends. Utvecklarna har bevisligen letat efter inspiration på rätt ställen (som sagt) och byggt gunplay som dräller av precision och exakthet vilket är trevligt att se, inte minst med tanke på hur geggigt och godtyckligt det känns att spela Call of Duty idag, med de enorma differenser mellan TTK och TTD som just nu existerar.

I Fragpunk heter hjältarna "Lancers" och i karaktärsgalleriet hittar vi en hel drös riktigt urflippade typer såväl som mer standardaktiga Valorant-plagiat. Det finns bland annat en gosse här som ränner runt med vad som ser ut som en Guitar Hero-gitarr som skjuter blixtar och en svävande magiker med manbun som kan klättra på väggarna. Det finns för egen del gott om figurer här som är värda att testa, som känns egensinniga om ändå inte superoriginella och variationen mellan karaktärsdesign och specialattacker och hur de ska användas för att vara effektiv på slagfältet, är väldigt god. Fragzone är dessutom inte särskilt balanserat vilket på något outgrundligt vis bara visat sig vara positivt. Axon är spelets vassaste karaktär med ganska rejäl marginal och Broker hamnar på en andraplats om du frågar mig, och det gör verkligen inget. Det är väl snarare så att jag kan känna att bristen på balans mellan olika Lancers skapar ett kaos i matcherna som känns gammaldags och urflippat. Vilket jag gillar. Det blir lite samma grej som i Marvel Rivals där Moon Knight och Spider-Man dominerat lobbys sedan starten, och i grunden inte gör spelet sämre för det.

När det gäller kortspelsaspekten av Fragpunk är jag också imponerad och belåten. Jag är verkligen ingen spelare som slår mig ned med Gwent, Balatro eller Hearthstone om jag har en stund över och var därmed på förhand skeptisk till att Fragpunk skulle vara ett spel för mig. Men det är det ju, jag gillar det och jag gillar den originella touch som korten och kortens förmågor erbjuder. Utvecklarna hemma hos Bad Guitar har precis som i fallet med karaktärsbalansen tillåtet sig själva att balla ur rätt ordentligt med förmågorna i spelets Shard Cards och det uppskattas, mycket. Ett kort gör fiendernas huvuden jättestora och därmed superenkla att träffa medan ett annat gör att du kan lägga ägg (värpa, alltså) vilket ger dig mer hälsa. Det finns även ett kort som gör att du kan spontanslänga honugsmeloner på motståndarlaget som då halkar (!) på melongegget och kan bli knäppta i skallen av ditt lags prickskytt. På samma sätt som det finns 100+ mer "seriösa" kort och förmågor.

Designen är bra, också. Det finns delar av Apex även här, delar av Fortnite, delar av Valorant men också massor av originalitet och jag är svag för den ultrakulörta, tecknade grejen som utvecklarna här bjuder på. Karaktärsdesignen är lyckad och allt från de skrikiga kontrastfärgerna till de rastrerade bildeffekterna när någon blir skjuten anser jag vara väldigt lyckade. Hade Sonys multimiljardfiasko Concord sett ut såhär och haft det här speltempot hade det mest troligt överlevt, om jag ska ge mig på att gnugga spåkulan.

Så... Vad är dåligt då? Menyerna behöver arbetas om då de är geggigt svåra att navigera runt i och saknar överskådlighet. Med tanke på att det finns hela 169 olika Shard Cards känns det som om det saknas lite taktiskt och strategiskt djup i Fragpunks lagspelsupplägg vilket Bad Guitar skulle behöva fila på. Jag har stött på en del strul med nätkoden också som skulle behöva finslipas men överlag har jag haft roligt med denna färggranna actionbagatell. För jag tror att det är så det här spelet måste ses. Som en rolig bagatell och ett avbräck mot mer seriösa alternativ i genren. Där har Netease med Marvel Rivals samt Fragpunk hittat ett eget spår som åtminstone för egen del är lätt att tycka om.