Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Forspoken

Forspoken

Våra danska kollegor åkte till Stockholm för att spela Luminous Productions första titel, äventyrsspelet Forspoken...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Vissa stridssystem är så uppenbart underhållande att du inte behöver titta på dem särskilt länge för att vilja spela. Forspoken har ett sådant stridssystem, eller åtminstone var det mitt antagande innan jag satte mig i den mjuka gamer-stolen som Square Enix tillhandahöll för att spela ungefär en och en halv timme av deras kommande actionäventyr. Antagandet visade sig vara sant, eftersom Forspoken verkligen briljerar i de snabba och hektiska striderna, där vår huvudperson Frey jonglerar med en imponerande mängd (mestadels) offensiva och defensiva trollformler med sin magiska parkour. Det är både mekaniskt tillfredsställande och visuellt fantastiskt, vilket bådar gott för det färdiga spelet. Å andra sidan är jag inte lika imponerad av spelvärlden och dess innehåll, men innan vi kommer dit är det viktigt med lite kontext.

Forspoken har varit under utveckling sedan Luminous Productions grundades 2018, berättar producenten Raio Mitsuno för mig när jag några dagar efter mitt besök i Stockholm pratar med honom, director Takefumi Terada och cinematic artist Roosa Jokiaho. Även om det formellt sett är en ny studio har upp till hälften av de cirka 170 anställda arbetat med Final Fantasy XV. Den öppna världen är gemensam för båda spelen, men Forgotten har sin identitet fast förankrad i actiongenren, även om det fortfarande finns många rollspelselement som crafting, ett färdighetsträd, kosmetiska föremål (som konstgjorda naglar) som du kan utrusta Frey med och uppgradera vid behov - men vilket spel med öppen värld har inte det nuförtiden? Okej, jag kanske inte såg konstgjorda naglar komma, men du förstår vad jag menar.

Forspoken
Forspokens värld känns tyvärr brun och lite livlös att döma utifrån vad vi spelat.
Detta är en annons:

Den del av spelet jag hade tillgång till erbjöd inget innehåll från huvudberättelsen, utan var i stället en del av den öppna världen med ett antal aktiviteter som var utspridda. Att döma av tidigare trailers och beskrivningarna av olika föremål, är det ingen tvekan om att berättelsen spelar en stor roll i Forspoken, men den var bara inte i fokus den här gången.

I stället fick jag gott om möjligheter att utforska Athia - namnet på Forspokens värld - och ge dess korrupta invånare och djurliv en massa magiskt stryk. Det första som sticker ut med den del av Athia jag hade tillgång till är hur öppen den är. Detta är bra, eftersom Frey med sin tidigare nämnda magiska parkour kan färdas blixtsnabbt, vilket kräver mycket utrymme att leka i. Det är dock inte bara den platta terrängen som Frey behärskar. Magisk parkour kan också användas för att klättra uppför de vertikala klippväggar som finns över hela Athia. Tillsammans med en praktisk förmåga som liknade en gripklo var det även möjligt att ta sig över medelhöga hinder. Jag önskar verkligen att Freys klättringsförmåga var ännu vildare, eftersom många platser fortfarande inte var skalbara, men det ska sägas att den sektion jag spelade var ungefär halvvägs genom spelet, så det kanske är möjligt att utveckla en Frey som verkligen kan få terrängen att lägga sig vid hennes fötter.

ForspokenForspokenForspoken
Stridssystemet är väldigt kreativt och underhållande.

Det är generellt sett både lätt och roligt att ta sig runt i världen, men de aktiviteter som Luminous har fyllt den med är tyvärr mindre spännande, särskilt eftersom de är väldigt lika det vi är vana vid att göra i öppna världar. Det finns fasta resepunkter att aktivera, skulpturer som gör dig starkare och kistor med användbara föremål för att försvara dig mot fiender. Lite mer intressant är husen där du både kan återhämta dig, uppgradera dina capes, halsband och falska naglar samt välja mål, som att döda 50 fiender med en speciell trollformel i utbyte mot en belöning. Områden med särskilda tidsutmaningar var också mer engagerande, men som helhet var urvalet inte imponerande. Takefumi Terada försäkrade mig dock om att det kommer att finnas ett större utbud i det fullständiga spelet, så det slutliga omdömet är naturligtvis inte klart ännu.

Detta är en annons:

Den öppna världen var inte heller visuellt sett en höjdare för mig. Det är inte så att Forspoken är fult, men det jag såg stack heller inte ut - varken när det gäller topografin eller arkitekturen hos de medeltidsliknande slotten och stugorna, vars närvaro i landskapet ger ett intryck av en något slumpmässig design. Och så har vi färgpaletten, där brunt spelar en större roll än vad jag kanske hade velat. Det ger dock hopp när Raio Mitsuno berättar att jag bara hade tillgång till en enda sektion i ett av spelets fyra huvudområden, men av den anledningen kändes det ändå som en lite märklig plats att börja på.

Forspoken
Rent tekniskt hade vi ändå hoppats på mer från Forspoken.

Medan världen och dess aktiviteter inte imponerade på mig, gjorde stridssystemet det. Takefumi Terada säger att Forspoken and Athia bygger på magi och magisk parkour, och det märks. När jag tog över Frey hade hon tillgång till två trollformelskolor: sin egen och Silas. Jag har ingen aning om vem den här Silas är, men jag blev snabbt en flitig användare av hans eldbaserade förmågor. Alla trollformler kan antingen avfyras direkt eller laddas upp för en mer kraftfull attack, och den sistnämnda metoden var oerhört effektiv när det gällde det flammande spjutet som jag kunde spetsa mina fiender med, varefter det exploderade i ett flammande inferno med en sekunds fördröjning. Freys egen skola av trollformler verkade vara markbaserad och innehöll en minigun-liknande salva av stenar som var en fröjd att skicka mot framför allt flygande fiender. Varje magisk skola bestod av tre trollformler, men Frey har också tillgång till så kallade defensiva trollformler, som det fanns ungefär åtta av i varje skola.

Till skillnad från de tidigare nämnda offensiva trollformlerna har de alla en tidsbegränsning, så du är tvungen att växla mellan dem. En av mina favoriter var en ring av lågor som inte bara skulle ha gjort Johnny Cash stolt, utan också brände fiender som försökte korsa den och gjorde mig starkare när jag stod i den. En annan fick en gejser av lava att skjuta upp under motståndarna, och det är naturligtvis också möjligt att trolla fram odöda krigare som slåss på Freys sida.

ForspokenForspokenForspoken
Vi har bara fått små smakprov av storyn och berättandet, men är inte helt övertygade av vad vi fått se ännu.

Det tog mig 15 minuter att komma in i systemet och förstå hur man skannar fiender för att hitta deras svagheter, men striderna klickade snabbt för mig, och efter det var de en riktig höjdare. Det känns bra att avfyra trollformler och de många defensiva trollformlerna ger många möjligheter att skapa distraktioner och göra dig själv ännu starkare, vilket var särskilt viktigt mot minibossen som var demons sista hinder. Här blev det mer nödvändigt att tänka på att använda förmågor som fördröjde den eller drog bort den från Frey så att jag kunde få en paus för att ladda upp en kraftfull omgång magi och skicka den rakt i ansiktet på det enorma odjuret. Takefumi Terada betonade att den här fienden inte ens var en riktig boss, vilket bådar gott för det färdiga spelet.

Lite senare sade han att det han är mest stolt över i spelet är hur de har lyckats implementera ett stort antal trollformler. Målet var 100 och det är inte bekräftat om det slutliga resultatet faktiskt har så många, men från vad jag har sett är antalet, variationen och utförandet imponerande.

Forspoken
Det finns mängder av trollformler att använda dig av för att skapa spelmässig variation.

Min tid med spelet var som sagt kort när det gällde innehållet i huvudberättelsen, men då och då dök det upp smakprov. Detta var särskilt fallet när Frey och hennes magiska armband Cuff levererade fräcka och lite ansträngda kommentarer till varandra. Enligt Raio Mitsuno är Cuff där nästan hela resan och är Freys guide till Athia. Ibland stöder han henne, ibland bidrar han med retorik, men det är tänkt att sluta med en relation som utvecklas under spelets gång.

Medan Cuff gav en antydan om Forgottens sätt att berätta historier, var det arkivet som gav den största indikationen om hur Luminous bygger Athia ur ett historiskt perspektiv. Det är svårt att bedöma hur intressant Athias story är efter en och en halv timmes spelande, men beskrivningarna av exempelvis kappor och andra föremål ger en bra indikation på att detta är något som Luminous-utvecklarna lagt energi på, och Roosa Jokiaho såg också till att betona arkivets betydelse för att bygga upp världen.

Efter att ha spelat Forspoken och pratat med teamet bakom är jag tyvärr inte övertygad om att Luminous Productions har en vinnare på gång. Jag är för osäker på spelets värld och berättelse, men ändå nyfiken på att spela mer eftersom stridssystemet är så jäkla underhållande. Baserat på vad jag nu testat är sistnämnda Forspokens stora trumfkort, och om det kan leverera samtidigt som världen blir lite mer intressant och storyn engagerande, kan det bli en spännande upplevelse när Forspoken förhoppningsvis släpps den 24 januari 2023 efter några förseningar.

HQ
ForspokenForspokenForspokenForspoken

Relaterade texter

0
Gamereactor Live: Dags att spela Forspoken

Gamereactor Live: Dags att spela Forspoken

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Forspoken var ett mycket efterlängtat spel men har tyvärr fått ganska blandade betyg och detta har följts upp av ett brett spektrum av åsikter från fans; både positiva...



Loading next content