Fort Solis

I marknadsföringen av Fort Solis har den lilla utvecklaren Fallen Leaf pratat massor om de namnstarka röstskådespelarna som de lyckats knyta till projektet. Roger Clark, känd från Read Dead Redemption 2, spelar huvudpersonen Jack Leary, som är i ständig radiokontakt med Julia Browns karaktär Jessica Appleton, medan Troy Baker också har en viktig roll som vetenskapsmannen Wyatt Taylor . Detta är vettigt, eftersom det starka röstskådespeleriet tillåts tränga igenom en låg ljudmix som ligger som ett tunt atmosfäriskt membran över den oroande och ensamma omgivningen på den övergivna Mars rymdstationen, Fort Solis, där det mesta av spelet utspelar sig.

Som tur är har de duktiga skådespelarna också fått ett kompetent manus att jobba med. Replikväxlingarna och den naturligt dynamiska dialogen mellan Jack och den frånvarande Jessica gör den ensamma vandringen genom de sterila korridorerna under första halvan av spelet mer uthärdlig och fungerar som ett mentalt ljus i mörkret. Frånvarande är också forskarna och annan personal som borde befolka den till synes övergivna stationen. Istället talar de genom ljudfiler och videoinspelningar som vi har börjat förvänta oss av spel som Dead Space och System Shock. Dessa partier blir dock ofta en osammanhängande blandning av tung exposition och ointressanta vardagliga observationer i andra spel, men här smälter allt in i ett spännande, atmosfäriskt bakgrundsljud som expanderar och bygger upp det centrala mysteriet.

Fort Solis skapades under Covid-19-pandemin, och spelets utvecklare har helt klart något att säga om ensamhet och hur ett digitalt substitut för mänsklig kontakt inte alltid räcker till. Även de vackert designade och grafiskt detaljerade miljöerna kretsar kring detta, som månar som kretsar runt en planet. Fort Solis kroniska ensamhet påminner mig om hur ibland använder vi både vår kropp och vårt sinne för att övervinna en känsla av isolering. Det finns vassa, ruffigt opolerade kanter här och där, och miljöerna har inte riktigt den detaljnivå som de nyaste AAA-spelen skämmer bort oss med. Men med tanke på utvecklarens storlek är presentationen väldigt, väldigt imponerande och verkligen imponerande för den här typen av storytunga indiespel.

Grafiken är också utmärkt optimerad och jag upplevde inga buggar värda att nämna. Även om utvecklaren har haft en tydlig vision för spelets historia och dess miljö, kan har jag tyvärr inte särskilt mycket positivt att skriva om själva spelandet, eller spelmekaniken. Det är faktiskt svårt att förstå varför Fort Solis överhuvudtaget är ett spel. Där "walking sims" som The Vanishing of Ethan Carter använder spelmekanik för att stödja det centrala narrativet, och de många äventyrsspelen inspirerade av Telltales The Walking Dead använder interaktivitet för att lägga till intensitet och en möjlighet att påverka berättelsen, missar Fort Solis helt målet där. Tyvärr.

Den primära spelmekaniken består av att noggrant söka rum efter rum efter ledtrådar som kommer att avslöja vad som hände på stationen. Det finns inga pussel och du behöver aldrig tänka på vad du använder ett visst föremål till. Då och då har du turen att snubbla över ett nyckelkort som låser upp fler rum på stationen, och sedan kan du vandra genom samma monotona korridorer på jakt efter nya föremål att titta på och röra vid, men sällan interagera på ett särskilt meningsfullt sätt, med. Problemet illustreras tydligt när något dramatiskt faktiskt händer, vilket vanligtvis är mellan spelets fyra akter, och oftare mot slutet. Ena stunden ger Fort Solis dig en otymplig, dåligt förklarad snabbhändelse att hantera, och i nästa brottar det helt enkelt kontrollen ifrån dig och lämnar Jack (eller en annan spelbar karaktär) ensamma. Det saknas idéer här. Det saknas interaktivitet och mening. Det saknas riktiga poänger.

Fort Solis tar ungefär fem timmar att hasa sig igenom, men det hela kunde ha varit över mycket snabbare om Jack inte hade traskat fram i en så oändligt långsam takt. Det är verkligen logiskt att en tungt utrustad karaktär inte springer och hoppar omkring men tyvärr är tempot så långsamt att jag under flertalet tillfällen tappade lusten att utforska stationen. En liten joggingtur kunde verkligen ha gjort underverk här samt vettigare och mer meningsfull interaktivitet. Som det ser ut är Fort Solis en atmosfärisk upplevelse med imponerande grafik och en långsam, men intressant central berättelse. Men som ett spel faller det pladask, med klen interaktivitet och utforskning som för det mesta känns som slöseri med tid, bara.