Forza Motorsport

Det är lite av epok som går i graven när redaktionens egna racingexpert, som recenserat samtliga sju Forza Motorsport-spel, nu lämnar över växellådan till undertecknad. Jag är på de flesta områden en ren novis i jämförelse med chef Hegevall så även om jag spelat ett par spel i denna serie, och har förhållandevis stor erfarenhet av racingspel i allmänhet, så kommer ni inte få några utläggningar i stil med hur ett gruskorn påverkar ett däcks friktion när det vibrerar mot den varma asfalten. Och när jag nämner namn på banor och bilmodeller, då kan ni ger er tusan på att jag skrivit ner faktarutorna i spelet så det ska bli rätt.

Med det sagt: Jag har ändå spelat mycket racing i mina dagar och nu menar jag inte enbart Mario Kart. En av mina största kärlekar till Super Nintendo var faktiskt racingspelet Exhaust Heat och precis som de flesta andra har jag lagt åtskilliga timmar på spel som Out Run, Ridge Racer, Gran Turismo och Colin McRae Dirt. För att nämna några. En annan viktig grej här också är att den åttonde delen av Forza Motorsport blir bedömt av en som inte riktigt kört sig trött på serien på samma vis som en som följt den från början och synat varenda skruv i varenda spel. Ett par fräscha ögon, om man så vill.

Jag är också en racingspelare som definitivt väljer arkadracing och mer lättillgänglighet framför simulatorpill. Det är ett av de stora skälen till att Forza Horizon-serien alltid föredragits enormt mycket mer än Forza Motorsport. Sedan är den öppna världen med alla dess upptäckter och olika vägunderlag i mina ögon betydligt mer spännande än att enbart tävla på asfalt. Med det sagt så har nedräkningen till den åttonde delen (även om man valt att ta bort siffran för att det är hett att göra nuförtiden) ändå varit full av förväntan för egen del och sex år efter sin föregångare är då spelet slutligen här.

Saker som Ray Tracing i realtid och annat typiskt PR-snack i detta, enligt utvecklarna, det mest tekniskt avancerade racingspelet någonsin, har nu susat i full fart framför mina ögon, flera timmar om dagen i en veckas tid, och det här med exklusiva spel till Xbox är ju något Microsoft kämpat lite i motvind med. Frågan är då om Forza Motorsport är den frälsning man i mångt och mycket behöver?

Bakom ratten, när solen dränker omgivningarna och ljuset speglas i asfalten och Turn 10 och deras förmåga till visuella spektakel imponerar extra som vi ju sett prov på många gånger förr, så känns Forza Motorsport i mångt och mycket som ett racingspel att ha väldigt roligt med. Inledningen är lite trevande med ett överflöd av information på skärmen gällande det mesta och man måste såklart djupdyka lite i menyer och inställningar för att bekanta sig, precis som med många andra spel. Men det är samtidigt väldigt enkelt att komma in i allting tack vare stilrena menyer.

Väl på banan är det också tydligt vilken typ av upplevelse man är ute efter. Vid sidan om den rena racingen då vill säga. Poäng för segment som klaras bättre och bättre, nivåer som ökar och nya bildelar att vinna efter varje race är alla en del av Forza Motorsports sätt att presentera framsteg och belöna dig när du kör bra. Här handlar mycket även om bonusar i form av hur svårt du väljer att göra spelet, till och med att välja vilken startplats du har kan ge extra bonus. Inför varje race ska du dessutom träna på banan och gör du det bra, ja du gissade rätt: Bonus!

Önskan om en mer avskalad racingupplevelse finns där såklart att hitta om man vill tävla mot sina egna tider eller andras. Men i karriärläget, döpt till Builders Cup, känns det mycket som att utvecklarna försöker finna någon form av känsla till framsteg, mer än att bara låta racingen tala för sig själv. Det är lite märkligt att vinna delar man kan använda för att uppgradera sitt fordon, men samtidigt kanske man inte ska hålla för hårt i en tanke kring realism. Hur mycket man än vill simulera racing är det ändå i grund och botten ett TV-spel.

Att ha låst förmågan att förbättra din bil bakom en "Car Level" känns dock som spelets svagaste kort gällande just detta. Du vinner delar du inte kan använda eftersom du inte kan byta ut delar i exempelvis din motor förrän du nått en viss nivå med din bil. Köper du en ny bil så får du givetvis gå upp i nivå med den på nytt. Turn 10 har i förhandssnacket kallat detta för "Car RPG" men hur mycket man än vill ge sken av att man gör framsteg så känns detta mest bara tramsigt. När man lagt timmar på spelet så når man ju såklart efterfrågad nivå på flertalet bilar men där jag inte har lika mycket emot att bildelar presenteras som vinster, så tycker jag faktiskt att just denna typ av hinder inte alls fungerar bra.

Att olika tävlingar låses upp i takt med att du klarar av dem känns istället som ett mer naturligt inslag där framsteg då belönar dig med nya banor och bilar och egentligen det enda som i grunden behövs. Här hade Turn 10 istället kunnat satsa på att karriärläget var det mest belönande i sig, byggt ut det lite och gett det ett större omfång. Likadant som jag tycker att de ofta håller tillbaka för mycket på känslan av en festival i Horizon-spelen så saknas det något här. Man hade absolut inte behövt bygga en story runt det hela, men att ersätta det märkliga i att gå upp i nivå med enskilda bilar och på så vis låsa upp möjligheten att byta ut delar i dem med något annat hade kunnat fungera bra mycket bättre.

Vi måste också beröra elefanten i rummet gällande det faktum att man "bara" inkluderat 20 banor här. Vi vet sedan tidigare att tre banor är på väg: Yas Marina i november, en oannonserad bana i december och så Nurburgring Nordschelife nästa vår. Fem av banorna är nya för denna del och även om 13 färre banor än den sjunde delen kan känna som ett ordentligt steg bakåt tycker jag ändå variationen är bra och banorna så pass roliga att spela och hela tiden bli bättre på. Men visst, Turn 10 kunde givetvis tagit i lite mer från tårna här och verkligen fyllt Forza Motorsport mer ordentligt. Det hade såklart inte varit negativt alls. Antalet bilar på 500 stycken är dock ett imponerande antal och här finns otroligt mycket att botanisera mellan. Att kunna granska bilarna närmare i "showroom", uppskatta det fantastiska arbetet med detaljer och sätta sig bakom ratten får till och med undertecknad att bli lätt knäsvag. Synd bara att mången bilmodell (polygonmodellerna) hängt kvar sedan Forza Motorsport 2. Snacket om att "allt är byggt från grunden" den här gången stämmer alltså inte.

Det första jag märker när min bil kränger sig genom allsköns kurvor och finner fart längs breda raksträckor, det är hur mycket jag får ställa om den typ av körning jag tillbringat hundratals timmar i Horizon-spelen med för att det ska fungera här. Här pratar vi ju inte om fordon som skär som en raket genom papperstunn omgivning utan något som är betydligt mer realistiskt och bilarna känns tyngre, svårare och jag får jobba med gasen och bromsen mer aktivt, och försöka följa den där gyllene linjen som jag låter vara på under spelets första tävlingar.

Forza Motorsport låter dig ställa in precis den assistans du behöver, eller vill ha, och även om jag inte är komplett oerfaren kring denna typ av racing är det som sagt en rätt stor omställning för mig som då trivs bättre i Horizons öppna världar med mer förlåtande styrning. Som tur är finns Y-knappen även här, den magiska förmågan att spola tillbaka ifall jag misslyckas totalt med en kurvtagning och jag märker när jag stänger av denna en bit in spelet, när jag blivit såpass våghalsig, vilken annorlunda typ av förare jag också blir. Mer försiktig, mer beräknande och det är väl också här man finner den absoluta charmen med att en krasch kan kosta dig segern. Ett ödesdigert misslyckande kan mycket väl vara skillnaden mellan första och sista plats.

Vi bjuds på tre grafiklägen där det är två som känns relevanta med 60 bilder per sekund och den som har en dynamisk 4K-upplösning med Ray Tracing är den jag till slut väljer att spela med. (Den andra kör full 4K men utan just Ray Tracing och det finns även ett full 4K, Ray Tracing i 30 bilder per sekund) och bilduppdateringen är helt silkeslen. Jag är också imponerad över hur det känns som att det finns något runt om de tjugo racingbanorna man tävlar på. Vidsträckta skogar, gott om publik och på nätterna skimrar städer i bakgrunden och även om inte varenda detalj är lika omsorgsfullt återskapad så är spelet väldigt fint att vila ögonen på. Bilmodeller är otroligt läckra, ljuseffekter och partiklar likaså. Visuellt är det väldigt fint och även om jag kanske inte direkt ramlar av stolen gällande den tekniska aspekten så är det otroligt polerat på alla områden.

Ljudbilden är omslutande, nyanserad och härligt högljudd och det audiovisuella helhetsintrycket är tillsammans med tydliga menyer och en bra presentation något vi kanske definitivt förväntat oss, men det är ändå svårt att inte bli imponerad av vissa lite extra speciella saker. Bara det faktum att läktarna under träning-segmenten inte är fullsatta för att sedan under tävlingarna fyllas till bredden av åskådare och skapa en fullfjädrad stämning är en sådan där liten men fantastisk detalj jag kan uppskatta. Likaså tillför det dynamiska vädret en upplevelse i sig då jag under starten på en bana körde i lätt dimma som sedan gradvis försvann och avslutade loppet i solljus. Man brukar säga att grafik inte är allt, visst, men i ett spel som ändå ska efterlikna verkligheten så gott det går så tillför dessa effekter verkligen någonting här när det som helhet rent visuellt är av hög klass. Känslan jag fick av ovan nämnda vädereffekt var ungefär samma som när dimman lättade mellan varven på Drake Lake i Wave Race 64, och överlag gör både det skiftande vädret och de olika tiderna på dygnet mycket för stämningen och att spelet upplevs varierande även när man kör banor man kört förut.

Vid sidan om karriärläget Builder Cup finns här såklart andra spellägen som Online och Free Play där man i det sistnämnda kan skräddarsy i stort sett allt man kan tänka sig. Gällande att spela mot andra har utbudet av andra spelare av förklarliga skäl varit lite begränsat under denna testperiod innan spelet nått den större massan, men några knivigt svåra race mot levande motstånd har jag dock hunnit med. Här är det fasta klockslag att anmäla sig innan och inför att ett race ska starta kan man antingen bara vänta, träna på banan eller kvalificera sig för en bättre startplats. Online har flutit fantastiskt fint på banan och för den som vill få ut något extra långvarigt av detta spelet finns här alla chanser att vid sidan om karriärläget få det. Givetvis går det också bra att skapa låsta tävlingar för dig och dina vänner och bestämma bana och antalet varv och andra faktorer.

Körglädje är naturligtvis ett ord man brukar använda för att sammanfatta underhållningsvärdet i ett racingspel. Här kommer jag också använda det synonymt med hur jag upplever att bilar beter sig och lite andra aspekter som dock kommer gås igenom ganska ytligt. För jag har ingen simrigg att spela på eller någon som helst erfarenhet om hur det är att köra en riktig Ferrari SF90 eller Porsche 918 Spyder. Men jag vet ju såklart vad jag tycker är roligt i ett racingspel. Forza Motorsport känns roligt att köra och även om jag personligen inte direkt finner något enormt djup här så tog jag mig genom tävling för tävling med en ofta förekommande känsla av "bara ett race till" och trots att tjugo banor kanske egentligen är i minsta laget så tycker jag ändå väder och tid på dygnet förändrar den övergripande känslan av att köra på många av dem. När det regnar finns här en ny utmaning, och när jag lyckas pressa tiden i det avslutande New Holland-segmenten på banan i Barcelona och glider över mållinjen med nytt personligt rekord, ja då är det svårt att inte förstår varför racing fungerar så otroligt bra som spel.

Något som gör det väldigt märkbart att man trots allt tävlar mot AI-styrt motstånd är att oavsett vilken svårighetsgrad man väljer på motståndarna, så har de en tendens att få någon slags superfart i början av varje race och sedan handlar mycket om att komma ikapp dem. När man väl gör det så är det också vanligt att man lämnar bilarna rätt långt bakom sig, som att när man väl intagit en ledarposition så låter spelet dig behålla den så länge du fortsätter köra bra. Här hade jag givetvis gärna sett mer tighta race, med kniviga omkörningar och där varje beslut i en kurva kunde vara lite mer avgörande. Kommer du ikapp en bil nu efter några varv och fortsätter köra bra så vet du att den placeringen du har, det är den du kommer att sluta med. Flera gånger har jag jagat en ivrig bil som fått turbofart i början, och sedan långsamt lyckas komma ikapp och när jag väl gjort det så hamnar motståndet snabbt en bra bit bakom. Jag måste som sagt givetvis fortsätta köra bra, men detta med att överta ledarbilen för att plötsligt sedan ha en generös ledning har jag märkt flertalet gånger i tävlingarna. De datorkontrollerade motståndarbilarna känns nästan dummare än i Forza Motorsport 2, vilket säger en del.

Den åttonde installationen i Forza Motorsport-serien är inte spelet som fått mig frälst av simulatorracing, och jag kommer även i fortsättningen längta mer efter en ny del av Forza Horizon-spelen än nästa del i denna serie. Men det går såklart inte att blunda för hur välgjort många aspekter av detta är. Jag tror nog dock att om Turn 10 ska lyfta detta till ett mer eller mindre perfekt spel så behöver man någonstans göra det ultimata racingspelet till bredden fullt av innehåll så att det inte går att ha något att klaga på gällande denna aspekt. Utan att ha spelat samtliga delar i serien så känns det som att serien gör samma sak och då spelar det liksom ingen roll om varje riktig bana scannats med tio gånger mer sofistikerad teknik än i föregångaren. Här behövs något mer, något nytt, något fräscht. Turn 10 skulle behöva dra upp volymen till elva och våga ta nästa steg, hur motsägelsefullt det än kan låta då man såklart samtidigt vill att ett spel i serien ska vara just det. Men områden att förbättra, förnya och framförallt expandera ordentligt finns alltid. Det är inte säkert betyget hade blivit högre av att man "bara" tryckt in det dubbla antalet banor, men det hade såklart inte skadat och framförallt hade spelet blivit bättre om man då putsat på de negativa sakerna jag tagit upp i texten.

Tjugo banor känns för mig inte riktigt lika spännande som att tävla i skogar och att köra på snö och på grus. Även om detta såklart är en högst subjektiv tankegång kring denna typ av racingspel, så kan man vara lite fräck och göra en liknelse med de fotboll och hockeyspel som vi får nya av varje år. Givetvis ser detta snyggare ut än föregående del och jag är övertygad om att Turn 10 jobbat med mängder av detaljer och förbättringar. När det gått sex år sedan förra spelet så har ju tiden samtidigt gjort serien en tjänst i att vi inte matas med en smått uppdaterad ny del varje år. Det går säkerligen också att vara betydligt mer nyanserad gällande spelets simulering av hur en bil känns, där man garanterat kan uppskatta, och ge kritik, mer djupgående gällande dessa områden än vad jag har förmågan att göra.

Forza Motorsport känns i grund och botten väldigt bekant på flera områden och det känns definitivt som att Turn 10, kanske mer tydligt än någonsin, behöver skaka om sin spelserie ordentligt ifall man ska lyfta den till ett ännu högre betyg. För även om detta är bra så känns det som att det finns potential här till att bli något fantastiskt men riktigt dit når de alltså inte med denna del. Det blir lite bekvämt, lite förväntat och en smula enformigt även om racingen är rolig. Till sist handlar ändå mitt betyg till största delen om spelets snygga presentation och underhållande körglädje och där tycker jag att Forza Motorsport är ett väldigt bra racingspel som jag kommer att spela mycket framöver.