Five Nights at Freddy's Security Breach

Vissa spel blir ett fenomen av en helt annan anledning att det är ett briljant sådant. Visst finns det ett stort underhållningsvärde i titlar som exempelvis Among Us, Fall Guys med flera, och jag har personligen haft riktigt roligt med dem. Men här finns också det faktum att streamers gett dessa spel stor uppmärksamhet och jag skulle vilja applicera samma teori på Five Nights At Freddy's-spelen. Mängder med Youtube-videos har gett denna spelserie en genomslagskraft som går bortom spelens underhållningsvärde i sig och folk kikar mer för reaktionernas skull. Eftersom jag har syskonbarn som ibland sitter och ser på sådana där högljudda streamers som reagerar, så har jag hört ungefär det här; "Då tar vi och ser vad som kan finnas... GAHHH AHHHHH!!"

Och det är väl, ska ärligt erkännas, egentligen det enda förhållande jag har till dessa spel.

Nu var det då dags för mig att uppleva och reagera själv. Efter ett gäng timmar i det enorma köpcenter där Five Nights at Freddy's: Security Breach utspelar sig har jag kommit till ett par insikter och lugnat mig kring en farhåga jag hade på förhand. Vi avvecklar denna direkt. Jag är ganska lättskrämd utav mig så jag har fasat lite inför att spela det här, men som tur är så är spelet inte särskilt läskigt alls. Visst, här finns en överlag kuslig stämning i allt mörker, och en originell design i dom animatronics som jagar dig, som kan ses som lite skrämmande. Men det blir aldrig någonsin läskigt på allvar. Skräcken är med andra ord ganska mild och hade definitivt kunnat skruvas upp ett par grader. Vilket får ses som ett litet misslyckande.

Så, när spelet startar och jag får styra den lilla pojken Gregory som blivit inlåst i ett köpcenter och måste överleva till morgonen, så inser jag alltså snabbt att allt smygande och utforskande inte är så skrämmande som jag först fasade. Och här infinner sig snabbt en av dom viktiga insikterna, en som jag också misstänkte, och det är att spelet verkligen, verkligen känns ämnat åt en yngre målgrupp. Inget fel i det, alls. Tvärtom kan jag tycka det är kul med spel som så tydligt riktar sig mot en viss publik och vet man med sig att man tillhör just den målgruppen, så tror jag också att detta är ett betydligt bättre spel än vad detta blev för mig.

Man styr som sagt en pojke vid namn Gregory som av någon anledning blivit kvar i ett köpcenter efter stängningsdags och ger sig direkt ut och utforskar. Rent visuellt är det ganska fint. Med starka neonfärger och detaljrika omgivningar, allt ser dock lite plastigt och glansigt ut men det är absolut tekniskt snyggt. Här finns många roliga detaljer, omgivningar som är underhållande att utforska både ur ett visuellt perspektiv och hur dom är uppbyggda. Varje gång man kommer in i en ny del av köpcentret och vandrar omkring förundras jag ofta över hur detaljrikt allting är, ett klart plus då alltifrån en liten presentbutik till ett kontrollrum är omsorgsfullt designat och det visuella är bland det mest positiva jag tar med mig från denna upplevelsen.

Pojken Gregorys flykt handlar mycket om att finna nycklar så man kan utforska nya områden och jag kan tycka det är lite otydligt vart man ska och designen på uppdragen är ganska tråkigt utformade, mer som att man försöker dryga ut speltiden med att man får leta runt och ibland bara snubbla över vart man ska för att komma vidare. Som ett spel med fokus på att smyga tycker jag heller inte att det lyckas särskilt bra. Här finns absolut sekvenser som är ganska roliga, men spelet är ofta ganska inkonsekvent med jagande animatronics som teleporterar sig runt eller hittar dig trots att de inte alls borde se vart du gömt dig. Tillkommer gör också en del buggar som fläckar upplevelsen rätt rejält. Jag kan liksom flera gånger se att den som jagar mig är en bra bit bort, men när jag vänder mig om eller rör mig så har den förflyttat sig till ett helt annat ställe. Den tekniska biten haltar på väldigt många ställen. Det är mycket grus i maskineriet helt enkelt med exempelvis texturer som försvinner eller rena frysningar av spelet vilket blir väldigt irriterande då spelet inte har något direkt checkpoint-systen utan man sparar på spridda stationer och tvingas därmed göra om längre sektioner ibland.

Förutom Gregory så är också en av spelets animatronics vid namn Glamrock Freddy en spelbar karaktär. Pojken måste ibland gömma sig i hans mage för att undslippa ondskans klor. Den godhjärtade björnen är också spelets hjälpreda i att lotsa dig runt, och skapar spelets narrativ som dock är väldigt tunnt. Det är mycket "gå hit för att hitta detta så du kan ta dig dit" och så ska man då undvika att bli upptäckt medan man gör det. Visst att man kan beskylla många spel för att egentligen vara baserade på ett eller ett fåtal upprepande moment, men då gäller det ju samtidigt att dessa är roliga att göra. Här finner jag inte det engagemanget överhuvudtaget.

Det är lite synd att man med en stor och väldigt välgjord lekplats inte lyckas foga ihop upplevelsen bättre. För här finns detaljrika miljöer med mycket skoj att kika på och jag skulle också vilja ge en eloge till spelets ljuddesign som adderar åtminstone en del läskig atmosfär. Men spelet bjuder på långa partier som känns väldigt trista, med en grumlig story och oengagerad speldesign. Jag vill dock avrunda med att återigen nämna att jag tror att en specifik målgrupp kan tycka betydligt mer om detta än vad jag gjorde. Fans av spelserien, som nu totalt är uppe i hela tretton spel, uppskattar säkerligen denna utveckling av konceptet. För egen del blev jag dock aldrig mer än måttligt road.