Flinka fingrar

Dexterity är ju ett engelskt ord, och det är ju inte det primära språket vi använder oss av här på Gamereactor. Men låt mig argumentera lite för min användning av det icke-svenska ordet här. Geschicklichkeit säger man på tyska, destreza på spanska, dextérité på franska och šikovnost på tjeckiska. På svenska då? Fingerfärdighet. Utan att gå vilse i en massa lingo etablerar vi istället att dexterity-spel är en bättre benämning - men framför allt en benämning som låter så otroligt mycket stiligare. Svenskan ska vi vara rädda om, och allt vad det heter, men fingerfärdighetsspel... kom igen Svenska Akademien, bättre än så kan ni.

...men för att förenkla och fördumma lite så säger vi bara "typ spel som Jenga".

Vad är ett dexterity-spel då? Jag kör min egna definition först så kollar vi på ett stycke från en mer etablerad källa efter det. Enligt Joel Pettersson, skribent på Gamereactor, handlar dexterity-spel om en genre av spel som utmärks av att de i stora drag förlitar sig på att man använder fysiska regler såsom friktion, velocitet och tyngdkraft i motsats till spel som vilar mot mer akademiska punkter såsom skriven text och matematik. Enligt Board Game Geek är dexterity-spel: "Dexterity games often compete players' physical reflexes and co-ordination as a determinant of overall success."
De fortsätter sedan med att etablera att "flicking" och "balancing/stacking" är mekanismer som ligger inom dexterity-spelens ram. Så med andra ord så funkar min definition rätt bra men för att förenkla och fördumma lite så säger vi bara "typ spel som Jenga".

Grejen med såna här spel är ju att de allt som oftast går att spela med hela familjen. Det är ju faster Margareta, 89 år med reumatoid artrit i sina krokiga fingrar, som får svårigheter att vara med och spela. Och sen Björn-Åke, två år, som inte vill göra något annat än att stoppa spelkomponenterna i munnen. Han får inte heller vara med. Men vi andra kan skratta hela vägen till bordet för att vi är friska nog och har kommit förbi de orala faserna i livet och har tur nog att inte ha drabbats av tidig reumatism. Men det finns ju tuffare nötter att bita i den här genren också, förstås, men rent generellt brukar det handla om spel som är lätta att ta till sig.

Jag tänkte gå igenom en handfull spel som jag tycker att ni borde kolla upp, få koll på och kanske till och med lägga till i er växande spelsamling. För det är ju lite av en ambition här - med varje brädspelsfokuserad text jag krämar ur mig så hoppas jag dra er djupare och djupare ner i ett fördärv av gravt brädspelsberoende. Där nere kan vi sedan ha det trevligt tillsammans. Skämt åsido, så tycker jag att ni i alla fall ska börja doppa tårna i fördärvet. Det är inte mycket begärt.

Sist pratade jag ju om speltillvaron och saker som förhöjer atmosfären för själva spelandet. Jag fortsätter lite med den biten här. Väver in små tips här och där som funkar tillsammans med spelet ifråga. Som vanligt är ju mina ord inga objektiva sanningar men rent subjektivt, om man frågar mig, så finns det goda skäl att lyssna eftersom jag, objektivt sett, oftast har rätt.
Nåväl, nog mig. Nu drar vi igång den här lilla listan istället.

DroPolter (2023)
Antal spelare: 2-5
Speltid: 20 minuter
Notera sammansättningen av orden "drop" och "polter" där den senare härstammar från något så otäckt som poltergeist. Mer än så behöver man inte veta, för det är ju tämligen självklart att det är ett spel som går ut på att ha en massa saker i handen där man ska fiska upp rätt sak utan att tappa någonting. Eller hur? Det fattar man ju. Nej, det gör man inte så därför går vi lite djupare angående själva premissen. Varje spelare har fem små saker i handen - en röd kub, en blå liten nyckel - och så vidare. Sedan turas man om att vända på översta kortet i leken och sedan ska man så snabbt man kan släppa det föremålet som är avbildat på kortet. Tappar man något annat eller flera av sakerna är man ute ur omgången, men är man snabbast och släpper rätt föremål får man en liten bjällra som man ska addera till samlingen saker man har i handen. Först till fem bjällror vinner - men tappar man en bjällra då är man ute ur spelet för gott.

Som sagt, absolut inget avancerat och premissen är så enkel att man kan lära ut det på ungefär tre sekunder. Jag har inte riktigt luskat ut vad spökena har med saken att göra men det är ju inte heller särskilt viktigt sammanhanget.

Crokinole (1876)
Antal spelare: 2-4
Speltid: 30 minuter
Ni har antagligen sett ett Crokinole-bräde någon gång. Eftersom att det är ett spel som är nästan 150 år gammalt finns i alla fall chansen att ni har stött på det någon gång. Om inte har ni i alla fall garanterat spelat Couronne på fritidsgården eller shuffleboard på krogen - och de skulle antagligen inte existera om det inte vore för Crokinole. Även här handlar det om ett spel som inte är särskilt svårt att förklara, men oerhört mycket svårare att bemästra.
Crokinole spelas på ett helt cirkulärt bord, med ett litet hål i mitten som omges av piggar som en slags skyddande barriär. Man turas sedan om att smärta små puckar mot hålet - sänker man en puck har man gjort en Crokinole (!) och får bonuspoäng - annars handlar det om en territoriell kamp där den med flest puckar inom "målområdet" vinner. För att pucken ens ska räknas måste den ligga inom området i mitten och har motståndaren redan en puck eller flera där måste man träffa en av dem först för att det ska vara ett giltigt spel. Det är lite blandning av biljard, curling, Couronne och shuffleboard och det är helt fantastiskt. Underbart kul spel. Den enda negativa aspekten är att ett bräde kostar flera tusen kronor.

Rhino Hero: Super Battle (2017)
Antal spelare: 2-4
Speltid: 10-20 minuter
Här har vi ett spel som började som ett barnspel men som med tiden övergått till att ha blivit ett helt vanligt spel. Visst, estetiken skvallrar om ett spel som är utformat för barn men bakom den där fasaden lurar ett riktigt trevligt dexterity-spel. Med hjälp av kort bygger man höga torn och väl där uppe ska man slåss med hjältarna i spelet; Rhino Hero, Giraffe Boy, Big E och Batguin. Låter väl otroligt rafflande - eller hur? Det är faktiskt det, hur barnsligt det än må låta. Det är högoktanig action och fasligt roligt att bygga hörnen absurt höga innan de oundvikligen rasar samman till en miserabel hög på bordet.

Atmosfär-tips: Cosplaya superhjältar. Tight spandex och mantlar.

Kluster (2018)
Antal spelare: 1-4
Speltid: 10-20 minuter
Här har vi ett spel som har exploderat i popularitet de senaste åren - och av en god anledning. Det är så fruktansvärt lätt att precis alla kan vara med och spela. På grund av att det innehåller starka magneter tror jag att man ska undvika det om man har en pacemaker inopererad, men det är det ju som tur är inte alla som har. Premissen, enkel den här gången också, är att man lägger ut ett ihopknutet snöre på bordet så att det bildar en ring - som en slags arena - och därefter turas spelarna om att lägga ned en magnet i taget. Efter ett tag blir det ont om utrymme och risken för att magneterna smäller ihop ökar. Händer det, vilket det oftast gör måste spelaren ta upp alla magneter som bildade ett kluster. Enkelt och kul, och dessutom är komponenterna väldigt läckra och fina att lirka omkring i händerna.

Viking See-Saw (2021)
Antal spelare: 2-4
Speltid: 10 minuter
Reiner Knizia, mannen som är något av en gudfadern inom brädspels-världen och ligger bakom spel som The Quest for Eldorado, Lost Cities, Ra och Modern Art, designade faktiskt ett riktigt fint litet dexterity-spel för några år sen - Viking See-Saw. En "seesaw" är vad vi i Sverige skulle kalla för gungbräda och para det med vikingar så har du vad det här lilla guldkornet till spel går ut på. Packa så mycket du kan i vikingaskeppet innan det tippar över. Grejerna man ska lasta i skeppet är gjorda av olika material (allt från glas och plast till mässing och järn) och väger därför också olika mycket. Så spelarna turas om och den som lyckas lasta allt sitt bagage innan skeppet tippar över vinner. Stort plus för extremt fina, välgjorda komponenter här. Mycket smaskigt.

Atmosfär-tips: På med vikingahjälmen, drick rikliga mängder mjöd och spela Kvelertak på högsta volym i bakgrunden.

Rafter Five (2023)
Antal spelare: 1-6
Speltid: 20 minuter
Fortsätter det nautiska temat med Rafter Five. Här snackar vi om någon slags märklig kamp vänner emellan där man ska bygga en så stor flotte som möjligt. Själva temat är rätt oklart - det är mycket märkligt och inte alls förvånande att det är ett japanskt spel - men det är oerhört charmigt och lockar fram det värsta ur en. Man ska nämligen göra sitt allra yttersta för att få sina motståndare att antingen trilla av eller få dem att råka putta ner kistor. Har man fem kistor som man fått på grund av att man råkat välta ner en motståndares kista är man ute ur spelet. Jag menar... vad gör en massa kistor på en flotte?

Junk Art (2016)
Antal spelare: 2-6
Speltid: 30 minuter
Skrot på hög - eller Konst på hög (som är en konstinstallation i Kumla som tidigare stoltserade med att husera ett verk av Lars Viilks innan det brändes ner år 2019) - skulle man kunna kalla det här spelet, för det är lite av vad det går ut på. Tillsammans med dina medspelare är målet att bygga ett högt torn med olikformade träklossar. Sen varierar upplägget beroende på vilken av de fyra spelvarianterna man väljer att spela. Tävla mot varandra eller bara bygga ett fränt torn - det är lite av konceptet här. En lek med kort med bitarna avbildade gör att man tvingas välja specifika bitar när tornet byggs. Här har vi lite av den direkta motsatsen till Jenga alltså, och ett betydligt mycket roligare spel - även om Jenga i all ärlighet faktiskt alltid går hem det med.

Flick 'em Up! (2015)
Antal spelare: 2-10
Speltid: 30-45 minuter
Har ni någon gång vandrat runt på någon av Sveriges 134 stycken Dollar Store-varuhus finns chansen att ni har slängt ett getöga eller två mot den här godbiten. Jag vet i alla fall att det finns på mitt lokala Dollar Store och jag har sett det på alla andra jag har haft nöjet att besöka. Nu är jag ingen Dollar Store-fantast och det är inte heller ämnet som den här texten ska beröra, men jag har sett att de har reat ut Flick 'em Up! till absurt låga priser på sina ställen. Men nog om det och åter lite fokus på själva spelet istället. Precis som i Crokinole går det här spelet ut på att snärta små puckar - men allt utspelas i en Western-miljö där själva premissen är att man har en sån där klassisk standoff med varsin pickadoll. Sen kan man frita fångar ur fängelset genom att flippa till disken in i ett litet hål i finkan, råna banker eller bara vara en allmän odåga i den lilla Western-staden. Eller så flippar man på alltihop och agerar sheriff istället och försöker sätta stopp för uslingarna. Det kräver ett oerhört stort bord så det blir antagligen golvet ni får spela på, men kul är det i alla fall - vare sig det blir på golvet eller ditt onormalt stora bord.

Atmosfär-tips: Släng på lite Ennio Morricone i bakgrunden, på med cowboyhatten och sätt på dig dina chaps. Grunden är lagd.

Klask (2014)
Antal spelare: 2
Speltid: 10 minuter
Klask nämnde jag i förbifarten i en tidigare text och sa något i stil med "Klask är som airhockey" och det finns absolut likheter mellan dem. Men skillnaderna är betydligt större. Först och främst är Klask väldigt litet i jämförelse då det handlar om ett bord som mäter ungefär 25x60 centimeter (höftar bara fram en siffra här, en riktig jäkla killgissning alltså) och dessutom får man absolut inte ha några händer ovanpå bordet för de ska man ha under. Det här är riktigt simpelt att visa, men en sån där sak som inte lämpar sig att beskriva i textform - men jag ska göra ett tappert försök.
Ovanpå det lilla Klaskbordet har man ovandelen av sin spelpjäs och under sitter ett handtag. De sitter ihop med hjälp av magneter och därför kan man styra pjäsen precis som man vill genom att förflytta handtaget som sitter på undersidan.

Varje spelare har ett hål på sin sida av spelplanen och målet är att göra mål. Där hittar vi ju likheten med airhockey. Sen finns det tre stycken magnetiska hinder i mitten av spelplanen. Fastnar de på din pjäs får din motståndare poäng. Råkar du sänka din pjäs i hålet eller tappar kontakten med den genom att göra klumpiga förflyttningar - samma sak där - din motståndare får poäng. Klask är ett spel som kan orsaka rejäla bråk och osämja för det är sådär enkelt men ändå väldigt belönande om man lär sig det ordentligt och bemästrar konsten att skydda sitt mål och sikta när man skjuter. Av vad jag vet är det här - tillsammans med Crokinole - de enda spelen där det tävlas på riktigt i ordentliga världsmästerskap. Av spelen som är med här, alltså.

Atmosfär-tips: Svettband i pannan och på handlederna. En energidryck till vänster om dig och kaffeintabletter till höger. Ordnar du det är vinsten din - jag lovar.

PitchCar (1995)
Antal spelare: 2-8
Speltid: 30 minuter
Ytterligare ett spel jag redan snackat om den del, så om ni har läst min föregående text om spel som fungerar som en bro mellan brädspel och digitala spel så kan ni hoppa över det här och förflytta fokus till nästa spel på listan. För er som fortfarande är kvar så ska jag hålla det kort och koncist. I PitchCar bygger man en bilbana med ramper, kniviga svängar och broar - möjligheterna är nästan oändliga så länge man lägger pengarna och köper på sig nya expansioner med nya delar att bygga banorna av. Sedan turas man om att snärta till sin lilla puck som symboliserar bilen i racet. Man får inte knuffa av motståndare av banan och råkar man välta sin bil åt fel håll kommer nästa omgång endast bestå av att vända på bilen. PitchCar är precis som Flick 'em Up! ett spel du antagligen kommer att spela på golvet eftersom att man i vanliga pöbelhem inte har bord som är stora nog att husera gigantiska bilbanebyggen. Men när man väl fått fram en bana och det är dags för ett ordentligt lopp - då kommer det visa sig vem som är goda vinnare kontra dåliga förlorare. Oerhört kul!

Atmosfär-tips: På med Sparco-dräkten, snöra på dig dina Puma Racing-dojor och skaffa ett doftljus med aromer av diesel och svett. And get ready to rumble.

Terror in Meeple City/Rampage (2013)
Antal spelare: 2-4
Speltid: 45 minuter
Vem gillar inte att förstöra saker egentligen? Bara njuta av att se saker falla till marken i salig röra. Alla har vi väl drömt om att bara få gå loss på något och bara krascha så mycket som möjligt (utan att skada någon, givetvis) men inte behöva lida av några rättsliga konsekvenser? De flesta har ju det, bara att erkänna. En som garanterat gillar att förstöra saker är ju Godzilla - den där stora skräcködlan som skapar oerhörd förstörelse efter sig - och det är antagligen åt det hållet spelets utvecklare Bauza och Maublanc tittade när de skapade Terror in Meeple City, eller Rampage som det hette först (men fick byta namn då det egentligen var stulet rakt av från tv-spelet som också heter Rampage och går ut på samma sak).
Målet är nämligen att förstöra en kartongstad med snärt-mekanismen, som förekommit i ett gäng av spelet här innan. Alltså flirpa till en liten disk och hoppas att man orsakar så stor förstörelse som möjligt. En sak som jag inte stött på i brädspel tidigare är att en av spelets mekanismer går ut på att man ska lägga hakan på disken och blåsa för att förstöra byggnader. Det är ju intressant... eller något i den stilen. Annorlunda är det i alla fall - det får man ge dem.

Och där ger jag mig för den här gången. Men ovanför har ni elva solida tips på spel som förlitar sig på fingerfärdighet, snabbhet, koordination och en stor portion tur. Såna här spel behöver man ha i sin samling för att kunna bryta av en spelkväll med något lätt och lustigt. Det är allt som oftast även spel som är ganska små och lätta att packa med sig om man ska resa eller hälsa på bekanta eller släkt. För det är inte alltid man har lust eller möjlighet att packa ned en femkilos-låda med miniatyrer och hundratals kort och har man det, så är det ju precis som jag nyss sa, nödvändigt att ta en paus och spela något som inte kräver absolut fokus, allvar och 95% hjärnkapacitet. Spel måste få vara dumma och lätta också - precis som vi människor är. Alla behöver vi dumma ner oss ibland och njuta av något simpelt.

Här hittar du fler brädspelstexter.