Flaggan

Jag hörde talas om Flaggan i våras några dagar innan nyheten om den kommande svenska komedin skulle släppas. Det lät på förhand som en riktigt kul premiss och politisk satir är alltid intressant. Bakom den står Michael Lindgren, som bland annat varit en del av succén med Grotesco. Men vi backar tillbaka lite. Politisk satir är intressant, och väldigt rolig, när den görs rätt. Min erfarenhet är, dessvärre, att moderna svenska komedier rätt sällan håller måttet. Serier är en annan sak, där finns en rad roliga produktioner. Inte minst DIPS, när vi ändå pratar politisk satir. Jag går således in utan några större förväntningar.

Intrigen, kort och gott:
Under valnatten 2010 får två unga Sverigedemokrater, den charmige men oseriöse Ville och hans kusin Tobias, i uppdrag att hänga en enorm svensk flagga på Rinkeby torg, men blir indragna i en stökig natt fylld av galna möten med langare, aktivister och finska bikers.

Michael Lindgren står för regin. Manus har han skrivit ihop med Tapio Leopold som bland annat skrivit Golden Boys och nyinspelningen av Strul. Lindgren har tidigare mest regisserat teveserier, bland annat tidigare nämnda Grotesco och Herr Talman. Långfilmsdebuten var Berts Dagbok som kom 2020. Regimässigt har jag inte nödvändigtvis mycket att slå ned på även om inget heller står ut. Manuset spretat en del och bjuder inte riktigt på den skarpa satir man marknadsfört det som. Mer om det senare.

I rollistan finns både okända och välkända personer. Arvid Swedrup, som den till en början osäkra, oskulden (totally justifiable to speculate on, för att citera Zombieland) Tobias, a.k.a Tobba, slog igenom i Pirate Bay. Han är riktigt träffsäker och här är dessutom den karaktär som kanske bjuder på filmens mest intressanta utveckling. I rollen som hans storkusse, smörfrillan och kvinnotjusaren Ville Viking, som inledningsvis har som största mål i livet att få knulla, spelas av Noel Flike. Han var tidigare medlem i gruppen Hov-1 och det här är hans skådespelardebut. En imponerande sådan får sägas. Han gör sina Kalles Kaviar-smile och raggningsförsök med bravur.

Henrik Dorsin har nog stått med som namn på omslag för att sälja. Han har en rolig roll i slutet i ungefär femton sekunder. Laura Majid är riktigt bra som Kaya, som är filmens katalysator till förändring hos en av våra huvudkaraktärer. Henrik Knutsson som den tjocka, skånska, knarkälskande superrasisten KJ övertygar och underhåller också. Han är både rolig och vidrig. Underhåller stort gör också, något överraskande, Marko "Markoolio" Lehtosalo som Antti. Han får ett par minuters screentime och stjäl den med både scennärvaro och en karaktärsuppbyggnad som tillhör filmens höjdpunkter. Jag hade gärna sett mer av honom. En spin-off kanske? Men den som sticker ut mest är faktiskt Seddik Radjai, sjuttonåringen som spelar rollen som Obama. Han har karisma som få och levererar sina repliker med större trovärdighet än någon av sina äldre kollegor.

Nu har vi gått igenom några av de saker som filmen faktiskt lyckas med. Bakgrunden med 2010 års valvaka fungerar också väldigt bra och den korta tidsresan smärtar inte i sceneri eller annat vad jag kan se. Möjligen förekommer det ett uttalande om reels eller något liknande som jag tror var en grej först senare, men jag minns inte helt klart.
Någon eventuellt felriktad tidsmarkör var det i alla fall.

Men nog om det. Flaggan beskrivis som en icke-PK politisk satir. Jag läste att SD parkerade sin buss utanför som protest när det var galapremiär eller förhandsvisning och många har på förhand pekat finger åt den här produktionen. Inte minst för att den har premiär sådär väldigt lägligt innan valet. Och visst är det en känga mot SD. Herregud, hela intrigen handlar ju om rasism, fördomar, att öppna ögonen - och att göra allt för att få ligga. Men jag tror ärligt talat inte att Sverigedemokraterna behöver vara särskilt oroliga för det här fungerar inte som något brandtal mot antirasism. Eller ja, det är ju det i grund och botten. Men jag tycker att den andra politiska riktningen får sig ett par kängor och förlöjligas rätt friskt också, vilket är kul. På så vis blir det inte lika övertydligt riktat.

Jag läste på förhand någon recension som riktade kritik mot omotiverat grafiska sexscener. Det förekommer en i början och en, inte alls grafisk, kanske fyrtiofem minuter senare.
Man kan säga vad man vill om sexscener på film men jag tycker inte att det är omotiverat. Den inledande etablerar Ville, hans mindset och huvudsakliga drift och är, om än fånig, även lite underhållande. Den andra är inte alls grafisk och definitivt inte omotiverad.
Nog om det.

Premissen är kul men intrigen lite väl tunn och ytlig. Det blir aldrig tråkigt men jag hinner ändå tänka ett par gånger att den här filmen borde ha gått att korta ned med några minuter. Det finns gott om underhållning men också saker som skaver. Den inledande voice-overn får sin förklaring men känns onödig. Jag gillar Tobias resa från osäker, oskuldsfull kille som inte lyckats lämna mammas skyddande famn till att växa in i sin roll. Det är snyggt och överraskande. Jag gillar också, återigen, att man faktiskt inte bara driver med SD och rasister utan även med vänstern som framställs som rätt flummig och drogliberal.
Förenklat, åt båda håll, men rätt kul.

Villes resa blir däremot alldeles för enkelspårig. Han är egentligen inte rasist, inte på riktigt. Han är mest vilsen i sig själv och vi får egentligen ingen förklaring till varför. Han är snygg och vill knulla och är van vid att få göra just det så när han ställs inför en snygg, kaxig invandrartjej som bjuder på motstånd faller han direkt. Och det gör också murarna. Han blir redo att omvärdera allt han stått för efter en natt - där han inte ens får ligga - och skakar av sig rasismen. Okej. För en snubbe som är så pass vilsen och osäker i sig själv kanske det inte är helt otroligt, men det blir en nästan löjlig förenkling av rotade åsikter. Och det kanske är huvudskavet med Flaggan. Motoriken skaver.

Det blir för enkelt och för forcerat. Jag kan bitvis leva med det för att både tempot och underhållningsvärdet är rätt högt även om den sällan är jätterolig. Den är varken dålig eller särskilt bra även om jag uppskattar drivkraften och viljan att främja antirasism och bjuda på satit över lägren. Flaggan blir aldrig riktigt den bitska, icke-PK, politiska satir den utgör sig för att vara. Möjligen en lightversion.