Det finns otaliga påkostade storspel med enorm budget som säljs för åtminstone 600 kronor som räcker betydligt mindre tid än CD Projekt Red lovar oss att det kommer ta att klara Hearts of Stone, den första av två planerade betalexpansioner till The Witcher 3: Wild Hunt. Det släpps i mitten av oktober, men jag har faktiskt tjuvstartat redan och besökt Bandai Namcos kontor i London för att få uppleva det nya äventyret.
Jag spelade igenom öppningssekvenserna, spöade en gigantisk groda, träffade en hög milt sagt märkliga filurer (som jag aldrig riktigt fattade tycke för) innan det blev dags att åka ut på äventyr sittandes i en bur. Och det var bara under den första timmen. Det händer kort sagt en hel del, och jag kan glatt meddela att det inte alls kändes som någon återupprepning av gammalt material, utan som en helt ny berättelse i Geralts underbara värld.
Det som redan klarat huvudspelet kan ta sin gamla sparfil och fortsätta därifrån (under förutsättning att de är på level 30 eller högre). Även om du inte spelat originalspelet, kan du dock ge dig i kast med detta äventyr direkt genom att tilldelas nog med poäng och utrustningsmöjligheter för att kunna skapa en karaktär som tål denna prövning.
De av er som spelat The Witcher 3: Wild Hunt vet såklart att det släppts en hel rad av mindre DLC-uppdateringar som egentligen inte förändrat sådär övermåttans mycket. Ni är förmodligen extra sugna på nytt innehåll, och Hearts of Stone ser verkligen inte ut att göra någon besviken. Det verkar dock inte vara några övergripande förändringar eller signifikanta tillägg - men väl ett nytt huvuduppdrag, massor av sidoberättelser, nya figurer och monster. Och det är ju inte det sämsta.
Jag fick chansen att slåss med en av de nya bestarna i demot och på grund av ringrostighet fick jag jobba betydligt mer än väntat. Monstret ifråga var en stor grodprins utrustad med giftig tunga (som den skickligt använde både gärna och ofta), men även hoppade omkring med enorm kraft som gjorde den svårläst. Andra kollegor gick det bättre för och jag har tyvärr inga andra ursäkter att skylla på än att jag inte spelat nog med The Witcher 3 på slutet. Jag har kommit av mig.
För det är verkligen samma Geralt of Rivia. Jag kastar mig undan, sidsteppar, hugger med svärd och kastar magi. Jag hann även träffa ett antal nya karaktärer och minsann om det inte även bjuds på en ny romans, som sig bör i ett Witcher-spel. Men viktigast av allt, Det vankas återigen kompromisslöst svåra val att göra, ni vet de där som gör serien så unik och som visar att fantasylivet inte alltid är en dans på rosor.
Räkna med att behöva fatta tuffa beslut. En ny funktion värd att nämna är för övrigt Runewords som du själv kan skapar och som ger Geralt de buffar han behöver för att klara sina uppdrag. Dessa kan variera från ökad motståndskraft mot speciella attacker eller att magiskt boosta Geralts egna stridsfärdigheter. Med tanke på den höga nivån monstren är på här, så tar jag tacksamt emot all hjälp jag kan få.
När det blir dags att lägga ifrån mig handkontrollen, är självförtroendet tillbaka. Det går återigen galant att styra Geralt och striderna fungerar smidigare för mig. The ska sägas direkt att The Witcher 3: Wild Hunt fortfarande är makalöst vackert (och blir inte mindre snyggt av att spelas på en demo-PC av samma kaliber som den som vi använde), och det gäller genomgående, från fiendens animationer till marken de springer på. Tanken på att få ett till äventyr i denna underbara värld är mycket tillfredsställande.
CD Projekt Red har verkligen etablerat sig som en gigant i spelvärlden efter The Witcher 3: Wild Hunt och med Hearts of Stone (och, får vi förmoda, kommande expansionen Blood & Wine som lär bli ännu större) bevisar de sin talang på nytt. För att summera har jag bara gott att säga, missa inte detta i mitten av oktober.