Dolmen

Dark Souls ligger bakom många av de designval som blivit moderna i svallvågorna av dess succé. Dolmen är ett spel som anammar det som omnämnda spelserie erbjöd. Vi intar rollen som en befälhavare i en mekaniserad rymddräkt som undersöker ett larm från planeten Revion Prime. Vi teleporteras dit för att hjälpa till. Ursprungligen en gruvkoloni som borrar efter kristaller som kallas för Dolmen. Dessa tillåter mänskligheten att interagera med olika dimensioner och kan lösa problemen med att färdas stora avstånd genom rymden. Allt är inte som det ska och inledningsvis har stora insekter tagit över operationen. Vår uppgift är att undersöka vad som hänt och mörda allt i vår väg. Det finns betydligt fler fiendetyper och de är alla varierade med egna attacker och förmågor.

För att underlätta mördandet av insekter och annat farligt du möter har du yxor, sköldar och svärd. Du kan också använda dig av skjutvapen som fungerar lite som pilbågar och magi i en enda blandning. Att använda närstridsvapen tar på din uthållighet vilket representeras av en grön mätare. Slåss du eller skyddar dig dräneras mätaren. Det finns även en blå mätare som representerar energi, denna dräneras kvickt när du skjuter mot fienden med dina långdistansvapen. Du har också klassiska förmågor som att parera, lätta och tunga attacker. En liten spännande mekanism är att du kan använda energi som annars används till distansvapen för att få mer hälsa. Däremot har du begränsad mängd flaskor för att få energi. Du kan få fler genom att besegra bossar. Karaktärer kan också utrusta sig med specialförmågor för att underlätta sin resa. Dolmen vilar också tungt på att använda element som is, eld, gift och fysisk kraft. Alla dessa är inbyggda på klassiska manier i dina/fiendernas attacker, svagheter och motståndskraftighet beroende på typ av fiende och utrustning du bär med dig in i stridens hetta.

Dolmen gör allt vi kommit att förvänta oss av underhållning inom souls-genren däremot ingenting mer. Du kan fylla på mätarna med föremål, skapa vapen med hjälp av material och resurser. Du får en form av valuta som kallas för nanoiter när du dödar fiender, denna kan användas för att uppgradera dina förmågor. Hittar du föremål i fältet kan dessa användas för att bygga nya vapen och rustningar. Skulle du dö av någon dryg fiende återuppväcks du vid specifika sparpunkter och måste hitta din kropp för att få tillbaka valutan du samlat in. Punkterna som sparas fungerar snarlikt de i Darksouls 2 och 3. Du kan använda dessa maskiner för att teleportera dig till ditt rymdskepp för uppgraderingar eller till andra sparpunkter i världarna. Du kan även hitta fragment av Dolmen-kristallerna. Dessa fragment kan användas för att hämta en boss från de döda och farma efter valuta. Du kan också använda fragmenten för att spela med andra spelare mot bossen.

Jag märkte tidigt i min kampanj att friheten du ges är ganska stor. Om du inte vill ta en särskild rutt kan du välja en annan. Uppgraderingssystemet är begränsat enbart av materialet du finner i världen. Samma sak gäller dina förmågor som kan uppgraderas hur du vill. Du är inte låst till en specifik klass även om du får välja en i början. Det fungerar precis som i Dark Souls. Problematiken är att fienderna kan vara betydligt svårare om du inte hittar en bra rutt. När jag väl anlände till bossarna så kände ansåg jag att de var höjdpunkterna. Du erbjuds en klassisk form av speldesign. Nyckeln till att besegra bossarna är att lära sig hur bossen rör sig och attackerar. När den är sårbar är det din chans att dela ut skada. En av de tidiga bossarna jag stred mot var en massiv spindel. Storleken på bossarna är en bonus och i mitt tycke gör dessa mer skrämmande. Rent allmänt anser jag att de är lite enklare och tydligare att läsa än de du finner i Dark Souls. Tempot i Dolmen påminde mig mycket om The Surge, en annan titel som lånade sin design friskt, men med ett intressant världsbygge.

För er som älskar genren finns det mer av samma här. Svårighetsgraden verkade i förhandstitten lite lägre än den du finner i motsvarande spel. Jag vågar inte tag gift på om det blir så i slutprodukten. Det värt att i sammanhanget påpeka att versionen vi fick spela kom med lite fördelar. När vi klarat en boss teleporterades vi till ett nytt område och fick helt ny utrustning för att matcha svårighetsgraden. Om du skulle sätta dig ner med detta när det väl släpps är progressionen din egen. Du kommer då att få vandra hela sträckorna mellan bossarna och nivåerna. Bygga all utrustning själv förutom den du startar med eller hittar. När jag väl tog mina sista steg i Dolmen var jag ganska mätt. Det är tydligt för mig att Dark Souls liknande spel inte tilltalar mig så mycket. Jag kan däremot beundra detta kompetenta verk som Massive Work Studio (från Brasilien) byggt ihop. Det är väldigt roligt att se fler utvecklare från Sydamerika släppa sina spel i Europa.

Jag går ifrån Dolmen med insikten att det är ett kompetent Dark Souls inspirerad rollspel med science fictiontema. Min upplevelse präglas lite av min mättnad på den spelmekaniska loopen. Problemet är att få utvecklare vågar ta konceptet och utveckla det till något distinkt. Jag känner mig lika mätt på dessa som bruna andra världskrigsspel under 2000-talet idag. Eller tredjepersons actionspel med Gears of Wars skyddsmekanik och spelloop. Även om jag fann ljudet lite platt, grafiken lite daterad så var den spelmekaniska loopen det jag förväntade mig att den skulle vara. För er som älskar dessa spel den är bra implementerad. Däremot kände jag inget driv att spela vidare när jag var klar. Om du älskar den här formen av spel kan det vara värt att hålla utkik efter Dolmen. För andra icke initierade i genren finns det betydligt bättre Dark Souls liknande upplevelser ute på marknaden idag.