Luigi's Mansion 3

Ända sedan han debuterade i 1981 års Donkey Kong, har Mario varit en superstjärna som räddat världen och prinsessan fler gånger än någon annan hjälte vi känner till. Tidigare var han som bekant känd som Jumpman (och innan det Mr. Video), och undan för undan har han förvandlas till den italienske rörmokare vi idag känner honom som. Sedan dess har han även provat på ett otal olika karriärer, inte minst som racerförare och det slutgiltiga genombrottet kom i Super Mario Bros. Men hur mycket jag än älskar Mario, så är det trevligt att mellan varven få hänga med hans längre, stiligare och mer räddhågsne lillebror istället; Luigi. Och lyckligtvis är det just vad jag fått göra när Nintendo nu låtit mig provspela Luigi's Mansion 3.

Som namnet antyder är detta alltså den tredje installationen i serien, och tar vid efter Luigi's Mansion 2 som släpptes till Nintendo 3DS år 2013. Upplägget är klassiskt actionäventyr, och för utvecklingen står återigen Next Level Games, som även gjorde föregångaren. Den här gången har Luigi och hans vänner blivit bjudna till ett riktigt lyxigt hotell för en trevlig weekend i glada vänners lag. Det hade dock blivit ett ganska trist spel att bara ligga med Luigi i poolen iförd Speedos och badring, läppjande päronsaft. Nej, allt visar sig istället vara en fälla gillrad av självaste King Boo som tar hela gänget till fånga. Som du förmodligen listade ut redan när du såg titeln, är det alltså upp till spelvärldens mest älskvärde fegis, Luigi, att tillsammans med Professor E. Gadd rädda allihopa medelst den pålitliga spökfångaren Poltergust.

Spelkontrollen är tämligen intuitiv och med de två analogspakarna går du omkring och siktar. Det kan kanske kännas lite klumpigt först, men snart blir jag en första klassens spökjägare. Att fullt ut använda Poltergust kräver ändå talang, i synnerhet när du ska handskas med de mest fasansfulla gastarna. Luigi kan använda en blixtattack med A-knappen samt aktivera sugfunktionen på Poltergust med ZR/ZL-triggern. Dessutom kan du nu skjuta vaskrensare med Poltergust, vilket du gör med Y-knappen - och denna funktion öppnar upp för flera spännande lösningar.

På detta sätt kan Luigi nämligen använda omgivningarna mer, jämfört med tidigare delar. Luigi kan till exempel håva in mat för att återfå hälsa, dra ner väggar och mycket annat. Det kan låta märkligt, men det funkar verkligen och låter mig undan för undan hitta nya hemliga delar av banorna. Dessutom kan Poltergust användas för att knuffa saker framåt och det möjliggör användandet av hissar, fläktar och annat.

Den enskilda nyhet det varit mest snack om på förhand, är dock Gooigi, kort och gott en slime-version av Luigi. Det gör det möjligt för en andra spelare att hoppa in i leken med ett tryck på R-analogen (och som försvinner om du klickar igen). Tack vare detta tillägg öppnas det upp för helt nya typer av pussel eftersom Luigi plötsligt kan vara på två ställen samtidigt. Dessutom går det inte att sticka under stol med att det ibland är skönt att ha Gooigi som lite extra hjälp och slime-klumpen kan dessutom gå över taggiga ytor som annars hade skadat Luigi. Därmed inte sagt att Gooigi är odödlig, och jag kan varmt rekommendera dig att hålla slemklumpen borta från vatten.

Hotellet Luigi skulle ha besökt är förstås nedlusat med spöken, och du gör lämpligen combo-attacker genom att först använda ovan nämnda blixtattack för att avslöja var alla spöken befinner sig, varpå du drar igång Poltergust. Om du tycker att det verkar påminna om Ghostbusters, så har du helt rätt, men när Luigi kommer nära de ockulta varelserna så skiljer de båda universumen sig åt. För att verkligen eliminera gastarna, måste Luigi nämligen slå dem mot golvet, väggar eller bara snurra omkring dem för att få ner deras liv (där olika spöken kräver olika omild behandling). Om du tycker det låter grymt och överväger ringa Spökenas Rätt i Samhället, så kan vi meddela att det ser väldigt komiskt ut och är gjort på ett Nintendo-snällt sätt.

Under den tiden jag han spendera med Luigi's Mansion 3, hann jag notera fem olika spöken. Dels vanlig kanonmat, men även sådana som trilskas lite extra. Ta sköldspökena till exempel, vilka inte kan blixtas för att avslöjas. Dessutom har det fina hotellet ett galopperande problem med råttor, och de gör väldigt mycket skada om du inte snabbt suger upp dem med Poltergust. Sedan har vi såklart även mer traditionella bossfighter.

Den boss jag mötte bestod av ett gyllene spöke på en ståtlig spökhäst, som inte kunde tuktas på vanligt vis, eftersom den hade en kraftig rustning. Istället fick jag först kämpa med att dra av den rustningen med hjälp av vaskrensarna som fastnar likt sugproppar, varpå de sedan går att rycka loss. Om bossarna i spelet genomgående håller samma standard, kommer detta vara en av höjdpunkterna i Luigi's Mansion 3.

Allt jag fått se och spela av Luigi's Mansion 3 känns lovande, från den charmiga introduktionen, till den ljuvliga grafiken och introduktionen av Gooigi - med allt vad det innebär i form av utökad spelmekanik. Kort sagt tycks det bli en värdig uppföljare till en av Nintendos mer förbisedda höjdare och en ytterst behagligt skrämmande smällkaramell som kommer lagom till Halloween.