Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Thief

Thief

Det drar ihop sig ordentligt för Eidos Montreal och deras nyversion av Thief. Vi har testspelat och berättar här exakt vad du har att vänta dig av lanseringen nästa månad...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

"Vad är Thief?", frågade jag en representant. "Thief ringar in stealth-genren", svarade han, och visst kan det kan ligga något i det. Inte minst här på förhandseventet i det underjordiska museet i Köpenhamn. Fukten hänger på väggarna i de fängelseliknande lokalerna, och det hela liknar mycket riktigt vad jag snart ska få testspela av Thief - Eidos Montreals tolkning av den numera klassiska serien. Spelstationer står uppradade i den dunkla källaren och efter en kort presentation är det äntligen dags att väcka Garett ur sin långa sömn.

Thief har legat i dvala sedan Thief: Deadly Shadows släpptes 2004, och utan den serien hade stealth-genren förmodligen inte sett ut som den gör idag. Att Eidos Montreal fått uppdraget att återuppliva den känns tryggt. De gjorde ju som bekant ett bra jobb med Deus Ex: Human Revolution. Representanter på eventet understryker att Thief, trots viss dvala de senaste åren, är stealth-genrens fader och att det först nu, med Playstation 4 och Xbox One i spelarnas händer, är läge för en rättmätig comeback.

Det första som fångar min uppmärksamhet när jag sätter igång är den mörka, medeltida staden. Små rökpelare från skorstenar lyfter mot en molnfri himmel på vilken fullmånen utgör stadens enda ljuskälla. Över hustaken reser sig ett gigantiskt klocktorn. Efter en kort introsekvens som jag inte tänker spoila här släpps jag lös på en av spelets sandlådenivåer kallad The Stone Market. Här glider jag genom skuggorna som om jag aldrig gjort annat, och efter att ha dyrkat upp ett fönster gör jag det som en tjuv gör bäst; stjäl.

Thief
Garett gillar att tafsa. Här har han fått syn på en stjärt han inte kan motstå.
Detta är en annons:

Alla värdesaker som jag samlar på mig omvandlas direkt till guldmynt som jag kan använda för att uppgradera Garetts utrustning. Jag plockar på mig en guldbyst och ett par silverljusstakar, men jag är egentligen här för något helt annat. I just det här huset bor nämligen en adelsman vid namn Willy som skuldsatt upp över öronen, och det är mitt jobb att lätta hans fickor eftersom att han uppenbarligen inte har lust att göra det själv, och det värdefullaste han äger är en gammal guldklocka.

Jag smyger bakom ett hörn och tittar fram. Ingen där. Garetts sjätte sinne avslöjar en hemlig mekanism bakom en tavla, och när jag lyfter på tavlan och trycker på knappen glider en stege ned som visar vägen till en hemlig vindsvåning. Väl uppe på vinden ser jag den, klockan, och när ljud från fundersamma vakter hörs från våningen under bestämmer jag mig för att inte dröja kvar längre än nödvändigt. Jag rycker åt mig det jag kom för, hoppar ut genom fönstret, klättrar upp på taket och sätter iväg genom staden i bästa Assassin's Creed-anda. Jag har lyckats.

Det här är bara ett av många sidouppdrag som jag kan ta del av i just den här delen av den stora staden, men det fungerar som perfekt exempel för att visa upp spelets fokus såväl som den magnifika spelkontrollen som ger mig total kontroll över Garetts tempo och rörelser. Genom att hålla in vänster axelknapp klättrar Garett automatiskt fram över de hinder han ställs inför vilket gör det hela lättillgängligt, imponerande att titta på och underhållande.

Thief
Det är inte svårt att dra paralleller mellan Thief och Dishonored.
Detta är en annons:

Det hela påminner mycket om att spela Assassin's Creed för första gången. Vi som spelade det till leda minns såklart att nyhetens behag ju lägger sig efter ett tag, men huruvida så kommer att vara fallet även med Thief kan jag inte uttala mig om efter att bara ha spelat under en dag.

Thief är en av titlarna som fastnat i övergångsfasen mellan förra och nuvarande generations konsoler, och av den anledningen har man förstås fått kompromissa på detaljer i den visuella utformningen. Trots detta är världen vacker och detaljrik (jag testspelar på Playstation 4), och jag kan förlåta vissa irriterande ansiktsanimationer när övriga visuella grepp är så starka och unika.

När jobbet är färdigt ger jag mig tillbaka till en karaktär vid namn Basso. Han fungerar som en levande central för sidouppdrag och där han huserar är det oftast säkert för Garett att hämta andan mellan varven. Den här gången vill han att jag ska knycka en ring som tillhör en högt uppsatt präst. Problemet är bara att prästen i fråga har trillat av pinn och är på väg till krematoriet.

Thief
Om du inte vill eller kan smyga i alla lägen så kan du förstås välja att döda vakter och fiender istället.

Nåväl, jag sätter iväg i rätt riktning, dyrkar återigen upp ett fönster och får tillgång till en lokal som inte alls ser ut som ett krematorium utan snarare ett slakteri, bortsett från den lilla detaljen att det är människokroppar snarare än slaktgrisar som färdas längs med krokarna i taket. Otäckt, men jag ser min öppning, kastar mig till en tom krok och färdas till ett annat rum.

I det här rummet är jag inte ensam utan ser vakter plocka värdesaker från kropparna innan de ska kremeras. Där ligger prästen, men jag ser ingen ring. En man letar igenom de dödas händer men när även han misslyckas med att hitta någon ring skär han istället resolut upp magen på den prästen varpå han fiskar upp dyrbarheten ur tarmarna och försvinner in på sitt kontor. Ett elegant hopp och ett släckt ljus senare ger jag mig på den återstående vakten med en spark i bröstkorgen. Därpå smyger jag in i kontoret, gör historien kort med den snuskiga vakten som skar upp magen på prästen och dyrkar upp hans värdefack där jag hittar ringen.

Det blir ett jäkla liv ute i korridoren och, precis som på vindsvåningen tidigare, bestämmer jag mig för att det är dags att tänka på refrängen, så jag placerar en stol som blockerar dörrhandtaget och letar efter instinktivt efter ett fönster med blicken. Då något lämpligt sådant inte står till förfogande väljer jag istället att krypa iväg genom en lufttrumma. Hjärtat bultar påtagligt, men jag har lyckats igen.

Thief
Som tjuv gäller det att sno på sig både det ena och det andra, men Garett är ute efter de verkliga godsakerna.

Efter varje avklarat uppdrag får jag se hur bra jag gjort ifrån mig på en poängtavla. En representant smyger fram och hävdar att det här ökar återspelningsvärdet på Thief markant då man eventuellt vill göra om uppdraget för att se om man kunde ha utfört det på ett annorlunda sätt. Systemet känns igen sedan tidigare, men ovanligt för den här typen av spel är den online-leaderboard som låter mig tävla med andra spelare. Jag kan också kika om mina vänner föredrar att spela som osynliga, opportunistiska eller hänsynslösa tjuvar.

En annan unik grej med Thief är möjligheten att ändra inställningarna för specifika utmaningar. Jag kan exempelvis bestämma att jag inte ska kunna sikta ordentligt med pilbågen och bara kunna attackera vakter bakifrån för att själv öka svårighetsgraden.

När spelsessionen till sist är över och jag samlar tankarna är det lätt att se att Eidos Montreal har använt Splinter Cell: Blacklist, Assassin's Creed och Dishonored som främsta inspirationskällor. På förhand känns Thief därmed som en solklar återgång till genrens rötter och tillika som en välsmakande cocktail blandad av det bästa genren har att erbjuda idag. Ännu är det för tidigt att avgöra hur bra Thief kommer att bli, men efter dagens spelsession är jag ändå optimistisk.

HQ

Relaterade texter

ThiefScore

Thief

RECENSION. Skrivet av Tobias Garsten

Den legendariska spelserien som revolutionerade en hel genre är tillbaka med besked, men har den förlorat sin själ på köpet? Tobias har smugit, stulit, och vet vad han tycker

1
Eidos Montreal krossar Thief-ryktenena

Eidos Montreal krossar Thief-ryktenena

NYHET. Skrivet av Lisa Dahlgren

Tidigare i veckan skrev vi om ett ryktat kommande Thief-lir och hoppades på att någon sanning fanns i ryktet ända tills tidigare idag då Eidos Montreal-bossen David...

5
Vertigo gör storfilm av Thief

Vertigo gör storfilm av Thief

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Straight Up Films har köpt upp filmrättigheterna till Thief av Square Enix. Serien gjorde som bekant comeback för två år sedan i Eidos Montréals höjdare Thief, där vi...



Loading next content