Svenska
Gamereactor
recensioner
Fire Emblem: Path of Radiance

Fire Emblem: Path of Radiance

Fire Emblem regerar lika hårt på Gamecube som till Gameboy. Det här bör verkligen inget rollspelsfan missa

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Sakta men säkert växer utbudet av kvalitativa japanska äventyr till Gamecube, men ända fram till Fire Emblem: Path of Radiance har det helt saknats strategiska rollspel. För oss stackars svenskar är detta första gången vi får spela Fire Emblem på en stationär konsol, och har tidigare endast kommit i kontakt med serien via Gameboy. I Japan har dock serien hängt med sedan 8-bitarstiden, och sedan man spelat Path of Radiance förstår man varför.

HQ

Eftersom spelet helt kretsar kring fältslag där man med en markör flyttar runt sina figurer, är det också väldigt linjärt. Ingen möjlighet ges till fritt utforskande och det är därmed som gjort för en tät berättelse där man gör allt i tur och ordning. Intelligent Systems har tagit fasta på detta och bjuder på en riktigt storslagen berättelse om ett band legosoldater, ledda av unge Ike, som dras in i något mycket större. Ni som uppskattade Konamis klassiska Vandal Hearts, eller kanske till och med PC-spelet UFO: Enemy Unknown, lär garanterat falla pladask för Fire Emblem: Path of Radiance.

Det unika med Fire Emblem: Path of Radiance är att samtliga figurer du förfogar över har en välskriven bakgrund, ett namn och en trovärdig personlighet. Samtidigt som det gör spelet mer levande, gör det också att man känner mycket mer för dem i strid. För likt i verkligheten kommer man aldrig tillbaka om man dör, och det gör att jag drar mig in i det sista för att göra saker som riskerar att döda någon av mina kämpar. Därmed blir krig så grymt som det ska vara och jag kommer på mig själv med att bli riktigt sorgsen när en personlig favorit bragts om livet. Det finns både fördelar och nackdelar med detta, och besegrade favoritfigurer har fått mig att starta om ett strid otaliga gånger. Vissa personer är dock extremt viktiga för storyn, och skulle en sådan dö, kallas de "bara" för svårt skadade. Därmed har de fortfarande kvar sin dialog, men kan dock aldrig mer delta i strid.

De som spelat Gameboy-spelen i serien lär snabbt bli varma i kläderna med det mestadels välbekanta spelsystemet. Den grundläggande tanken är att en figur med svärd lätt besegrar en motståndare med yxa, vilken i sin tur besegrar en person med lans, som besegrar en person med svärd. Utöver det kan man också förstärka vapen genom att kasta besvärjelser på dem. Alla figurer kan gå visst många rutor, och egna unika egenskaper som att fungera som till exempel helare eller krigare. Nya för spelserien är rasen Iaguz, som när de tar stryk sakta men säkert förvandlas till verkliga bestar. Sedan förvandlingen är klar sliter de bokstavligt talat motståndet i stycken. Ett kul och balanserat tillskott. Fire Emblem: Path of Radiance är väldigt lätt att komma in i och det enkla, men intuitiva, systemet bjuder på precis lagom djup utan onödigt krångel. Möjligen att jag kan känna att Intelligent Systems borde ha gjort systemet lite mer omfångsrikt, eftersom detta trots allt är till en stationär konsol som man spelar på i lugn och ro framför TV-soffan. Men då är jag onödigt petig, för det är som sagt inget fel på systemet, tvärtom.

För att berätta historien har man gjort några av de absolut snyggaste mellansekvenserna jag sett till Gamecube, där de charmiga figurerna verkligen får chansen att komma till liv. Det är som en sorts cel shading på syra och jag myser vid blotta åtanken på att spel i nästa generation faktiskt kan komma att se ut såhär. Dessvärre är det dock nästan det enda som känns sådär riktigt imponerande med spelet rent grafiskt, för man har inte alls lagt ned lika mycket kärlek på det visuella som på berättandet och spelsystemet. Det gör att spelet ser ut som ett Dreamcast-spel från 1999. Visserligen är inte grafiken så viktig i ett spel som detta, men mer lummiga omgivningar och större detaljrikedom hade varit pricken över i:et i ett annars superbt spel. Det enda som räddar grafikbetyget till att åtminstone bli godkänt är den ypperliga designen och det sköna gränssnittet.

Detta är en annons:

Rollspel av den här typen når nästan aldrig väst, vilket är väldigt synd. Det extremt linjära upplägget lämpar sig oerhört bra för en välskriven story och spelsystemet är jättebra. Fire Emblem: Path of Radiance bör vara en absolut nödvändighet i varje Gamecube-ägares spelbibliotek, och jag hoppas verkligen att den sparsmakade grafiken inte avskräcker någon från ett inköp.

Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Detta är en annons:
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
Fire Emblem: Path of Radiance
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Lättillgängligt spelsystem, klassisk rollspelmusik, spännande story, härligt persongalleri, spännande
-
Väldigt primitiv grafik, spelmässigt för likt Gameboy-spelen
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • WapperZapper
    Efter att ha spelat båda spelen till Gameboy Advance, var jag ytterst ivrig på att få spela Gamecube versionen. Det första jag lade märke till... 7/10

Relaterade texter



Loading next content