Battleborn

Det går inte att ta miste på det, Battleborn är verkligen ett renodlat Gearbox-spel med allt vad det innebär. Under vår testsession började vi lira igenom ett story-uppdrag och bortsett från delar av designen skulle vi i princip lika gärna ha kunnat spela Borderlands 2, så många gemensamma nämnare delar dessa två titlar. Pandora-vibbarna var under vår genomspelning starka, inte minst när vi klev ut ur rymdbasen och följdes åt av en småkomisk robotröst som guidade oss ut på slagfältet. Gearbox speciella visuella stil är ständigt närvarande även om Battleborn har sin alldeles egna grafiska identitet.

Inramningen av spelets story är sådär härligt nonsensaktig och komisk. Vi spelade igenom uppdraget "Algorithm" oh den datorstyrda hjälpredan Jeff påminner massor om Claptrap och hans slutmål, att styra upp universum, är lika bisarr i sin inriktning som hans tillvägagångssätt. Det är larvigt och roligt på helt rätt sätt, precis som Borderlands och Borderlands 2. Storyn kretsar kring hur universum är på väg att braka ihop. Det återstår endast en välmående stjärna och en bunt elaka rymdskurkar försöker ta över stället och ställa till med allmän oreda. En grupp av de sista överlevande revolvermännen och maskingevärsviftande kvinnorna kommer till undsättning för att pressa tillbaka ondskan och rädda planeten.

Battleborn kommer i färdigt skick att erbjuda ett karaktärsgalleri med 25 skjutsugna krigsherrar att välja mellan och även om vi endast fick klämma på 15 av dem under vår testsession framkom det snabbt att det här finns gott om variation, fantasi och dynamik. Vi testade flera karaktärer av det större slaget som naturligtvis är långsamma och starka och fokuserar på tunga närstrider. Vi testade även en del spinkigare varianter som har mer kraftfulla vapen och andra förmågor och det känns som om Gearbox kommer att ha fullt upp med att balansera alla de olika figurerna mot varandra.

Under en player vs player-session fick vi känna på lite hur spelsystemet och mekaniken i Battleborn fungerar. Det känns till en början som en minst sagt beroendeframkallande mix mellan Borderlands 2 och Destiny och tempot är strålande. Precis som i spel som League of Legendas eller Dota 2 är upplägget fokuserat kring ett system som låter spelaren uppgradera sig och levla efter och under varje match. På det digitala styrkorset kan du när som helst under matchens gång trycka "upp" för att plocka fram "Helix" som låter dig välja vilken av dina förmågor som ska uppgraderas. Varje figur går att boosta upp till level tio medan det finns speciella belöningar när varje spelare i laget når nivå fem.

Enligt utvecklarna är systemet för att levla sin figur inte statiskt utan dynamiskt. Beroende på hur och när du väljer dina förmågor förvandlas din krigare på olika sätt vilket enligt Gearbox kommer att innebära att ingen är den andra spelaren lik när det gäller specialförmågor och kapacitet. Till en början känns uppgraderingssystemet en aning krångligt för den som inte bekantat sig tillräckligt med Moba-genren innan men efter bara några matcher har vi vant oss vid att det handlar om att ta snabba beslut rörande ens karaktär - hela tiden under matchernas gång.

Vikten av att hela tiden sköta uppgraderingarna av ens karaktär och med fiffiga beslut lägga rätt mängd krut på de förmågor man använder mest - är inte lika viktigt när man inte spelar mot mänskligt motstånd men så fort player vs player-portionen drar igång märks det tydligt att ett genomtänkt uppgraderingsträd och ett tight lag med enkelhet skåpar ut en grupp vilsna nybörjare.

Det spelläget vi hade roligast med under våra timmar tillsammans med Battleborn var utan tvekan "Capture". Här existerar tre stycken punkter på varje banan som båda lagen ska beslagta och försvara, precis som det låter. Kontrasten mellan att vara det mer stillastående laget eller att vara det anfallande som hela tiden rör sig - är stor och det märks att Gearbox arbetat hårt på dynamiken och möjligheten till ständig rörelse.

Ett annat spelläge vi testspelade heter "Meltdown" och här handlar det om att assistera en bunt korkade drönare till ett utstakat mål, allt medan man gör sitt yttersta för att sabotera för motståndarlaget genom att skjuta sönder deras drönare. Det finns dessutom stativmonterade kulsprutor som automatiseras och placeras ut på banan under tiden som man lotsar sina småtomtar till de olika portarna. I Meltdown bjuder Battleborn på en helt annan typ av frenesi som känns igen från bland annat Dota 2 och det känns redan nu som ett riktigt lyckat spelsätt.

Battleborn känns väldigt lovande men frågan om Gearbox kommer att kunna tävla med Overwatch och Destiny kvarstår såklart. Ramverket är strålande, det finns massor av personlighet och attityd här och jag älskar designen. Battleborn kommer dessutom att vara 100% befriat från allt vad mikrotransaktioner heter och figurgalleriet känns varierat och lyckat. Huruvida det finns djup i det här spelet som räcker för att det ska bli en riktig långkörare som spelare blir djupt beroende av - återstår dock att se.